Den afrikanska farmen

Vårens tema är Afrika. Då passar det bra att läsa Karen Blixen och hennes roman Den afrikanska farmen. 

Hon ger en mycket insiktsfull bild av livet på den afrikanska farmen och av mötet med de infödda. Romanen är full av respekt för den afrikanska kulturen och deras liv. Det är spännande att läsa om kontrasterna mellan västerländsk rättsuppfattning och den afrikanska synen på kompensation som inte alls fokuserar på det begånga "brottet" utan i stället riktar in sig på konsekvenserna. 

Romanen ger en bild av Blixens liv under 17 år i Afrika. Hon sköter helt självständigt arbetet på kaffeodlingen och beskriver den starka och handlingskraftiga kvinna hon var. 

Som författare är Blixen nog mest känd som sagoberättare och det lyser igenom. Emellanåt flikar hon in en kort berättelse, som visserligen är läsvärd, men helt utanför den svaga röda tråden som ändå löper genom boken. 

I novellsamlingen Karneval kommer sagoberättandet bättre till sin rätt. Korta, nästan lite skrattretande förutsägbara sagor där det klart framgår vad som är rätt och vad som är fel. 

Djur

heter den här romanen av Joyce Carol Oates. I det inledande kapitlet tjatas det om djur och någon gång i upplösningen så tas tråden upp igen, men jag tycker ändå att det är missvisande och tråkig titel.

Brandlarmen ljuder titt som tätt, ibland är det falsklarm och ibland hittar man brinnande skräp i något hörn eller i en papperskorg. 

Bränderna är hela tiden med i bakgrunden av historien som handlar om Gillians första år på college i början av 70-talet. Hon, liksom de flesta andra studenskorna, är förälskad i sin litteraturprofessor, Andrew, och hon ägnar allt mer tid åt hans seminarier.

Trots sin förälskelse avvisar Gillian reflexmässigt Andrew när han försöker kyssa henne. Ryktet säger att de brukar ta en av studenskorna under sina vingar, men ingen kan säga öppet om det är sant eller inte. Till slut faller hon ändå till föga och hamnar i klorna på Andrew och hans fru. 

I sin djupa förälskelse låter hon sig utnyttjas, hon vet ju att de älskar henne. När hon i hemlighet får vakta deras hus medan de åker på utlandssemester hittar hon bevis på övergrepp som skett i huset.

Pesten

skrevs av nobelpristagaren Albert Camus för över 50 år sedan.

En klassiker som alltid är aktuell för skildringingen av stadens förhållande till det öde som drabbar. Hur mod och ansvarstagande ställs mot feghet och resignation. Hur överlever de som lever isolerade i pestens stad?

I huvudet på en orolig komiker

För att vara orolig är Lasse Eriksson ganska rolig. Han har en hel del intressanta tankar, som gör det väl värt att läsa/lyssna på hans bok "I huvudet på en orolig komiker".

En del dråpliga situationer återges, som när han cyklar runt och repeterar högt för sig själv. Eller när filosoferar om vad som är normalt. 

En samling av hans kåserier och en del kommentarer till dessa. Direkt med författarens egen röst, det gillar jag.