Molly och jag

av Colin Butcher är en solskenshistoria. Känslosam och rolig på samma gång.

Sommar på den lilla ön i havet

av Jenny Colgan. Feelgood med sövande inslag. Så otroligt lång tid det tog att komma framåt i boken. Det kändes som om det inte hände någonting de första två tredjedelarna. Men sedan fick hon förstås sin prins och så levde de lyckliga i alla sina dagar.

En hängiven man

en  pusseldeckare från 80-talet av peter Robinson.
Jag är imponerad av mig själv att jag orkade hålla ut. Och lite överraskad över vem mördaren var ändå. Som det ska vara i Agata Christie-andan.

25 gram lycka

av Massimo Vacchetta är en sån där underbar och själsnärande bok om en person som finner sin mening med livet genom att ta hand om djur.

De som dödar drömmar sover aldrig

av Jan Guillou. Nästa del i serien om 1900-talet. Intressant att reflektera hur jakten mot terrorister tar sig olika uttryck i olika tider. Jag gillar Guillous förmåga att med en underliggande sarkasm spegla de dagsaktuella strömningarna mot historiska händelser, nära eller långt tillbaka i tiden.

Den röda grevinnan

en biografi över författaren Yvonne Hirdmans mor.

Katedralen vid havet

av Ildefonso Falcones är en historisk roman som utspelar sig i den mörka medeltiden. Spanien styrs av feodalherrar och bönderna är livegna under adeln. Bernat rymmer träldomen med sin nyfödda son och beger sig till Barcelona, där han gömmer sig genom att jobba för sin svåger. Arnau växer upp i staden och hans uppväxt kantas av tragedier.

Men någon form av poetisk rättvisa skipas när Arnau blir rik pga en gammal förbjuden judisk vänskap. Som rikeman är Arnau ödmjuk och vill inte ha egna trälar.

Dora Bruder

av Patrick Modiano, når inte nobelpristagarstandard, tycker jag. Jösses vad det rabblades namn och gator och namn och gator.
Men ämnet är alltid giltigt, aldrig fel att läsa om förintelsen från en ovanlig synvinkel.
Berättarjaget letar efter Dora Bruders avtryck. Han har bott i samma kvarter som hon, och de har gått samma gator. Han möter människor som kanske har mött henne. Men framför allt finns hon i arkiven.

De sju systrarna

av Lucinda Riley är första delen i en feelgood roman. Tidsfördriv, men jag tror inte jag kommer att följa upp serien.

Till minne av en villkorslös kärlek

Inte så imponerad av denna självbiografiska roman av Jonas Gardell. Jag gillar självdistans, men här blev distansen för stor, trots att författaren öppnar och visar det mest sårbara.

Oogy

av Larry Levin, är en historia om en hund som räddades och om husses liv med Oogy och familjen.

Svälten

Magnus Västerbro har skrivit om svälten på 1860-talet. Det är intressant och läsvärt att ta del av historien i romanform, men denna skildring var i mitt tycke inte lika välskriven som Pestens år.

Sluta aldrig gå

är Christina Richardssons självbiografi. Hon tillbringade sina första år som gatubarn i Brasilien och kom sedan som fosterbarn till Sverige.
Minnet av hur hon mot sin vilja togs ifrån sin mor har aldrig lämnat henne och till slut väljer hon att åka tillbaka till Brasilien för att leta efter spåren efter sin mor.

1968

Intelligenta växter

Ja, men man ska inte bli förvånad. Varför skulle inte levande växter kunna kommunicera med varandra, när levande djur kan? Växter är ju en del av evolutionen också och de måste ju också ha hittat strategier för att överleva och bli livskraftigare.

Men jag har lite svårt att låta bli att tänka på Enterna i Sagan om ringen...

Arv och miljö

av Vigdis Hjorth handlar om hur syskon kan uppleva sin uppväxt så fundamentalt olika fast de lever i samma familj och fostras av samma föräldrar.

Berglijot blev sexuellt utnyttjad av sin far som barn och bröt med familjen. De övriga i familjen har vägrat att lyssna på sin syster och vill inte inse vad som har inträffat. När fadern dör ställs Beglijot inför valet att tvinga de andra att lyssna eller fortsätta att låta den övriga familjen leva vidare med sin världsbild intakt.

Pestens år