Den brinnande ugnen

av Kerstin Ekman. En detektivroman från 1962.

David, hans vän Lars och hela byn misstänker prästen Per-Olof att vara den pyroman som anlägger bränderna allt oftare. Till slut brinner det också i skogen. Alla hjälps åt att försöka släcka men David vill kontrollera att kyrkan står orörd (han håller på att restaurera de gamla vägg- och takmålningarna med motiv bl a från den brinnande ugnen) men hittar i stället klockstapeln i rök och lågor. Inlåst i klocktornet skriker Per-Olof.

Har han låst in sig för att bli innebränd?

De tre små mästarna

en kriminalhistoria av Kerstin Ekman. Inte någon politisk korrekt, självironisk småstadspolis. Här pratar vi 60-talets Norrland, där man tar sig fram på skidor om det behövs.

Lärdom, "de tre små mästarna" är en term i Mahjong-spelet.

Vykort från Katrineholm

tre noveller av Kerstin Ekman som inte getts ut i bokhandeln utan som en specialutgåva.

Första novellen om pojken, som bevittnade avrättningen, och gumman som han skulle komma att bo hos är gripande och läsvärd.

De andra två novellerna fastnar inte i läsminnet.

Springkällan

av Kerstin Ekman.

Fortsättningen på Häxringarna och nu tar det sig. Fantastiska miljöbeskrivningar av staden som vuxit fram och ännu bättre skildringar av de arbetande kvinnornas vardag och slit.
Höjdpunkten i den här delen av Katrineholms-sviten är när Ekman beskriver hur Dagmar syr upp den grå klänningen åt sin mor Frida. Kanske måste man kunna sy för att förstå hur fint beskrivet det är, alla slag, infordringar, knapphål, tygets struktur och fall, utprovningen, saxens hårda stål mot borden när delarna ska klippas till.
En annan fin del av boken är porträttet av Hennes nåd på Lilla Himmelsö, berättat genom Ingrids upplevelser när hon tjänar som kammarjungfru. Ingrid som lärt sig tänka på klasser av sin bror Konrad konstaterar "Jag har lärt mig tänka hennes tankar och vet hennes önskningar förr än hon själv. När började det? Hon skulle inte tänka mina tankar om vi så ginge här i tusen år."

Häxringarna

av Kerstin Ekman.

Med stora förväntningar om att känna igen miljön så blev jag snabbt besviken. Många personer och det är svårt att få kontroll på historien. Vem är släkt med vem och vem känner vem och vem styr vad? Bokens höjdpunkt kom på slutet, när Tora vakar över sin mormor då hon ligger för döden. Vackert skildrat av både miljön och stämningen i stundens allvar.

Hunden

av Kerstin Ekman. Så inkännande om gråhunden som överlever ute på fjället.

Grand Final i skojarbranschen

av Kerstin Ekman handlar om två kvinnor vars liv flätats samman av en lögn. Den vackra Lillemor anlitas av den fula Barbro att skicka in hennes bidrag i en litterär tävling. Barbro vet nämligen att man måste vara vacker för att lyckas i förlagsbranschen.

Barbro skriver medan Lillemor redigerar och står som författare och deras samarbete rullar på. Lillemor får inte chansen att dra sig ur och till slut sitter hon invald i svenska akademin. Bakbunden av lögnen ser Lillemor inget annat val än att fortsätta spela sin roll.

När hon till slut säger ifrån går det några år och sedan kommer den hämnd från Barbro som hon alltid fruktat.  Ett manuskript där inte bara deras lögn, utan hela Lillemors liv, läggs ut för allmän beskådan. Lillemor räddar sitt ansikte genom att återigen låtsas att det är hon som skrivit. Och inte nog med att hon räddar situationen, trollen som alltid har funnits i utkanten av hennes av depressioner kantade liv, spricker när hon nu tvingas dra ut dem i dagsljus.

Mordets praktik

Kerstin Ekman väver ihop en roman med utgångspunkt i Hjalmar Söderbergs doktor Glas. Med underliggande tankar om läkarens etik och moral berättar hon historien om Pontus Revinge, fattig läkarstudent i Stockholm vid 1900-talets början.

Revinge känner till Söderberg och möter honom vid ett tillfälle då romanen Doktor Glas håller på att skrivas. En kommentar i förbifarten om läkarnas möjlighet att ta livet av människor med sina mediciner fastnar i Revinges tankar. Senare söker han upp Söderberg för att i detalj berätta hur man faktiskt skulle kunna gå tillväga och han går från mötet med känslan av att faktiskt ha bidragit med en nyckelscen i Söderbergs nya roman.

Senare får han känslan att Söderberg har skrivit om honom själv och han blir mer och mer paranoid och stressad. Då har han redan använt sina kunskaper om kemiska ämnen för att skynda på sin arbetsgivares bortgång. Han gifter sig med änkan för att få komma nära dottern i huset som han är platoniskt förälskad i.