Paolo Coelho gör en djupdykning i häxornas och magins värld.
Brida vill lära sig om magin. Hon finner mästaren ute i skogen, som visar sig vara hennes andra hälft (en person som har delat samma celler i en tidigare inkarnation), men hon ser det inte eftersom hon inte är insatt i solens tradition. Mästaren tar sig ändå an henne och undervisar henne, han som har väntat hela livet på att finna sin andra hälft måste visa stora prov på självbehärskning för att inte avslöja det uppenbara för Brida.
Brida lär sig också månens tradition hos Wicca som när tiden är inne låter henne gå igenom riten att bli en häxa. Vid initieringsriten har Brida redan upptäckt att mästaren är hennes andra hälft, hon tvingas välja då hennes fästman också är hennes andra hälft.
Betyget blir godkänt, inspirationen att fånga det andliga är oerhört stark. Många delar av andligheten kan ju appliceras i vår vanliga vardag, vi måste ju inte leka häxa för det.
Visar inlägg med etikett Paolo Coelho. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Paolo Coelho. Visa alla inlägg
25 september 2013
23 juni 2009
Djävulen och fröken Prym
Mina tidigare Coelho-bekantskaper är:
Pilgrimsresan som berättar om Coelhos pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. Det är lika mycket en vandring i det inre landskapet som i de spanska bergen.
Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät var en otrolig, dvs inte trovärdig, historia om kärlek. Jag kan bara inte leva mig in i en historia där flickan lämnar allt efter att ha träffat en man i fem minuter.
Alkemisten är den bästa av Coelhos böcker som jag läst/hört. En vacker saga om herden Santiago som letar efter en skatt. Romanen filosoferar om livets mening och berättar om vikten av att våga följa sina drömmar och lyssna till det hjärtat säger.Zahiren är en berättelse om besatthet som dock inte satte några djupa spår i mitt minne. Minns den inte alls.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)