Selma Lagerlöf

Jag har läst Selma Lagerlöf, en slags biografi om författaren och hennes litterära verk, skriven av Vivi Edström.


Pust, stånk och stön!

Det var det tråkigaste jag varit med om. Antingen har jag läst för lite av och om vår nationalskald Selma, eller så var 85-åriga professor Edström lite väl pretentiös för mig. Smaka på ett urval av hennes ordval:


kongenial
anomali
illudera
ominösa
allusion


När jag hela tiden stötte på svåra och konstiga ord blev jag alldeles förtvivlad och började tvivla på mina språkkunskaper. I vanliga fall brukar jag förstå vad jag läser, men sammanhanget avslöjade sällan ordens betydelser i denna skrift. Nej, det blir tummen ner för Vivis bok.


Ska läsa Selmas egna böcker i stället. Börjar med Jerusalem som ligger på mitt nattygsbord.

Svärdet och spiran

Ken Follett blev känd när han skrev sina spionromaner. Han skriver i förordet till den här boken att tanken på en historisk roman om ett katedralbygge har varit i hans tankar sedan han först började skriva, men att han inte var mogen uppgiften förrän efter 10 års författande. Vilken självinsikt och vilket bra resultat det blev!

Svärdet och spiran handlar om ett katedralbygge i 1100-talets England. Författarens intresse för vad som drev människorna att konstruera och bygga dessa fantastiska katedraler kanaliseras genom bokens huvudperson Tom Byggare. Tom drivs av en längtan att få bygga en katedral och efter långa vandringar, svält och umbäranden får han till sist uppdraget att bygga upp den nyss nerbrunna klosterkyrkan.

Historien skildrar inte bara Toms dröm utan är också en fascinerande skildring av olika människoöden, speciellt gripande är att läsa om de starka kvinnor som trots alla svårigheter bygger och formar sina egna liv. Det är också givande att ta del av motsättningarna och det politiska spelet  som pågår inom och runt kyrkan under den här tiden.

En mycket läsvärd tegelsten!