Solomon's tale

En bok om en katt skriven av Sheila Jeffries.

Solomon är en speciell katt. Han är förutbestämd att vara en "healing cat" och skickas till världen med syftet att göra gott.

Solomon kommer till en familj med problem och snart blir de blir vräkta från huset där de bor. De flyttar in i en husvagn i en husvagnspark och där fortsätter problemen. Till slut bestämmer kvinnan sig för att lämna sin man och då måste hon också lämna katten.

Solomon och den andra katten i familjen får nu klara sig själva. Det blir en vandring genom skogen och ut till havet, men världen är grym och till slut står Solomon helt ensam i världen. Till slut hittar han tillbaka till husvagnsparken och där får han hjälp av en gammal kvinna. En gammal kvinna som känner igen honom och som ser till att hans gamla ägare kommer tillbaka. Och inte nog med att hon kommer tillbaka, hon hittar också en ny kärlek - och så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Språket är fattigt och det känns som om boken är skriven för barn, trots att miljön är riktad till en vuxen publik. Författaren lyckas inte med försöket att berätta historien ur kattens perspektiv. I vad kattens syfte blev uppfyllt förstår jag inte riktigt heller. Jag tror det hade blivit bättre om hon släppt socialpsykologin och verkligen fokuserat på katten.

Twelve years a slave

Solomon Northup självbiografi om hur han blev lurad med löfte om jobb, men i stället blev såld som slav. Han skrev sin historia efter att ha blivit räddad ur slaveriet efter 12 års fångenskap.

Svårläst engelska med många ålderdomliga ord, så historien är skriven på 1850-talet. Men jag är glad att jag läste boken i stället för att gå på filmen, jag vill INTE SE de scener han beskriver. Fy f-n! Jag vet att filmskapare förklarar att de vill visa verklighet och väcka känslor, men för mig finns inget värde av att iscensätta detta. Jag kan föreställa mig fasorna utan att se dem ur moderna filmvinklar.

Mor gifter sig

av proletärförfattarinnan Moa Martinsson, är rörande, realistisk och lättläst. Jag läste romanen i en utgåva från 1956 och det flyter på så bra utan störande gammaldags formuleringar eller krystad meningsbyggnad.

Till skillnad från sin då blivande make Harry, så får Moa mig att riktigt känna misären från hennes barndom. Vägglössen, trasiga skor, smutsiga kläder, söndervärkta händer, bråk, skrik, ensamhet, mörker men emellanåt glimtar också små ögonblick av glädje fram. Och vad kan en liten flicka på åtta år egentligen känna. Hon registrerar det hon ser och reflekterar över att hon inte förstår. Hon låter sig styras i vissa avseenden men tar kommandot i andra. På något sätt så överlevde hon ju, till och med förståndet hade hon i behåll.

De tre små mästarna

en kriminalhistoria av Kerstin Ekman. Inte någon politisk korrekt, självironisk småstadspolis. Här pratar vi 60-talets Norrland, där man tar sig fram på skidor om det behövs.

Lärdom, "de tre små mästarna" är en term i Mahjong-spelet.

Flickorna

av Lori Lansens

Två siamesiska flickor är hopväxta i huvudet. Rose vill bli författare och skriver om sitt liv. Även Ruby får vara med i romanen och börjar motvilligt skriva också hon.

Flickorna berättar ur varsitt perspektiv om allt de varit med om, från det de hört om sin födelse genom skola, arbete, resor, kärlek, sorg och sjukdom. Det är en roman om relationer och om vänskap. Att vara självständig trots att man är sammansvetsad med någon annan.

Nässlorna blomma

av Harry Martinsson är berättelsen om Martin, vars fader död och moder är i Kalifornien. Den självbiografiska romanen har ett poetiskt och målande språk. Trots Martins ensamhet och utsatthet så har romanen inte någon svart ton. Pojkens ensamhet är tydlig och hans rädsla i alla situationer framkommer, men det finns ingen bitterhet, bara konstaterande.

Visst hatar Martin sina tunga träskor. Visst önskar han sig bort (eller till ett riktigt hem). Vi får veta att han får stryk, men slagen ges inte det stora utrymmet i boken. Det som jag tror jag kommer minnas från denna klassiker är ändå de vackra känslorna som då och då tittar fram. Pojkens kärleksfulla storasyster (innan hon dog). Kärleken till föreståndarinnan Tyra (innan hon dog). Pojkens trots allt glada sinnesstämning innan han råkade slå kalven (så att den dog).

Kvinnor på gränsen till genombrott

av Ulrika Knutsson.

En  fantastiskt fin bok om kvinnorna som ingick i Fogelstagruppen. Vi får både lära känna personerna och tidsandan. Vilket fantastiskt arbete dessa kvinnor gjorde för att hjälpa till att bygga upp demokratin. Genom att utbilda kvinnor skulle rösträtten förvaltas.

Vilket arbete för kvinnors rättigheter. Och tänk att deras idéer om hållbarhet och miljö var så välgrundade och självklara att de håller än idag. 

Analfabeten

som kunde räkna av Jonas Jonasson.

En lättsam och lättläst uppföljare av Jonasson. Inte lika finurligt hopflätade historiska händelser som i hundraåringen, men det räcker för att bli en trevlig roman. Och jag gillar ju också när man får in matematik i romaner på ett naturligt sätt.

Vykort från Katrineholm

tre noveller av Kerstin Ekman som inte getts ut i bokhandeln utan som en specialutgåva.

Första novellen om pojken, som bevittnade avrättningen, och gumman som han skulle komma att bo hos är gripande och läsvärd.

De andra två novellerna fastnar inte i läsminnet.

Volvo Lastvagnar

Erlend Loes fortsättning på Doppler.

Irriterande berättarröst där Erlend titt som tätt går in och påpekar att "jag (är den som skriver det här)". Men det är också på samma gång ett friskt och annorlunda upplägg av historien. De hyperkorta kapitlen avbryts också med asterixer i form av kommentarer till berättelsen.

Doppler övergav sitt tältläger utanför Oslo och gick österut tillsammans med sin son. Inne i Värmlandsskogarna träffar han en hashrökande urgammal tant som har en Volvolastbil i en lada. Han träffar en urgammal scout som lever för fågelskådning. Han tappar bort sin älg. Hans son lämnar honom. Till slut tar Doppler, tanten och scouten ut lastbilen och kör söderut.

Doppler

är min första bekantskap med Erlend Loe. Vad ska man säga? Lättläst.

Doppler får nog av sitt perfekta liv med fint jobb, snygg fru och snälla barn. En dag cyklar han omkull och slår i huvudet och när han ligger där och tittar upp mot himlen inser han att han inte kan fortsätta leva som duktiga Doppler. Han flyttar ut i skogen.

Där bor han i ett tält. Dödar en älg. Tar hand om den överlevande älgkalven. Stjäl mat till både sig själv och sin vän älgkalven. Trivs i ensamheten.
Naturligtvis blir han störd i ensamheten. Hans fru hälsar på. Han blir påkommen när han ska stjäla en toblerone. Men värst av allt han får en granne i skogen.

Skarprättaren

en kriminalroman av Björn Hellberg som jag orkat igenom. Det var lite för skarpa gränser mellan kapitlen och det var svårt att förstå vad personerna i nästa kapitel hade för roll. Det blev styltigt och tradigt. Men det är väl så kriminalromaner byggs upp, med väl avgränsade byggklossar.
Något positivt kan jag väl uppbåda trots allt. Jag gillar att det inte svämmade över av ond bråd död och bestialiska mord, titeln till trots.

Havsmannen

Jag började läsa Havsmannen av Carl-Johan Vallgren för snart ett år sedan men var tvungen att lägga den åt sidan för de vedervärdiga misshandels- och djurplågeriskildringar som inledde boken. Jag fick kväljningar av att bara tänka på vad jag läst.

Men eftersom några goda läsvänner sagt att den var bra så tog jag till slut tag i den och stålsatte mig - men jag började en bit in i boken eftersom jag inte ville läsa om de första kapitlen, jag minns allt för väl vad det handlade om ändå.

Håller kanske inte med mina vänner att den var bra. Det positiva är väl att Vallgren inte tvekar att beskriva misären som barnen lever i med missbrukande och brottsliga föräldrar. Det är också intressant att han vågar ta med en mytologisk varelse - havsmannen - i berättelsen utan att bryta den realistiska miljöskildringen. Modigt och skickligt!

Betyget blir ändå botten, jag mår dåligt av att ta del av Vallgrens fantasiberättelse. För mycket av fantasierna tangerade verkligheten och jag undrar vad hans syfte var. Vill han bara berätta något spännande och fängslande? Eller vill han sätta fingret på ett socialt problem i vårt samhälle?

En bluffpilots bekännelse

Stefan Lövgren får i uppdrag att skriva Thomas Salmes historia. Historien om piloten som flög passagerarflygplan utan att ha giltigt certifikat under 13 år tills han avslöjades 2010.

Boken är uppbygd i två delar. I den första delen berättar Thomas egen röst hur han växte upp, den fattiga miljön i Jordbro i Stockholms utkanter, när hans mamma dog, sin musikaliska bana, hur han alltid fascinerats av flygplan så länge han kunde minnas. Han tog certifikat för att få flyga privatplan, men sedan satte ekonomin käppar i hjulen. Det gick inte att få varken flygtimmar eller utbildning till yrkespilot utan pengar. I det läget förfalskade han ett certifikat och lyckades få anställning som pilot på ett nystartat flygbolag i Italien. Thomas Salme är självsäker och stöddig när han beskriver sin bluff och sina erfarenheter som pilot och med kvinnor, han är en riktig kvinnokarl. Men ändå, något försiktigt ödmjukt när han berättar om sin uppväxt och om sin mamma och om rädslan för att bli upptäckt.

Den andra delen i boken utgörs av Stefan Lövgrens röst som berättar hur tvivlen på historien snart började komma. Han avslöjar Salmes personlighet som mytoman och ger bevis på bevis om motsägelsefulla uppgifter. Han tror först att Salme angivit sig själv, för att slippa ifrån jobbet som blivit slentrian och för att göra sig själv märkvärdig med sin historia. Men senare inser han att det nog ändå var en kollega till Salme som hade avslöjat honom. Boken slutar utan några svar.

Behållningen i boken är varken språket eller berättelsen i sig och absolut inte porträttet av Salme. Men det är intressant att ta del av Lövgrens arbete, hur han förgäves försöker reda ut vad som egentligen var sant och hur hans lojalitet skiftar från att vilja berätta Salmes historia till att vilja avslöja honom som bluffmakare.

Mellan rött och svart

Jan Guilliou skriver också en romansvit om 1900-talets historia. Någon kritiker skrev att där Guillou misslyckades, där lyckades Follet med att beskriva både historia, miljö och människor. Jag är böjd att hålla med. Guillous romaner med bröderna Lauritzen som huvudpersoner är lite tunna i jämförelse och då menar jag inte bara sidmässigt.

I Mellan rött och svart har Guillou förenklat berättandet enligt en ganska lättidentifierad formel. Han avslutar varje kapitel med en antydan om vad som ska hända. Nästa kapitel börjar ett eller två år senare och berättar att det som antyddes har hänt och sveper sedan förbi förklaringen med typisk Guillou-ironi.

Det är det ironiskt humoristiska skrivsättet jag uppskattar så mycket i Guillous romaner. Han är ofta klockren i sina poänger där han förutsätter att läsaren förstår vad han menar eftersom vi alla ser verkligheten i backspegeln. I den här boken är det kanske, kanske lite för mycket ironiska gliringar.

Världens Vinter

Ken Follets andra del i 1900-tals-krönika om Europa. Lika tjock och lika bra som del 1.

Nu är det barnens tur att driva den personliga handlingen i berättelsen. Eths son Lloyd, reste frivilligt till Spanien för att hjälpa republikanerna och upplevde krigets fasor och de inblandades svek. Han lyckas fly över gränsen och ta sig tillbaka till England, där han blir officer.

Fritz och Beas son Lillen gifter sig med Levs och Olgas bortskämda dotter Daisy. Daisy som flyttade till England för att undkomma smädelsen att tvingas bryta sin förlovning pga sin ryska fars misstänkta trakasserier av en man i sociteten. Hon gifte sig med Lillen för att få den åtråvärda adelstiteln, men när hon lär känna Lloyd får hon till slut känslor som inte styrs av förnuft och status.

Under krigets bombningar av London jobbar Daisy frivilligt med att köra ambulans och hon lär känna Eth som fortsätter att jobba för rättvisa och fred, nu som invald parlamentsledamot.

Maud och Walter är strandsatta i Berlin. Deras son Eric följer med strömmen och dras in i nazisternas nät. Dottern Carla ser liksom sina föräldrar vilken fara som hotar deras land och stöttar därför i hemlighet Ryssland med information, inte för att hennes fosterland ska förlora kriget utan för att nazisterna inte får vinna.

I Ryssland går Grigorijs son Volodja i sin fars fotspår och arbetar i sovjetens tjänst. Han får en del av sin utbildning i Tyskland och arbetar som diplomat före kriget, och bygger då upp ett spionnät av tyska informatörer.

På andra sidan Atlanten arbetar Gus vidare som presidentens rådgivare. Som assistenter i vita huset jobbar både hans egen son Woody och Levs son Greg.

Det är inte krigets historia som gör att jag fångas av historien, även om det naturligtvis är otroligt viktigt att också komma ihåg vad som verkligen hände. Här ger romanen en, enligt min okunniga preferensram, relativt objektiv bild av  historien. Vad jag grips av är de människoöden som skildras. Follet beskriver inte personporträtt på nobelpris-nivå, men där han kanske ger människorna lite för starka konturer så kan jag använda min fantasi och fylla i de mänskliga känslorna och svagheterna.

Giganternas fall

Ken Follets första tjocka roman om 1900-talets historiska skeenden. Han beskriver tiden fram till och
genom första världskrigen utifrån ett antal familjers öden.

Navet är England med arbetarfamiljen Williams i Wales och adelsfamiljen Fitzherbert. Alla män i samhället arbetar i gruvan som ägs av Fitzherbert. Arbetsvillkoren i gruvan är svåra och fackföreningen jobbar för bättre lön och miljö. Earlen Fitzherbert, som är gift med en rysk prinsessa, inleder ett förhållande med sin unga husa Ethel, som är dotter i familjen Williams. Hon blir med barn och flyttar till London, till ett hus som earlen köper åt henne som kompensation för hennes tystnad. I London engagerar hon sig i kampen för kvinnors rättigheter och arbetar då tillsammans med earlens syster Maud som är den radikala lillasystern. Maud är beroende av sin bror som utan att ifrågasätta betalar alla hennes utgifter. Hon är dock inte så frigjord att hon törs offentliggöra sin romantiska relation till Walter.

Walter är diplomat i London. Hans familj kommer från Tyskland och utifrån hans roll som officer i den tyska armen beskriver Follet hur Tyskland tänkte och agerade i den konflikt som startade med ett dubbelmord i Sarajevo. Under hela kriget är hans tankar hos Maud, som han gifte sig hemligt med innan han var tvungen att lämna England.

Rysslands roll i historien berättas genom den fattiga familjen Peshkovs öden. Bröderna Grigorij och Lev blir faderlösa när deras far hängs inför ögonen på dem och den då unga tsarprinsessan, som senare gifte sig med Fitzherbert. Grigorij är den skötsamma brodern och han arbetar och sparar för att kunna emigrera till Amerika. Men ödet sätter käppar i hans hjul och när han till slut har biljetten till Amerika i sin hand, blir det hans bror som åker för att komma undan polisen som jagar honom.

I Amerika lever Lev på sin charm och driftighet. Som chaufför till en rik rysk "affärsman" träffar han den vackra Olga som visserligen är förlovad med senatorns son, men det hindrar dem inte att inleda ett förhållande. Senatorns son Gus blir förkrossad när Olga slår upp förlovningen och gifter sig med sin fars chaufför. Det är både genom Gus, som blir presidentens rådgivare, och Lev som den amerikanska rollen i världshistorien berättas.

Giganternas fall är en tegelsten på över 800 tättskrivna sidor. Genom att blanda autentisk historia med familjernas, där personliga relationer i mycket driver handlingen framåt har Follet skapat en riktig bladvändare. Det var helt klart värt alla timmar (och utebliven sömn) att läsa denna första del i en trilogi om 1900-talets historiska skeenden.

American gods

av Niel Gaiman var en besvikelse. Jag letade efter ett stycke svulstigt amerikanskt drama och jag  hittade en rörig fantasy. Ooops, 800 sidor waste... Eller inte förresten, jag har aldrig haft så lätt att somna på kvällarna som senaste månaden.

Adamssons

Gerda Antti om ålderdomshemmet. I jag-form berättar hon ur den bittra gamla damens synvinkel. Så dumma alla är och så dumt alla beter sig och nog var det bättre förr, visst var moralen större och hederligare, på den gamla goda tiden när kvinnorna som hon stod hemma vid spisen. Med ögonblick av klarsyn så dömer Nora sig själv, så dum hon var när hon försökte vara modern och frigjord.

Det är med ett leende i mungipan jag lyssnar till Gerda Antti när hon läser sin ljudbok. För den gamla damen Nora är ganska lustig i sin absoluta övertygelse om att hon vet sanningen, nu när hon sitter på hemmet och ser tillbaka på sitt liv (och andras liv).

Svartvintern

av Marianne Cedervall. Hervor och Mirjam härjar i Lappland.

Miriam tror hon har skadat sin beundrare med onda affirmationer och flyr till Lappland. Hervor släpper allt hon har för händer och flyger hem från New York. På sista flyget hamnar Hervor bredvid Ralf som har ärvt ett hotell i Kuiva.

I byn frodas fördomar och de trångsynta lever bredvid de öppensinnade och "goda". Ralf får problem med byborna pga sin läggning, hans pojkvän Erik kommer när någon har kastat en sten genom fönstret på hotellet. Ralf och Eriks värsta fiende visar sig också vara kvinnomisshandlare men Hervor och Mirjam står inte handfallna när det drar ihop sig.

Det händer så lite, trots att historien rör sig över en hel höst. Det gör romanen lite långtråkig och drar ner betygen. Men gemytligheten och den underliggande finurliga "häxkonsten" väger upp.