Jag minns Ängelns lek som en mystisk och suggestiv berättelse om hemligheter, odödliga böcker och hemliga rum. Den här berättelsen knyter an till det hemliga biblioteket för de glömda böckerna, men det är väl den enda likheten.
I Himlens fånge blir berättelsen lite banalt framställd. Det är för grova övergrepp i ett för taktfast tempo. Men för all del, den här romanen är mycket mer lättläst och relativt lättsmält och det kan i många fall vara något positivt.
De härliga daggvåta gatorna i Barcelona som andas skymning redan i morgonljuset är i alla fall desamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar