28 december 2014

Jerusalem del I och del II

Jag har läst om och avnjutit Selma Lagerlöfs språk och berättarkonst. Att en roman utgiven 1928 kan kännas så språkligt skön och harmonisk. Fantastiskt! Jag njuter. Och så myser jag lite åt den söta kärlekshistorien också.

27 december 2014

Ru

Ännu en omläsning. Den vackra lilla boken om Kim Thúys flykt från Vietnam och uppväxt i Kanada berör om och om igen. Språket är underbart och det är fantastiskt hur hon lyckats få livsglädjen att lysa igenom på varenda sida.

23 december 2014

De yttre boulevarderna

av Patrick Modiano är en saktmodig berättelse om människor i stadens och livets utkanter.

16 december 2014

Skriv dig ur dina kriser

av Louise DeSalvo tar avstamp i hur nyttigt skrivande kan vara för den mentala hälsan. Men det måste ske på ett visst sätt.

Skriv detaljerat om vad som hänt.
Skriv om hur du känner det.
Skriv om varför du känner så.
Du ska inte bli djupsinnig,
men koppla ihop vad som hänt med dina känslor.
Undvik klander eller ifrågasättande av din egen roll i det som hänt.
Du ska inte klaga och gräva ner dig i det som hänt.
Skriv om glädjeämnen och lycka med jämna mellanrum.

Jag skulle nog vilja påstå att det skulle kunna vara en arbetsmodell för vilken samtalsterapeut som helst.


6 december 2014

Sapfo - dikter och fragment

Poet, eller vislyriker, i antikens Grekland. En dikt och ett antal fragment finns bevarade. Sapfo är den enda kvinnliga författare som vi känner till från denna tid.

Visserligen översatta och tolkade på 2000-talet, men så otroligt allmängiltiga känslor som överlever i tusentals år. Om kärleken är mellan lika eller olika kön, är i alla hänseenden oväsentligt. Den är ändå lika stark. Redan då.


4 december 2014

Hägring 38

av Kjell Westö är en riktigt bra skildring, nästan i thrillerformat, om en relation i skuggan av Finska kriget.

2 december 2014

Fröken Julie

av August Strindberg.
Jag har läst om Strindbergs naturalistiska sorgespel från 1888.

28 november 2014

Pinntorpafruns minnen

är skriven av Knut Bonde på 40-talet. Han har låtit ett spöke berätta historien om slottet Ericsberg i Södermanland. Ganska roligt grepp faktiskt, men det blir alldeles för många långa namn och titlar. Jag misstänker att Bondes syfte var att nedteckna en släktkrönika och ville ha med alla namn som figurerat sedan 1600-talet.
Små anekdoter om händelser på slottet och om personer som levat och verkat där. En spökhistoria som till och med jag kan läsa (annars är ju skräckhistorier tabu på mitt nattygsbord.)

26 november 2014

Medea

Euripides tragedi från 431 f Kr. Bygger på den grekiska mytologin och historien om Medea som hjälper Jason att få tag i det gyllene skinnet.

24 november 2014

Hamlet

Shakespeares klassiska drama.
Prins Hamlet som möter sin fars vålnad och får veta att han blivit mördad av sin bror. Hans mor har gift om sig med mördaren som nu är kung av Danmark. För att kontrollera att vålnaden verkligen är faderns spöke, och inte satan själv i förklädnad, sätter han upp en fälla för kungen. Ett specialarrangerat teaterstycke ska få kungen att reagera om han är skyldig till mordet.
Kungen som skyller Hamlets svårmod på psykisk störning lurar i sin tur Hamlet att resa till England (där hans avrättning har beordrats). Hamlet anar en fälla och bryter kungens sigill och får reda på planerna. Han återvänder hem och får där veta att hans älskade Ofelia har dött, eventuellt för egen hand. Ofelias bror utmanar på kungens uppmaning Hamlet på duell och med förgiftade värjor slåss de. Först dör utmanaren, sedan lyckas Hamlet även sticka kungen med den förgiftade värjan och till slut dör Hamlet själv, nöjd att ha lyckats hämnas sin far.

22 november 2014

Prövad oskuld

Hittade en Agatha Christie i bokhyllan och jag kände en otämjbar lust att läsa en riktig pusseldeckare. Fast det var betjänten som gjorde det, så mindes jag inte att jag läst boken förut ens när jag kom till upplösningen.

Försökte lägga min nuvunna kunskap om skrivkonst som ett filter på läsningen och det fungerade riktigt bra. Berättelsen drivs framåt av dialogen. Mycket information bärs fram i replikerna, men det känns aldrig krystat. Personerna i historien är väl inte "naturliga", men inte så väldigt platta ändå. Intressant hur polis och "amatördeckarna" Calgary och Philip antar ett psykologiskt perspektiv och ofta återkommer till vad som ligger i generna och vad som är skapat av miljön. Men ännu viktigare, vad miljön inte kan radera bort från det genetiska arvet. 

Boken gavs ut 1957, men känns inte alls omodern att läsa. Eller så är det jag som är för gammal... ;)

10 november 2014

Att inte vilja se

Jan Guillous fjärde i 1900-talsserien om bröderna Lauritzen. Den förra var ett bottennapp och kändes som om författaren bara hade rapat upp ett antal sidor för försörjningens skull, men nu är det bättre igen. Nu är det liv i berättelsen igen. Och död - så klart.

8 november 2014

Älskaren

av Marguerite Duras är en kort självbiografisk roman om en ung flickas relation till en äldre man i franska Indokina (nuvarande Vietnam). Den unga flickan blir älskarinna till en rik kines och det är både känslor och pengar som styr hennes handlande. Som europe står hon strax utanför det vanliga samhället. Att hennes familj hör till de fattiga européerna gör att hon också står utanför gemenskapen bland koloniatörerna. Hon bor på pension och kommer hem sent på kvällarna, ibland mitt i natten, men som den vita flicka hon är får hon inga reprimander från skolan. Kinesen hämtar henne utanför skolan i sin stora bil.

Ensamheten är slående och genomgående. Relationen till modern är sorglig. Modern ser med förakt på dotterns relation till kinesen men accepterar den då den ger pengar till familjen. De två bröderna är också ett sorgligt kapitel. Den äldre föraktfull och elak. Lillebrodern deprimerad och förtryckt.

Den bestående känslan blir någon slags uppgivenhet. Kanske behöver boken läsas en gång till för att verkligen tränga genom de olika lagren: passionen, rasproblematiken, kolonialismen, familjen, tonåringen, kulturen, kulturkrockarna.



7 november 2014

Innan floden tar oss

av Helena Thorfinn, är en välskriven roman om aktuella frågor. Västvärldens rikedom ställs mot utvecklingsländernas fattigdom och armod, rasism och fördomar, frågor om hur man kan och ska hjälpa.

Sofia, biståndsarbetare med höga karriärplaner flyttar med sin man Janne och de två barnen till Bangladesh. Sofia får slåss med och mot maktstrukturer likväl som motsträviga och stridiga personligheter i sin nya tjänst. Privat kämpar hon med att försöka förlåta sin man som haft en otrohetsaffär där hemma innan de flyttade.

Parallellt med Sofia och Jannes möte med kulturen i Bangladesh och i diplomatkretsar, berättas historien om de tre systrarna som växt upp i en liten by. Den äldsta systern blir bortgift men föräldrarna klarar inte av att betala hemgiften och hon mördas av sin svärmor (medan mannen ser på och grannarna ser bort). De yngre systrarna som förstår att de kommer att giftas bort till ännu sämre partier flyr till Dhaka och får husrum hos en morbror. I miljonstaden hittar de båda sätt att försörja sig, men för unga kvinnor är hedern svår att försvara i ett land där fundamentalistisk islam håller på att breda ut sig.

1 november 2014

Madame Bovary

av Gustave Flaubert. Nu har jag också läst klassikern om den olyckliga Emma, men romanen handlar ju framför allt om det lilla franska bysamhället och människorna som levde där.

Romanen är den första i den stilriktning som kallas naturalismen. Allt beskrivs detaljerat och utan att moraliska synpunkter läggs på människornas handlingar. Många detaljerade beskrivningar blir väldigt tröttsamma att läsa, men trots det är det fångande att följa, inte bara Emmas utveckling från ung förväntansfull brud till den deprimerande dödsbädden, utan också de andra gestalterna i romanen: Charles, Leon, apotekaren. Intressant också att ta del av den samhällsklass som ligger mitt emellan och där Emma hela tiden sneglar uppåt mot de rikas värld och hur hög tröskeln är för att ens få göra ett besök hos dem.

30 oktober 2014

Att skriva

av Stephen King är en riktigt inspirerande kreativitetskälla. King ger inte bara tips och idéer om hur man kommer igång och fortsätter att skriva berättelser. Han delar också med sig av sitt författarskaps vedermödor. Det är minst lika mycket en intressant självbiografi som en teoribok.

13 oktober 2014

Så skriver du romaner och noveller

av Lars Åke Augustsson är lättläst och inspirerande om konsten att skriva.

Indelningen i 11 tydliga kapitel gör att det är lätt att gå tillbaka till den del som man vill fördjupa sig i.

1. Ljug för sanningens skull. För att en lögn eller ett påhitt ska kännas trovärdigt för läsaren måste den kryddas med sanningar.

2. Simma. För att få flyt i skrivandet krävs kvantitet, för att djupet ska framgå krävs också yta.

3. Sinnena. Använd alla sinnen i din text

4. Karaktärer. Gör dina karaktärer platta, runda eller genomskinliga och förstå varför och när de olika djupen behövs.

5. Konflikter och spänning. En text måste locka till vidare läsning.

6. Dialoger. Samtal lättar upp och för historien framåt.

7. Scener. Koncentrera dig på varje scen och se scenerna som byggstenar i din berättelse.

8. Skiva om. Läs igenom din text efter att den vilat. Skriv om där det behövs.

9. Skriva som en vana. Tappa inte modet när flytet uteblir.

10. Marknaden. Att bli refuserad innebär bara att en person, en viss dag tackade nej till, ett manus av dig. Flera refuseringar från många håll kan vara indikation på att ditt manus inte håller måttet.

11. Läs! För att kunna skriva behöver du läsa - mycket.

12 oktober 2014

Jag heter inte Miriam

Majgull Axelssons senaste roman är en välskriven skildring om en flyktings anpassning till samhället efter befrielsen från koncentrationslägret under 2:a världskriget.

Miriam vaknar på sin 85-års dag och försöker som alltid börja dagen med att skaka av sig alla minnen från det förflutna. Hennes liv bygger på en lögn, från den dagen då hon under en förflyttning från Auschwitz till Ravenbrück får sin klänning söndersliten och för att inte bli sänd direkt till gaskamrarna väljer att byta kläder med en flicka som dött under transporten i godsvagnen. Den döda flickan var jude och slumpen visade sig att de hade samma siffror i sina tatueringar. För att dölja sitt ursprung som rom skaver Miriam bort Z i sin tatuering.

I boken berättar Miriam med tillbakablickar om hur hon överlevde tiden i lägren och hur hon kom som flykting till Sverige efter kriget. Efter karantän i Aneby kom Miriam till Jönköping som hushållerska och vän till Hanna. Hanna, som aldrig skulle ha så mycket som tittat åt en zigenare, lär Miriam att bli en riktig dam. Miriam lär sig både språket, det talade och det ännu mer talande kroppsspråket. Hon förstår signalerna som talar om vad som inte får nämnas, inte får göras och hon måste hålla sin riktiga identitet hemlig.

Trots den mycket mörka och allvarliga kontexten i Axelssons roman, är den ovanligt ljust berättad. Språket flyter lätt och det blir aldrig något frosseri i elände. I stället väljer Axelsson att ofta bryta tillbakablickarna på samma sätt som Miriam väljer att trycka undan minnesbilderna. De nakna beskrivningarna av livet i koncentrationslägret är sakliga, som om de är filtrerade av årens önskan att förtränga dem. Tiden i Sverige skildras som en lycklig hemmafrutillvaro, där Miriam genom att ta hand om fostersonen Thomas finner mening och lycka i tillvaron.

Miriam är ständigt är på vakt, trycker ner varje antydning till ilska över sin livs lott, men ändå får man ändå känslan av att Miriam har accepterat sitt öde. Hon kan se att hennes blygsamma tillvaro i skuggan av sin make var en del av den tidens anda och hon känner inte igen barnbarnets harmsna påpekanden om 50-talets kvinnosyn. Då blir det väldigt befriande när hon till slut uttrycker sin nyvunna förståelse för barnbarnets val att leva skilt från sitt barns far och till slut förstår hon att fostersonens och hans frus ständiga gräl har påverkat barnbarnet lika mycket som hennes barndom format henne till den ständigt följsamma och lydiga hustrun där allt i hemmet skulle vara perfekt.


2 oktober 2014

Bübins unge

av Mare Kandre är en suggestiv berättelse om en ung flickas förvandling till kvinna.

Övergiven av vuxna och det inre barnet (Ungen) som en vidrig och otäck följeslagare. Ungen som inte går att göra sig fri från utan att döda den. De vuxna låser in henne, gömmer nyckeln och försvinner ut ur hennes liv och kommer inte tillbaka.

Kandre skrev boken som 25-åring i mitten av åttio-talet. Antingen var hennes pubertet oerhört traumatiserande eller så driver hon med sina läsare. Det är lösryckt. Det är bittert. Det är näst intill oförståeligt. (Vad i hela friden betydde hennes vandring ute på myren...?)

23 september 2014

Dödsdömd

Damien Echols satt oskyldigt fängslad och dödsdömd i amerikanskt fängelse i över 20 år. I boken berättar han bittert om vad som egentligen hände och hur han upplevde tiden i dödscell.

Trots bitterheten lyckades Echols ändå behålla förståndet och gjorde en både intellektuell och andlig resa under åren i fängelset. Han studerade österländsk religion och levde som buddist, men släppte heller aldrig sin koppling till katolicismen som han konverterade till i tonåren (innan han greps och dömdes).

Han ger en mycket svart bild av det amerikanska rättsväsendet - och det kan man förstå. Det har knappast funnits varken tid eller utrymme att försöka göra en objektiv utredning, Echols betygsätter efter sina egna upplevelser och erfarenheter.

I Dödsdömd ger Echols förutom en skildring av livet i cellen också en bild av livet i den amerikanska södern och de fördomar som frodas i lägre samhällsklasserna. Han berättar hur en enskild polisman är besatt av anklaga honom och andra ungdomar för att utöva häxkonster och svart magi. Han beskriver hur skola och samhälle är oförmögna att hålla tillbaka sina fördomar, hur syndabockar utses när man inte vet vad som har hänt.

20 september 2014

Så gör jag

av Bodil Malmsten
är som en påse smågodis att ta en bit av då och då. Mycket smakfull och inspirerande.

På en eller två sidor i taget beskriver hon sina skrivarvåndor och ger tips om hur man kan tänka och göra för att själv komma igång med skrivande och författande.

7 september 2014

Mot fyren

av Virginia Woolf

Som en fotoblixt lyser upp motivet i ett mörkt rum, lika snabbt har Woolf avbildat Mr och Mrs Ramsey och satt läsaren i en försjunken sinnesstämning. Hatet i minsta sonens inre är obönhörligt och jag tror att det kommer vara något centralt i den fortsatta berättelsen. Men nej, inte alls. Det verkar bara vara ett verktyg för författaren för att skapa stämning.

Perpektivet flyter och Woolf kan ändra perspektiv mitt i en mening. I centrum står Mrs Ramsey, men hela tiden rör sig perspektivet och än är det Mr Ramsey som gestaltas än är det Lily eller Mr Bramley, ibland något av de åtta barnen.

Middagen den första kvällen är lång. Outhärdligt lång för mig som läsare. (Jag somnar fler gånger...) Lika outhärdligt långa som Woolfs meningar. Detta är en bok författad på 1920-talet, med den tidstypiska intellektuella språkförvecklingen. En riktig författare skulle inte skriva enkelt på den tiden.

Den här boken har jag på läslistan för att studera hur författare kan använda perspektivet i sin berättarteknik. Woolf byter som sagt perspektiv ofta och flytande, ibland mitt i en mening. Det ger en ganska förtätad stämning och jag måste vara alert som läsare så att jag vet vems tankar och känslor som är uppe för beskådan.

Titeln mot fyren är tydlig och fyrtornet och dess pulserande ljussken finns med i hela berättelsen ända till sista sidan. Ändå saknar jag något, jag fattar inte om själva fyren ska vara symbol för något eller om det bara är ett riktmärke för att författaren inte själv ska villa bort sig i sina långa utläggningar.

6 september 2014

Främlingen

av Albert Camus

Värmen i Alger är tung och Meursault begraver sin mamma i första kapitlet. Hans känslor är instängda, eller obefintliga får vi senare en aning om.  Inget i livet spelar honom någon roll. Det har ingen betydelse.

Av en tillfällighet skjuter han en annan människa och blir åtalad för mord. Hans upplevelse av fängelsetiden är likgiltig. Det är som om ingenting rör honom.

Ett väldigt fängslande personporträtt där Meursault berättar själv om vad som händer. Han tar avstånd från världen på ett likgiltigt och ointresserat sätt. Hans berättelse skiljer sig markant från vad personerna runt omkring skulle säga. Också en Kafka-liknande stämning i en rättsprocess som ger rysningar. Meursault lägger ingen energi ens på att försvara eller ursäkta sig själv, dels för att han inte tycker att han har gjort något fel och dels för att han inte egentligen bryr sig. Han berättar endast "sakligt" vad som faktiskt har hänt.

Man anar en mycket störd person.
Men också ett mycket stört samhälle. Algeriet är en fransk koloni och araberna, landets ursprungliga invånare, är bara skuggpersoner i romanen.

31 augusti 2014

Om konsten att läsa och skriva

av Olof Lagercrantz

Lagercrantz skriver om skrivandet. Inspirerande och vackert.

27 augusti 2014

A farewell to arms

är en av Ernest Hemingways tidigaste romaner, utgiven 1929. Den bygger på erfarenheter från Hemingways tid som ambulansförare i Europa under första världskriget. Relationen mellan huvudpersonen Frederic Henry och sjuksköterskan Catherine Barkley sägs bygga på bitter erfarenhet från Hemingways första giftermål. Bokens tragiska slut kan tolkas som en uppgörelse med författarens egen romantiska historia.

En krigsskildring från första världskriget är inte jag rätt person att bedöma vad gäller trovärdighet, men jag har heller ingen anledning att ifrågasätta skildringen från en som varit där. Frederic Henry är en blyg person som är mer åskådare än handlingskraftig, han lyssnar mer än talar. Om Henry som berättarjag är Hemingways egen röst, så är det

Lägret där ambulansförarna håller till känns mörkt och hopplöst. Soldaterna är alla trötta på kriget och ser inte att det finns någon mening med det längre. Ingen kan vinna och till och med den som till slut vinner, kommer att förlora är den rådande åsikten i lägret. De driver med varandra men mest med prästen, som Henry verkar ha ett starkt band till. En annan nära relation har Henry till Rinaldi, sin rumskamrat. Det är Rinaldi som tar med Henry till sköterskorna för att försöka få lite damsällskap utanför horhuset.

De första mötena mellan Henry och Catherine Barkley är trevande och torftiga. Men krigets desperation ger dem inget annat val än att falla för varandra. Dialogen är rent skrattretande vid deras första möten, men längre in i romanen blir dialogen överlag mer utvecklad och naturlig. Kanske ska man tolka inledningens krystade dialoger i samband med att kriget stod och stampade på fronten mellan Italien och Österrike? Det känns som att samtalen börjar flyta lättare efter att reträtten har startats. Men som läsare får man kämpa sig igenom knepiga och krystade meningsutbyten en bra bit in i boken.

Före reträtten hinner Henry bli skadad. Han skickas till det amerikanska sjukhuset i Milano dit också Catherine söker sig och hon får ta hand om vårdnaden om honom. Han övertalar henne att stanna kvar även på nätterna och resultatet blir en graviditet, som Henry får reda på strax innan han ska åka tillbaka till fronten. De gifter sig inte för de känner sig som gifta, men Catherine lovar att de ska gifta sig efter kriget. Om kriget tar slut eller vi bara får följa med på reträtten kan jag inte avgöra. (Första världskriget varade ju 1914-1917 men den här romanen utspelar sig 1918 så jag har förstått att det är någon sorts efterstrider i Italien.) Henry deserterar från sin frivilliga post som befäl över ambulansförarna, när han riskerar att bli skjuten av en ung grupp italienska soldater som ska hålla ordning vid passagen över en bro. Efter att ha simmat i iskallt vatten en mycket lång sträcka tar sig Henry upp på land och efter att ha vandrat ett tag kommer han till järnvägen och han lyckas smyga på ett tåg som går till Milano.

Framme i Milano söker han efter Catherine men hon har gett sig av. Utan större svårigheter hittar han henne på en ny ort och deras återseende blir kärt. Stressat kärt, men härifrån är det kärlekshistorien som dominerar resten av romanen. Det är en vändpunkt i berättelsen.

Jag kan som sagt inte avgöra om det är kriget som tagit slut på riktigt eller om det är deras möte som är den symboliska vändpunkten. Härifrån talar romanen mycket mer till mig, vilken naturligtvis till störst del beror på att jag kan relatera personligt till kärleksrelationen på ett helt annat sätt än krigsmiljön. Kanske är det därför jag känner att språket i romanen flyter bättre och dialogerna djupnar och blir mer realistiska.

En sista konfrontation med kriget råkar Frederic och Catherine ut för då italienska armen söker efter honom som desertör. De lyckas fly till Schweiz och kan där ta in på pensionat och vänta på att barnet ska komma (alternativt att kriget ska ta slut, men det nämns inte). Tempot stannar av här, vilket livet gör under en graviditet. Men stämningen är ödesmättad, trots att dagarna förflyter stilla för det kära paret så anar jag som läsare hela tiden att vi är på väg mot något. Men vad vi är på väg mot avslöjas inte och därför skapas spänning ur de händelsefattiga vardagarnas triviala lunk.

Under de första kapitlens läsning kunde jag inte förstå hur den här författaren har kunnat få Nobelpriset i litteratur. Nog måste en nobelpristagare hålla kvalitet genom hela sin produktion var min tanke. Men jag är glad att jag orkade vidare och fick uppleva hur hela romanen utvecklades och förändrade karaktär. Jag tror inte att jag kommer läsa om den (inte ens på svenska) men jag har ändå en känsla att om jag gjorde det, så skulle även inledningen göra ett mer positivt intryck på mig.

5 augusti 2014

Livet efter dig

av Jojo Moyes är ju såklart bra, precis som "alla" tycker. Men kanske liiite för politiskt korrekt för min smak just nu.

Den rika och snygga Will råkar ut för en olycka och blir totalförlamad. Den fattiga och oambitiösa Lou blir arbetslös. När Lou letar efter nytt jobb i den lilla staden korsas hennes och Wills vägar. Och faktiskt reflekterar de en gång över varför de aldrig har mötts tidigare i livet.


27 juli 2014

Steglitsan

av Donna Tartt en härlig och mustig roman som till största del utspelar sig på Manhattan. Jag gillar sättet romanen är skriven på, detaljerat och informationsrikt språk men lätt att följa.

Theo är tretton och han har strulat i skolan och är nu kallad till möte hos rektorn. Hans mamma tar ledigt från arbetet och de går tidigt hemifrån, så tidigt att de hinner ta en sväng in på muséet innan mötet. Medan modern går för att titta på en speciell tavla stannar Theo i atelje 32 där han fascineras av en jämnårig flicka och en äldre herre som studerar en liten tavla av Fabritius föreställande en liten steglits. Då smäller bomben som är själva startpunkten i berättelsen. Theo klarar sig mirakulöst, när han vaknar till befinner han sig bredvid den gamla mannen som ger honom en ring och en adress innan han dör inför Theos ögon. När Theo börjar leta sig ut ur muséet får han med sig tavlan.

Hela natten väntar han på att mamman ska komma hem. Till slut kommer beskedet att hon är död. Theo är helt ensam kvar. Hans pappa hade försvunnit utan att lämna varken adress eller underhåll ett år tidigare. Socialarbetarna ordnar så att Theo till att börja får bo hos en tidigare kamrat, den skötsamma Andy från en mycket välbärgad familj.

Efter en kort tid letar han reda på adressen han fått av den gamle mannen och lämnar tillbaka ringen till Hobie som vårdar den unga flickan, Pippa, som också överlevt, men svårt skadad. Hobie är renoverar möbler i verkstaden under en antikaffär som den gamle mannen tidigare drivit. Theo fortsätter att besöka Hobie efter att Pippa flyttat hem till en moster.

När terminen i skolan är slut ligger hotet att överlämnas till de okända och ovilliga farföräldrarna, men en dag får Theo äntligen frågan om han vill följa med sin fosterfamilj till deras sommarställe. Men ödet vill att Theos pappa helt plötsligt dyker upp och han får i stället följa med fadern och bo i Las Vegas.

Theos trauma och känslor av overklighet och ofattbart utanförskap förstoras i den nya miljön. De bor i en mer eller mindre övergiven sovstad i utkanten av öknen. När skolan börjar får han åka buss och han inser hur annorlunda de sociala spelreglerna är. I Las Vegas är det status att ha bott länge på samma ställe, pengar spelar ingen roll. Hans enda vän blir Boris som också är ny. De två pojkarna börjar dricka, sniffa och till slut hittar de också droger och lär sig älska ruset som tar dem bort från verkligheten.

I två år lever de av skolmat och snattat godis. De är två fruktansvärt destruktiva pojkar som stöttar varandra i en värld som håller på att rämna. Fadern spelar och har dragit på sig skulder, han tvingar Theo ringa och försöka få sina collegepengar utbetalda men misslyckas. Strax efter det dör fadern i en bilolycka och Theos värld rämnar. Han är ännu en gång helt ensam och i panik flyr han tillbaka till New York innan socialen får för sig att leta efter honom igen.

På bussen tillbaka till New York har han bara den lilla hunden som  faderns fru inte tagit hand om så väl och den väl inslagna tavlan. Väl framme knackar han på hos Hobie och där får han stanna, för tillfället.

Tillfället sträcker ut sig att vara i många år. Ständigt är tavlan i Theos medvetande. Han har otrolig ångest för att han aldrig har lämnat tillbaka den. Han tar mediciner och fortsätter med droger i ett behärskat varannan-dagsberoende. Han tar sig igenom college men helt utan ambitioner och resultat.

I stället finner han att är duktig på att sälja antikviteter. Kanske lika bra som den gamle mannen som dog i muséet. Men branschen är full av oärlighet och Theo hamnar i knipa när det är på väg att avslöjas att han sålt renoverade möbler som äkta. Någon har också börjat misstänka att det faktiskt är Theo som sitter på en av tavlorna som försvann vid bombdådet mot muséet.

När det drar ihop sig, så dyker plötsligt hans vän Boris upp i New York. Boris håller på med skumraskaffärer och har verkat över hela världen. Han har information om varför ryktena har uppkommit och vill hjälpa sin gamla vän.

Det är här romanen spårar ur ett tag. Det blir lite löje över jakten i Amsterdam. Men åter på Manhattan igen, med tavlan återlämnad och hittelön utbetald tar Tartt tillbaka kvaliteten i romanen igen. Det är berättelsen om den ensamma människan som är behållningen. Frågorna om ödet, vad det är som styr livet i olika riktningar. Ångesten som ständigt plågar Theo, men som han ändå fortsätter att leva med, utan något egentligt mål att se fram emot.

24 juli 2014

Himlens fånge

av Carlos Ruiz Zafon är en ny (?) roman som utspelar, sig i ett sepiafärgat Spanien.
Jag minns Ängelns lek som en mystisk och suggestiv berättelse om hemligheter, odödliga böcker och hemliga rum. Den här berättelsen knyter an till det hemliga biblioteket för de glömda böckerna, men det är väl den enda likheten.

I Himlens fånge blir berättelsen lite banalt framställd. Det är för grova övergrepp i ett för taktfast tempo. Men för all del, den här romanen är mycket mer lättläst och relativt lättsmält och det kan i många fall vara något positivt.

De härliga daggvåta gatorna i Barcelona som andas skymning redan i morgonljuset är i alla fall desamma.

19 juli 2014

När duvorna försvann

av Sofi Oksanen är väldigt tröttsam att läsa. Alla dessa personer, personer, personer, nya namn och titlar överallt utan någon introduktion eller presentation.

Historien utspelar sig i Estland. Efter 5 dagar som fria från Ryssland intar tyskarna landet. Mycket krigshistorik och intriger som är så svåra att följa och förstå.

Den del av boken som jag ändå har behållning av är skildringen av kärlekshistorien mellan estländskan och den tyska kaptenen. Kriget för människor mot varandra på de underligaste sätt och skiljer dem på de vidrigaste.

14 juli 2014

Introvert - den tysta revolutionen

av Linus Jokkman har fel underrubrik. Det hade passat bättre med - den nya dårens försvarstal. Precis som Strindberg vältrar sig i självömkande förnekelse av att vara delaktig i orsakerna till sina plågor så är Linus en outtröttlig försvarare av sin egen personlighets förträfflighet.

Men faktiskt gillar jag boken ändå, den träffar rakt i mitt introverta hjärta. Synd att regnbågsflaggan är upptagen, vi "introverta" skulle behöva något färgglatt till vår hjälp att väcka uppmärksamhet för vår rätt att existera på våra villkor. Det är ju inte något man väljer att bli.

21 juni 2014

I kroppen min

Kristian Gidlunds blogg i bokformat. Hans tankar om livet och sjukdomen de sista åren i hans liv som till slut togs av cancern.

18 juni 2014

Folk dör här

en debattbok av Thord Eriksson.

Försöker balansera debatten, äldrevården är kanske både sämre och bättre än vad mediebilden visar.

15 juni 2014

Sjukhuskatten Oscar

David Dosa, är läkare och arbetar på ett sjukhem för äldre. Han beskriver hur katten Oscar har en förmåga att förutse när patienterna ska dö och han ser alltid till att vara vid deras sida den sista tiden i deras liv.


9 juni 2014

Kaffe med rån

av Catharina Ingelman-Sundberg är en lättsam historia om några pensionärer som ledsnar på nedmonteringen av servicen på äldreboendet.

Banalt så det förslår, inte speciellt roligt, men i alla fall lättläst.



31 maj 2014

Härskarringen

Trilogin Härskarringen av JRR Tolkien, går bra att läsa om. Sedan jag läste böckerna sist har jag också sett filmerna och det måste erkännas att bilderna som framkallas vid läsningen är starkt påverkade av filmkaraktärerna. Däremot tror jag att min fantasi fortfarande kan föreställa sig miljöerna utan att förvrängas av minnesbilder från filmduken.


14 maj 2014

Vattenmelonen

Den första av Marian Keyes böcker om Walsh-systrarna. Bättre sent än aldrig.

Claires blir lämnad av sin man när hon precis har fött deras första barn. I chock åker hon hem till sin irländska familj och läker sina sår i sann Keyes-anda, d.v.s. genom shopping, alkohol och förälskelser.


11 april 2014

Gatukatten Bob

av James Bowen. En söt historia om en i grunden fruktansvärd del av James Bowens liv. Han flyttar från Australien till London som tonåring för att slå igenom som musiker. Det lyckas inte och han hamnar på gatan, beroende av tunga droger.

Han försöker flera gånger ta sig ur sin livssituation. Det är när han har fått ett träningsboende som han en dag träffar på en katt i trappuppgången. Katten ger sig inte av och till slut kan James inte låta bli att ta in katten och ge honom lite mat. Det är början på en ovanligt stark vänskap mellan mannen och katten.

Katten får heta Bob och han följer med James ut på Londons gator där han spelar för att få ihop pengar till sin försörjning. Det visar sig att Bob är en riktig publikmagnet.


 

22 mars 2014

Solomon's tale

En bok om en katt skriven av Sheila Jeffries.

Solomon är en speciell katt. Han är förutbestämd att vara en "healing cat" och skickas till världen med syftet att göra gott.

Solomon kommer till en familj med problem och snart blir de blir vräkta från huset där de bor. De flyttar in i en husvagn i en husvagnspark och där fortsätter problemen. Till slut bestämmer kvinnan sig för att lämna sin man och då måste hon också lämna katten.

Solomon och den andra katten i familjen får nu klara sig själva. Det blir en vandring genom skogen och ut till havet, men världen är grym och till slut står Solomon helt ensam i världen. Till slut hittar han tillbaka till husvagnsparken och där får han hjälp av en gammal kvinna. En gammal kvinna som känner igen honom och som ser till att hans gamla ägare kommer tillbaka. Och inte nog med att hon kommer tillbaka, hon hittar också en ny kärlek - och så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Språket är fattigt och det känns som om boken är skriven för barn, trots att miljön är riktad till en vuxen publik. Författaren lyckas inte med försöket att berätta historien ur kattens perspektiv. I vad kattens syfte blev uppfyllt förstår jag inte riktigt heller. Jag tror det hade blivit bättre om hon släppt socialpsykologin och verkligen fokuserat på katten.








21 mars 2014

Twelve years a slave

Solomon Northup självbiografi om hur han blev lurad med löfte om jobb, men i stället blev såld som slav. Han skrev sin historia efter att ha blivit räddad ur slaveriet efter 12 års fångenskap.

Svårläst engelska med många ålderdomliga ord, så historien är skriven på 1850-talet. Men jag är glad att jag läste boken i stället för att gå på filmen, jag vill INTE SE de scener han beskriver. Fy f-n! Jag vet att filmskapare förklarar att de vill visa verklighet och väcka känslor, men för mig finns inget värde av att iscensätta detta. Jag kan föreställa mig fasorna utan att se dem ur moderna filmvinklar.

10 mars 2014

Mor gifter sig

av proletärförfattarinnan Moa Martinsson, är rörande, realistisk och lättläst. Jag läste romanen i en utgåva från 1956 och det flyter på så bra utan störande gammaldags formuleringar eller krystad meningsbyggnad.

Till skillnad från sin då blivande make Harry, så får Moa mig att riktigt känna misären från hennes barndom. Vägglössen, trasiga skor, smutsiga kläder, söndervärkta händer, bråk, skrik, ensamhet, mörker men emellanåt glimtar också små ögonblick av glädje fram. Och vad kan en liten flicka på åtta år egentligen känna. Hon registrerar det hon ser och reflekterar över att hon inte förstår. Hon låter sig styras i vissa avseenden men tar kommandot i andra. På något sätt så överlevde hon ju, till och med förståndet hade hon i behåll.





2 mars 2014

De tre små mästarna

en kriminalhistoria av Kerstin Ekman. Inte någon politisk korrekt, självironisk småstadspolis. Här pratar vi 60-talets Norrland, där man tar sig fram på skidor om det behövs.

Lärdom, "de tre små mästarna" är en term i Mahjong-spelet.


27 februari 2014

Flickorna

av Lori Lansens

Två siamesiska flickor är hopväxta i huvudet. Rose vill bli författare och skriver om sitt liv. Även Ruby får vara med i romanen och börjar motvilligt skriva också hon.

Flickorna berättar ur varsitt perspektiv om allt de varit med om, från det de hört om sin födelse genom skola, arbete, resor, kärlek, sorg och sjukdom. Det är en roman om relationer och om vänskap. Att vara självständig trots att man är sammansvetsad med någon annan.


Nässlorna blomma

av Harry Martinsson är berättelsen om Martin, vars fader död och moder är i Kalifornien. Den självbiografiska romanen har ett poetiskt och målande språk. Trots Martins ensamhet och utsatthet så har romanen inte någon svart ton. Pojkens ensamhet är tydlig och hans rädsla i alla situationer framkommer, men det finns ingen bitterhet, bara konstaterande.

Visst hatar Martin sina tunga träskor. Visst önskar han sig bort (eller till ett riktigt hem). Vi får veta att han får stryk, men slagen ges inte det stora utrymmet i boken. Det som jag tror jag kommer minnas från denna klassiker är ändå de vackra känslorna som då och då tittar fram. Pojkens kärleksfulla storasyster (innan hon dog). Kärleken till föreståndarinnan Tyra (innan hon dog). Pojkens trots allt glada sinnesstämning innan han råkade slå kalven (så att den dog).




13 februari 2014

Kvinnor på gränsen till genombrott

av Ulrika Knutsson.

En  fantastiskt fin bok om kvinnorna som ingick i Fogelstagruppen. Vi får både lära känna personerna och tidsandan. Vilket fantastiskt arbete dessa kvinnor gjorde för att hjälpa till att bygga upp demokratin. Genom att utbilda kvinnor skulle rösträtten förvaltas.

Vilket arbete för kvinnors rättigheter. Och tänk att deras idéer om hållbarhet och miljö var så välgrundade och självklara att de håller än idag. 

12 februari 2014

Analfabeten

som kunde räkna av Jonas Jonasson.

En lättsam och lättläst uppföljare av Jonasson. Inte lika finurligt hopflätade historiska händelser som i hundraåringen, men det räcker för att bli en trevlig roman. Och jag gillar ju också när man får in matematik i romaner på ett naturligt sätt.

25 januari 2014

Vykort från Katrineholm

tre noveller av Kerstin Ekman som inte getts ut i bokhandeln utan som en specialutgåva.

Första novellen om pojken, som bevittnade avrättningen, och gumman som han skulle komma att bo hos är gripande och läsvärd.

De andra två novellerna fastnar inte i läsminnet.


19 januari 2014

Volvo Lastvagnar

Erlend Loes fortsättning på Doppler.

Irriterande berättarröst där Erlend titt som tätt går in och påpekar att "jag (är den som skriver det här)". Men det är också på samma gång ett friskt och annorlunda upplägg av historien. De hyperkorta kapitlen avbryts också med asterixer i form av kommentarer till berättelsen.

Doppler övergav sitt tältläger utanför Oslo och gick österut tillsammans med sin son. Inne i Värmlandsskogarna träffar han en hashrökande urgammal tant som har en Volvolastbil i en lada. Han träffar en urgammal scout som lever för fågelskådning. Han tappar bort sin älg. Hans son lämnar honom. Till slut tar Doppler, tanten och scouten ut lastbilen och kör söderut.

15 januari 2014

Doppler

är min första bekantskap med Erlend Loe. Vad ska man säga? Lättläst.

Doppler får nog av sitt perfekta liv med fint jobb, snygg fru och snälla barn. En dag cyklar han omkull och slår i huvudet och när han ligger där och tittar upp mot himlen inser han att han inte kan fortsätta leva som duktiga Doppler. Han flyttar ut i skogen.

Där bor han i ett tält. Dödar en älg. Tar hand om den överlevande älgkalven. Stjäl mat till både sig själv och sin vän älgkalven. Trivs i ensamheten.
Naturligtvis blir han störd i ensamheten. Hans fru hälsar på. Han blir påkommen när han ska stjäla en toblerone. Men värst av allt han får en granne i skogen.

13 januari 2014

Skarprättaren

en kriminalroman av Björn Hellberg som jag orkat igenom. Det var lite för skarpa gränser mellan kapitlen och det var svårt att förstå vad personerna i nästa kapitel hade för roll. Det blev styltigt och tradigt. Men det är väl så kriminalromaner byggs upp, med väl avgränsade byggklossar.
Något positivt kan jag väl uppbåda trots allt. Jag gillar att det inte svämmade över av ond bråd död och bestialiska mord, titeln till trots.

6 januari 2014

Havsmannen

Jag började läsa Havsmannen av Carl-Johan Vallgren för snart ett år sedan men var tvungen att lägga den åt sidan för de vedervärdiga misshandels- och djurplågeriskildringar som inledde boken. Jag fick kväljningar av att bara tänka på vad jag läst.

Men eftersom några goda läsvänner sagt att den var bra så tog jag till slut tag i den och stålsatte mig - men jag började en bit in i boken eftersom jag inte ville läsa om de första kapitlen, jag minns allt för väl vad det handlade om ändå.

Håller kanske inte med mina vänner att den var bra. Det positiva är väl att Vallgren inte tvekar att beskriva misären som barnen lever i med missbrukande och brottsliga föräldrar. Det är också intressant att han vågar ta med en mytologisk varelse - havsmannen - i berättelsen utan att bryta den realistiska miljöskildringen. Modigt och skickligt!

Betyget blir ändå botten, jag mår dåligt av att ta del av Vallgrens fantasiberättelse. För mycket av fantasierna tangerade verkligheten och jag undrar vad hans syfte var. Vill han bara berätta något spännande och fängslande? Eller vill han sätta fingret på ett socialt problem i vårt samhälle?

5 januari 2014

En bluffpilots bekännelse

Stefan Lövgren får i uppdrag att skriva Thomas Salmes historia. Historien om piloten som flög passagerarflygplan utan att ha giltigt certifikat under 13 år tills han avslöjades 2010.

Boken är uppbygd i två delar. I den första delen berättar Thomas egen röst hur han växte upp, den fattiga miljön i Jordbro i Stockholms utkanter, när hans mamma dog, sin musikaliska bana, hur han alltid fascinerats av flygplan så länge han kunde minnas. Han tog certifikat för att få flyga privatplan, men sedan satte ekonomin käppar i hjulen. Det gick inte att få varken flygtimmar eller utbildning till yrkespilot utan pengar. I det läget förfalskade han ett certifikat och lyckades få anställning som pilot på ett nystartat flygbolag i Italien. Thomas Salme är självsäker och stöddig när han beskriver sin bluff och sina erfarenheter som pilot och med kvinnor, han är en riktig kvinnokarl. Men ändå, något försiktigt ödmjukt när han berättar om sin uppväxt och om sin mamma och om rädslan för att bli upptäckt.

Den andra delen i boken utgörs av Stefan Lövgrens röst som berättar hur tvivlen på historien snart började komma. Han avslöjar Salmes personlighet som mytoman och ger bevis på bevis om motsägelsefulla uppgifter. Han tror först att Salme angivit sig själv, för att slippa ifrån jobbet som blivit slentrian och för att göra sig själv märkvärdig med sin historia. Men senare inser han att det nog ändå var en kollega till Salme som hade avslöjat honom. Boken slutar utan några svar.

Behållningen i boken är varken språket eller berättelsen i sig och absolut inte porträttet av Salme. Men det är intressant att ta del av Lövgrens arbete, hur han förgäves försöker reda ut vad som egentligen var sant och hur hans lojalitet skiftar från att vilja berätta Salmes historia till att vilja avslöja honom som bluffmakare.

4 januari 2014

Mellan rött och svart

Jan Guilliou skriver också en romansvit om 1900-talets historia. Någon kritiker skrev att där Guillou misslyckades, där lyckades Follet med att beskriva både historia, miljö och människor. Jag är böjd att hålla med. Guillous romaner med bröderna Lauritzen som huvudpersoner är lite tunna i jämförelse och då menar jag inte bara sidmässigt.

I Mellan rött och svart har Guillou förenklat berättandet enligt en ganska lättidentifierad formel. Han avslutar varje kapitel med en antydan om vad som ska hända. Nästa kapitel börjar ett eller två år senare och berättar att det som antyddes har hänt och sveper sedan förbi förklaringen med typisk Guillou-ironi.

Det är det ironiskt humoristiska skrivsättet jag uppskattar så mycket i Guillous romaner. Han är ofta klockren i sina poänger där han förutsätter att läsaren förstår vad han menar eftersom vi alla ser verkligheten i backspegeln. I den här boken är det kanske, kanske lite för mycket ironiska gliringar.



1 januari 2014

Världens Vinter

Ken Follets andra del i 1900-tals-krönika om Europa. Lika tjock och lika bra som del 1.

Nu är det barnens tur att driva den personliga handlingen i berättelsen. Eths son Lloyd, reste frivilligt till Spanien för att hjälpa republikanerna och upplevde krigets fasor och de inblandades svek. Han lyckas fly över gränsen och ta sig tillbaka till England, där han blir officer.

Fritz och Beas son Lillen gifter sig med Levs och Olgas bortskämda dotter Daisy. Daisy som flyttade till England för att undkomma smädelsen att tvingas bryta sin förlovning pga sin ryska fars misstänkta trakasserier av en man i sociteten. Hon gifte sig med Lillen för att få den åtråvärda adelstiteln, men när hon lär känna Lloyd får hon till slut känslor som inte styrs av förnuft och status.

Under krigets bombningar av London jobbar Daisy frivilligt med att köra ambulans och hon lär känna Eth som fortsätter att jobba för rättvisa och fred, nu som invald parlamentsledamot.

Maud och Walter är strandsatta i Berlin. Deras son Eric följer med strömmen och dras in i nazisternas nät. Dottern Carla ser liksom sina föräldrar vilken fara som hotar deras land och stöttar därför i hemlighet Ryssland med information, inte för att hennes fosterland ska förlora kriget utan för att nazisterna inte får vinna.

I Ryssland går Grigorijs son Volodja i sin fars fotspår och arbetar i sovjetens tjänst. Han får en del av sin utbildning i Tyskland och arbetar som diplomat före kriget, och bygger då upp ett spionnät av tyska informatörer.

På andra sidan Atlanten arbetar Gus vidare som presidentens rådgivare. Som assistenter i vita huset jobbar både hans egen son Woody och Levs son Greg.

Det är inte krigets historia som gör att jag fångas av historien, även om det naturligtvis är otroligt viktigt att också komma ihåg vad som verkligen hände. Här ger romanen en, enligt min okunniga preferensram, relativt objektiv bild av  historien. Vad jag grips av är de människoöden som skildras. Follet beskriver inte personporträtt på nobelpris-nivå, men där han kanske ger människorna lite för starka konturer så kan jag använda min fantasi och fylla i de mänskliga känslorna och svagheterna.