Prinsessan av Burundi

av Kjell Eriksson var en bok jag hade höga förväntningar på då jag mindes en annan bok jag läst av författaren. Mannen från bergen var en intressant och annorlunda kriminalroman.

Det var inte Prinsessan av Burundi som visade sig vara en dussinkriminalare. Den enda behållningen jag hade av boken var väl att jag lärde mig att det finns en akvariefisk som heter Prinsessan av Burundi, en ciklid som kommer från Afrika.

Akvariefiskarnas roll i boken var varken mer eller mindre än att vara en del i personbeskrivningen av offren, både levande och döda.

Chefen fru Ingeborg

av Hjalmar Bergman är nästa klassiker till rakning. Om igen blir jag förvånad över de moderna problem och frågeställningar som dyker upp i böcker författade för hundra år sedan.

Fru Ingeborg Balzar är änka och driver modehuset med fast hand och affärerna går lysande. Det är dock hög tid att lämna över drift och ansvar till nästa generation. Ingeborg har svårt att släppa taget. Dessutom har dottern förlovat sig i en svag yngling som egentligen inte har karaktär nog att passa in i familjen.

När den blivande svärsonen räddar Ingeborg ur en svår situation omvärderar hon honom och hennes känslor övergår i en blind förälskelse av dotterns fästman. Blind för henne själv, alla i omgivningen ser vad som har skett.

Här spårar boken ur, tycker jag. Ingeborg vandrar runt på gator i dimma och drömmar och  till slut kommer hon till insikt om vad hon känner och vad hon har gjort.