av Kerstin Ekman. Fortsättningen på Häxringarna och nu tar det sig. Fantastiska miljöbeskrivningar av staden som vuxit fram och ännu bättre skildringar av de arbetande kvinnornas vardag och slit.
Höjdpunkten i den här delen av Katrineholms-sviten är när Ekman beskriver hur Dagmar syr upp den grå klänningen åt sin mor Frida. Kanske måste man kunna sy för att förstå hur fint beskrivet det är, alla slag, infordringar, knapphål, tygets struktur och fall, utprovningen, saxens hårda stål mot borden när delarna ska klippas till.
En annan fin del av boken är porträttet av Hennes nåd på Lilla Himmelsö, berättat genom Ingrids upplevelser när hon tjänar som kammarjungfru. Ingrid som lärt sig tänka på klasser av sin bror Konrad konstaterar "Jag har lärt mig tänka hennes tankar och vet hennes önskningar förr än hon själv. När började det? Hon skulle inte tänka mina tankar om vi så ginge här i tusen år."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar