Fiskarna har inga fötter

av Jon Kalman Stefánsson är en hyllad isländsk författare. Fiskarna har inga fötter var väldigt kämpig att komma in i, men väl där i mitten var det värt det. Porträttet av Aris mormor Margret, hennes trötthet och förlossningsdepression, mästerligt skildrat. Den tomma, trötta miljön i det i princip bortglömda fiskerisamhället Keflavik är också vacker i sin bitterhet.

Ljuset vi inte ser

En fantastisk roman av Anthony Doerr, som med känsla ger andra världskriget ytterligare en nyans, utan att grotta ner sig i våldet och umbärandena skildrar han svårigheterna med en poetisk ton och spänning och önskan om att läsa vidare på varje sida..
Flickan Marie-Laure, blir blind som sexåring. Hon växer upp i Paris med sin pappa som arbetar som nyckelmästare på muséer. När kriget kommer ger de sig av till Saint-Malo där de får stanna hos gammelfarbrodern Etienne och hans hushållerska.
Werner är föräldralös och han bor på barnhemmet i Zolwerein med sin lillasyster Jutta. Småväxta och vithåriga går de på upptäcktsfärder i det av koldammet gråtäckta gruvområdet. Werner är intresserad av teknik och hittar en trasig radio som han lyckas få att fungera. Syskonen lyssnar på radio och får in kanaler från när och fjärran. De hör franska sändningar där en röst lär ut vetenskap för barn, Werner blir antagen till Hitlerjugends elitskola och blir sedan radioingengör. Han åker runt i hela Europa och letar upp motståndarnas radiosändare.
De båda barnens öden skildras i varannat kort kapitel. Tidsmässigt hoppar författaren fram och tillbaka och redan tidigt förstår läsaren att de båda kommer att befinna sig i Saint-Malo när staden belägras strax före krigsslutet. Denna berättarteknik skapar spänning och driver berättelsen framåt.
Stilistiskt har Doerr valt en mild och poetisk ton med många vackra metaforer. Det blir en kontrast mot den verklighet som skildras som mot alla odds fungerar alldeles utmärkt.

Lejonet från Zagros

en modern kriminalroman av Lena Matthijs. En f.d. polis som skriver om brott, inspirerade / baserade på verkliga fall i Borås/Ulricehamnstrakten. Med mina lågt ställda förväntningar måste jag ändå säga att jag blev positivt överraskad, trots vissa riktigt onödigt råa inslag så var historien bättre än väntat. Och kanske lite för PK, med parallellhandlingen förlagd i flyktingmiljö, både i Sverige och i ursprungslandet Irak (tror jag det var).

Varför vara lycklig när du kan vara normal?

Jeanette Wintersons självbiografi om uppväxten som adopterad av ett par som antagligen hade velat ha en pojke och som absolut inte ville ha henne, som hon var, som hon blev. Fostrad av en adoptivmor som, insåg hon som vuxen, måste ha varit psykiskt sjuk. Och en adoptivfar som tyckte om att vandra i bergen och att arbeta med händerna, men som aldrig sade något.

Större delen av boken håller hög klass. Men en passage när hon som vuxen börjar stolpa upp saker hon tänkt på i listor blir inte så bra. I slutet förklarar hon att hon skrivit boken under resans gång, när hon som vuxen letade efter sin biologiska mor. Det förklarar en del, men jag tycker hon hade kunnat ta sig lite tid att redigera även den delen till samma nivå som övrigt.

Jag är Malala

Malala Yousafzai berättar sin histora för Christina Lamb. En biogafi, men med mer fokus på miljö och Malalas hjärtefrågor än fokus på personer hon mött. Det gör att den är lätt och intressant att läsa. Hon berättar om sitt liv i Pakistan före attentatet då hon sköts i huvudet av talibanerna. Hon berättar med hjärtat om sin hembygd och hur vacker den är. Hon berättar om sina föräldrar och hur enkelt de levde och hennes fars strävan efter att få starta sin skola.

Malala har fått Nobels fredspris och hon är så klok, hon VET att fred bara kan skapas genom att ALLA barn får gå i skolan. Både pojkar och flickor, rika och fattiga. (Och med skola menar hon inte fundamentalistisk religiös hjärntvätt, utan en naturvetenskaplig och humanistisk utbildning - vilken inte alls behöver utesluta religionen om man nu vill ha det på schemat.)

Skrivandets sinne

en essäsamling av Elisabeth Rynell. Hon skriver om sina tankar om att skriva men ännu mer om att inte kunna skriva.
Utom just skrivandet så handlar det mycket om att acceptera när någon dör och respektera döden, för den avlidnes skull. Och så en hel del minnen från sin vänskap med Sara Lidman. Alla essäer vackert skrivna, med elegant språk, kryddat med underbara naturskildringar.

Konsten att höra hjärtslag

en hjärteknipande och till slut gråtmild roman av Jan-Philippe Sendker.

Bird by bird

av Anne Lamott är en inspirationsbok för kreativt skrivande.
Varken bättre eller sämre än andra i ämnet. Inte så väldigt inspirerande faktiskt.

En av oss sover

av Josefine Klougart handlar om en kvinna som blivit övergiven av sin man och sin älskare. Hon åker hem till sin sjuka mor och tänker...
...och tänker och ältar och vrider och vänder och det blir inte bättre, det blir bara samma sak om och om och om igen och äpplen som faller och motsatser i det oändliga.
Motsatser i det oändliga, absurt och överdrivet utnyttjande av motsatser. Jag slår slumpmässigt upp några sidor i boken och hittar:

"Du skriver till mig att utförsbacken slutar här men vi vet båda två att det är här resten börjar."

"Något med en begeistring utan riktning. Så måste det vara. Eller en begeistring i alla riktningar närmast,"

"Man skulle kunna hävda motsatsen."

"Hon lyfter benen och lägger sina kalla fötter på hans lår. Han pratar vidare medan han gnider värme i hennes tår."

"Det finns något verkligare över dem, människorna man inte känner, men inför sig själv kallar: främmande. Ju mer man närmar sig en annan människa, desto overkligare blir hon."

Och så håller det på. Sida upp och sida ner.

Visst är det effektfullt, men det blir väldigt tjatigt till slut. Tröttsamt. Sövande. En av oss sover, tänkte hon på sig och sin läsare då...?

Blodsbunden

av Augustin Erba kändes som en mycket aktuell roman. Om den invandrade familjens svårigheter i sitt nya land. Om pojken som växte upp i förorten och som slet med sina studier för att som vuxen nå sina (eller föräldrarnas?) mål. En universitetsutbildning, som ska ge status och bekräftelse på det egna människovärdet.

Men blev det så? Ja, första delen av romanen fungerade. Växlingarna mellan pojkens barndomsskildring och den unga vuxna mannens svårigheter att hitta sin roll, sin plats i livet byggde upp förväntningar på ett fördjupat personporträtt som skulle lyfta romanen till klassikerns höjder.

Men efter halva boken föll det platt. Förväntningarna byttes i läsbesvikelse när det i stället för att växa ut till en mångbottnad och komplex människa i stället skildras en "typisk" 2000-talskvinnlighet i en manskropp. Mannen stannar hemma med barnen och börjar tänka och bete sig som vilken stereotyp kvinna som helst.
I stället för att skildra uppväxtens påverkan på den vuxna mannen så blir det i stället ett mönster där det verkar som om blöjbyte och dagishämtning är det som skapar en personlighet.

Dock fortsätter barndomsskildringarna att vara starka och välskrivna igenom hela boken. Är de självbiografiska? Det skulle förklara varför kvaliteten håller där. När Erba sedan ska göra den vuxna personen politiskt korrekt (vilket naturligtvis innebär att hen inte är helt perfekt) så faller författaren i klichéfällan.

Det kunde ju blivit så bra.

Avig Maria

Författaruppläsning av Mia Skäringer. Hon läser högt sina blogginlägg och berättar om sin väg in i väggen.

Korparna

av Tomas Bannerhed är en historia om Klas, en tolvårig pojke med en dubbel börda att axla. Först det uttalade kravet att ta över arrendet efter far och farfar, men värst bördan att inte veta om han också kommer att bli tokig som far och farfar.

Historien berättas över ett år. Klas flyr till fåglarna, han kan allt om alla fåglar. Vad de heter, hur de ser ut, hur de låter. Han sitter i skogen och lyssnar. Han går till myren för att slippa vara i ladugården. Han sätter upp fågelmatare utanför sitt sovrumsfönster.

Rykten går och det pratas om Klas far, att han inte är som han ska. Det går nästan att ta på skammen när Klas går hem från fotbollsträningen - den sista.

Skammen finns också över sängvätningen, ska det aldrig sluta. Han sköter nattliga ombäddningar själv. Skammen över det han såg grannen Johnny göra med kvigan. All skam gömmer Klas i sina tankar och i sin tystnad.

Skolan nämns bara i förbigående. Veronika, med gröna-vågen-föräldrar hade köpt hus, skulle hon börja i hans klass. Nej bara hennes far blev kvar i stugan till hösten. Nästan lika tokig som Klas egen far? Veronika ger i alla fall Klas ett hopp. Ett minne av deras utflykt i natten, när de fick se rördromen flyga upp från sitt rede. Ett hopp att hon ska svara på hans brev.

Språkligt håller Bannerhed historien lätt och flytande. Korta avsnitt. Korta meningar. Tankar men inga dialoger, bara någon replik här och där. Och alla fåglar, deras namn och deras läten. Kanske, kanske är det lite i mesta laget. Men fåglarna är trots allt Klas flyktväg och därför är de väl befogade. Många vackra naturbeskrivningar. Och detaljer från det småländska småbruket som gör miljön mycket trovärdig.

Lättläst men tungsint.

Motsols

Moa Martinssons enda diktsamling.

Realistiska och rena dikter förutom avsnittet "Neuros" där en drömsk prosa framställer de tunga tidsperioderna.

Att läsa Proust

Olof Lagercrantz har ägnat två år åt att läsa Proust, Proust and nothing else but Proust. Själv fuskar jag och läser om hur man läser Proust...

Jag har väl kommit 100-150 sidor i "originalet". Får ta resten när det blir tid över.

Om man håller sig i solen

självbiografi av Johanna Ekström.
Svårt att finna sig själv i den priviligerade miljön. Någon form av störning i botten? Autistisk? ADHD? Men elegant författat, svalt (nästan distanserat) fast ändå väldigt nära, personligt och utlämnande.

Litteraturhistoriens grundbegrepp

Om den litterära kanon.
Om periodindelning
Stil, stilriktning, strömning, miljö och skolor
Om genrer
Verslära

Sonetter

Diktsamling av Lars Gustafsson.

Sonetter att läsa och begrunda, om och om igen. De växer.

Grottbjörnens folk

har läst om serien om Grottbjörnens folk. Bra semestertidsfördriv.

En förlorad värld

av Evelyn Waugh finns i nyöversättning, men jag har läst översättningen från 1982.

Charles Ryders vänskap med Sebastian Flyte är tråden genom boken. De träffas i Oxford och det första årets vänskap är lycka och rus. Sebastian hör till överklassen och introducerar motvilligt Charles. Han tror att hans familj ska ta Charles ifrån honom om de får träffa honom och i det längsta håller han deras vänskap åtskild från familjen.

Men Charles lär känna familjen till slut. Modern Lady Marchmain som Sebastian anser är den som gör honom ont och olycklig. Äldste sonen Brideshead, döttrarna Julia och Cordelia. Fadern som lever separerad och bor i Venedig med sin älskarinna.

När Sebastian relegeras från universitetet det andra året väljer Charles att gå sin egen väg i livet och studera konst.  Senare återkommer Charles till Brideshead, då är det som Julias älskare.

Romanen handlar om vänskap och kärlek, om religionens inflytande på människorna och livet, om samhället och samhällsklasser.

Skuggan av Saturnus

en roman av Anne Marie Appelgren.

Flickan från ovan

av Alice Sebold är en berättelse om en familj där äldsta dottern försvinner, mördad utan att man finner kroppen. Man får följa familjens liv efter katastofen genom den mördade flickan som ser allt som händer från sin himmel. Man får redan från början veta vem som är gärningsman men polisen vet inte och när han pekas ut, så finns det inga bevis. Han går fri - i alla fall från rättegång.

Familjen går inte fri. Den döda dottern påverkar dem alla på olika sätt och de klarar inte att hålla ihop familjen, modern ger sig av efter ett år.

En sidohistoria är berättelsen om den ensamma pojken som den döda flickan hade blivit kysst av en kort tid före mordet, och den ensamma, udda flickan som vägrar att bli en i mängden. De två dras till varandra, till en början förenade enbart av sina flyktiga möten med den mördade flickan.

Frid & Fröjdh

av Jan-Erik Ullström, en lokal författare som skriver om de fiktiva bröderna Frid som bor på den fiktiva platsen Byatorp. Men bröderna och platsen har naturligtvis förlagor i verkligheten.  Kul, speciellt om man faktiskt förstår dialekten. 

Britt-Marie var här

av Fredrik Backman är i stil med Ove, men med en ännu enklare och naivare berättarton. Det gäller att orka hålla ut, för det blir bättre. Eller om det är att man vänjer sig...?

22 katter i samma låda

Eva-Lena Brundin och Staffan Heimersson läser upp anekdoter om sina egna och andras katter.
Håll ut de blir bättre i slutet, tyckte jag nog.

Jag vägrar dö nyfiken

av Babben Larsson är en insiktsfull och humoristisk bok full av funderingar kring livet. Hennes eget i första hand, men fullt av goda råd och kloka ord för den som är ödmjuk nog att ta till sig.

Livets härlighet

av Michael Kumpmüller är en roman om Franz Kafkas sista år i livet.

Franz Kafka har redan sjukdomssymptom av tbc när han träffar den mycket yngre Dora Diamant, som är kokerska på badorten Müritz. De beslutar sig att tillsammans flytta till Berlin efter sommaren. Året är 1923 och inflationen är skyhög. De hankar sig fram och flyttar från den ena bostaden till den andra. Han skriver och han är lycklig. Hon arbetar som volontär i den judiska församlingen. Till slut måste de lämna Berlin då han måste vistas på sanatorium för sin hälsa. Hon följer efter honom och tar hand om honom.

Kärleken mellan dem skildras subtilt. Utan dialog, gestaltar författaren deras liv i små detaljer, Beskriver deras känslor i händelser och gester. Dock en aning upprepande och därför lite trist att läsa.

Mitt liv med Bob

James Bowens uppföljande bok om sitt liv med katten Bob. Fri från droger försöker han skapa sig en framtid utan att behöva arbeta på gatan som tidningsförsäljare eller gatumusikant. Bob är hans vän och den som själv känner katter vet att hans historia är ärlig även i beskrivningen av relationen till Bob. Det är inte otroligt att någon knyter starkare band till ett djur än till andra människor.

I den här boken fokuserar Bowen på vägen fram till den första boken. Han förundras i slutet över hur den kunde bli en sådan succé. Hur hans öde och hans liv kan intressera så många. Det som fångar mig är den ärliga beskrivningen av en positiv relation till ett djur. Det fascinerar mig att någon vågar erkänna det offentligt och jag beundrar hans hängivenhet för sin kattvän.

Dessutom är boken inte dåligt skriven (för att vara en självbiografi). Bowen har fått  hjälp med författandet och berättelsen har ett flyt och en språklig följsamhet. Miljöbeskrivningarna av London är inte djupgående, men beskriver ändå en hel del av en skuggsida som fattiga och hemlösa befolkar.

Månvarv

av Alice Sebold är en lång och fascinerande roman om en amerikansk kvinna som dödar sin åldriga och psykiskt sjuka mor.

Helen har hela sitt liv fått ta hand om sin psykiskt labila mor. Hon hatar henne och hon älskar henne. När Helen står inför faktum att modern inte klarar av att bo kvar hemma i sitt hus dödar hon henne. Det handlar alltså om en mörderska, och man får under drygt ett dygn följa hennes tillbakablickar och tankar om sitt liv.

Det är en mörk historia, men på något sätt befriande ärlig och man både dömer, förlåter och förstår vad som drivit Helen genom livet (inte bara den där sista ödesdigra impulsen).

Den brinnande ugnen

av Kerstin Ekman. En detektivroman från 1962.

David, hans vän Lars och hela byn misstänker prästen Per-Olof att vara den pyroman som anlägger bränderna allt oftare. Till slut brinner det också i skogen. Alla hjälps åt att försöka släcka men David vill kontrollera att kyrkan står orörd (han håller på att restaurera de gamla vägg- och takmålningarna med motiv bl a från den brinnande ugnen) men hittar i stället klockstapeln i rök och lågor. Inlåst i klocktornet skriker Per-Olof.

Har han låst in sig för att bli innebränd?

Öga för öga, tass för tass

Maria Ernestams korta romans titel skrämmer kanske bort läsare. Töntigar kan knappas finnas... Men den psykologiskt spännande berättelsen som har ett par katter som tassar omkring i utkanten av historien är väl värd att läsa.

Ett ungt par har köpt ett hus på landet. Grannarna välkomnar och verkar väldigt trevliga, men grannfrun visar en svartsjuk sida. Och var hon kanske inblandad i historien med kvinnan som försvann och senare hittades drunknad?

Det är inte bara osäkerheten med kvinnans svartsjuka som gör livet obehagligt. Grannarnas katt har sitt revir på tomten och det unga parets egen katt vågar sig inte ut, den blir både stressad och ilsken av att behöva stanna inomhus. Och man kan ju inte anklaga grannarna för att deras katt är för aggressiv... Livet i det nya huset blir inte som de hade tänkt.

Marley och jag

John Grogan, journalist och författare skriver om hur det är att leva med en våldsamt livsglad labrador.

Fint, med stor självinsikt och mycket självironi, ofta komiskt men otroligt hjärtegott.

Rekommenderas till alla som liksom jag är insnöade på husdjursrelationer och som älskar att läsa/lyssna på andras berättelser om vilken plats deras husdjur tar i både familj och hjärta.

En yxa åt Alice

Psykologisk thriller av Inger Frimansson.
Alice sitter i rullstol, handikappad av sin cancersjukdom. Evelina, ensambarn och utanför, besöker Alice och de utvecklar en komplicerad vänskap. Varken Evelina eller Alice verkar trivas med varandra men de träffas ändå och Alice använder sin maktposition till att ge Evelina uppdrag att utföra. Evelina återkommer till Alice, av medlidande men också för att hon förälskat sig i Alice storebror.

Evelinas far är bankdirektör och hennes mor konstnär. Bankdirektören förargar en av sina kunder och hans hämndbegär går ut över familjen.

Centralt i berättelsen finns också en katt, som en dag plötsligt försvinner.

Ät mig

en roman av Agnes Desarthe som handlar om att komma tillbaka efter en katastrof, personlig katastrof. Ät mig - uttrycket refererar till kakan i Alice i underlandet, och ska nog tolkas som att Myriam försöker utplåna sig själv i skam över vad hon gjort/blivit utsatt för. Hon vältrar sig i sjävkritik, men det finns också en nivå där det går att förstå att Myriam nog inte behöver ta på sig all skuld själv.
Välskriven.

Allt går sönder

 Chinua Achebes debutroman, den afrikanska klassikern. Den första bok som skildrar Igbo-folket, ja afrikas folk över huvud taget, utifrån deras perspektiv, inte som några exotiska infödingar.

Livet i byn och stammen skildras utan värdering för eller emot, men Achebe ville ge en motbild till den rådande bilden av Afrika och dess befolkning. Precis som varje samhälle sluter sig för att försvara sitt sätt att leva när det angrips, så försökte naturligtvis också de afrikanska folken försvara sig.

Igbo-folkets kultur var annars ovanligt fredlig och demokratisk även om huvudpersonen i Allt går sönder, Okonkwo, är en hård och våldsbenägen person. Precis som i andra samhällen fins människor av alla typer och personligheter. Okonkwo förskjuter en av sina söner, han är en kvinna som visar känslor och svaghet. Okonkwos son är en av de första som går över till kristendomen, som kan ge honom ord för de känslor han hyser, som medkänsla.

Min mormor hälsar och säger förlåt

av Fredrik Backman är inte alls i samma klass som "Ove". Det är nästan ungdomsbok i stilen.

Cleo

av Helen Brown är en hjärteknipande (självbiografisk) roman om en familj som mister ett av sina barn. Ramberättelsen består av en katt, Cleo, som hjälper familjen att läka.

Eller i alla fall så får katten all kred för läkningen. Det är inspirerande med författare som vågar och kan förmedla den äkta och djupa relation som faktiskt finns mellan djur och människor i en familj.

Markurells i Wadköping

av Hjalmar Bergman.
Lyssnade på ljudboken som förberedelse för vårens resa till Örebro. En klassiker som jag hoppas få tid att läsa också. Språket! Bilderna!

Sommarboken

av Emylia Hall hittade jag på bokrean. Den var lite omständlig att komma in i, men sedan växte den. Inte så att den överraskade (jag hade tidigt räknat ut att det nog inte var hennes riktiga mamma) men jag gillade beskrivningen av tonåringens tanke- och känslovärld.

Om katter

Jag tycker om katter och jag tycker om att läsa det som finns skrivet om katter av kattälskare, som när Doris Lessing skriver om sina katter.

Mest kattporträtt, men lite grand kan man lära sig om människorna som tar hand om katterna också.

Utan pengar utan bikini

Novellsamling av Cecilia Davidsson. Mörka, dova noveller om vanliga, jaja nästan vanliga, människor och miljöer.

Det öde landet

Den världsberömda dikten av T.S Eliot.

För fragmenterat och fullt av historiska kopplingar för att jag ska ha något större utbyte. Äsch, jag begriper ingenting. Det jag fått förklarat för mig fattar jag ju att det är bra, men jag skulle aldrig, aldrig hittat förklaringarna själv. Inte ens när jag lusläser notapparaten.

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar

en feel good roman av Katarina Bivald.

På spaning efter den tid som flytt

av Marcel Proust är ingen bladvändare direkt. Det tog över en månad att läsa första delen av Swanns värld, Combray. De andra två delarna får jag nog vänta med till semestern.
Men att det tog så lång tid berodde inte på att den var svår eller tråkig, nej det var helt enkelt så att jag fastnade i den vackra romanens snirkliga formuleringar och det var omöjligt att forcera och läsa fort.

Det som gör den här romanen unik är Prousts sätt att skildra människornas omedvetna minnen (mémoire involontaire) som ingen har vågat försöka efterlikna. För mig är också alla fantastiska naturskildringar helt fascinerande, vyer, träd, blad och blommor.

Don Quijote

av Miguel de Cervantes går bara inte att läsa ut... Eller det går det väl, men jag har inte tålamod och så roligt är det inte. Någon gång kanske jag får tid och lust att ta till mig romanens verkliga värde.

Mannen under trappan

av Marie Hermanson är en kuslig berättelse med starkt psykologiskt tema.
En familj flyttar in i ett vackert hus på landet. De är lyckliga och framgångsrika. Men, det bor en liten, smutsig man under trappan. Eller är det bara sonens låtsaskompis...?

Jag gillar ju inte skräck och sådant som får mig att må illa. Det här var på gränsen, men så elegant skrivet och språkligt mästerligt att jag inte kan låta bli att gilla boken.

Den tigerrandiga katten och fröken svala

av Jorge Amado är en fabel om en katt och en svala som blir förälskade. Men som världen ser ut kan de inte få varandra.
Amado leker med författarrösten och gör parenteser och inlägg som gör berättelsen extra krydda.

Fyra generationer kvinnor

av Anita Hammarstedt är en krönika över fyra generationer kvinnor med start 1808. Hon berättar i kronologisk ordning om Christina, Emilia, Olga och Sigrid. De föds, vårdas av sin mor, börjar som pigor i tidiga tonåren, gifter sig och föder barn. Ja, så såg livet ut och det upprepade sig - tröttsamt men konstigt nog ganska trivsamt skrivet.

För Hammarstedt gestaltar inte sin berättelse. Hon berättar bara, rätt upp och ner. Och alla tekniska landvinningar och samhällsutvecklingar pusslar hon in i berättelsen. Tragiska händelser som våldtäkt och död, behandlar hon som "det var så det var". Trots att det inte fanns mat eller pengar så verkar alla personer, rakt genom berättelsen trivas förvånadsvärt bra. Det är aldrig någon ångest över att behöva flytta, värken i kroppen känns inte när jag läser, tröttheten drabbar aldrig. Den småmysiga stämning som berättelsen flyter runt i ger sig tyvärr inte uttryck i glädjeyttringar när det skulle vara befogat heller. Det blir inga skratt, inga romanser, ingen förundran.

Men ett bra flyt i texten är det i alla fall.

I skymningen sjunger koltrasten

av Linda Olsson är ett mästerverk. Hon skildrar personerna och deras relationer skickligt och utan att gå in i detaljer får karaktärerna djup och blir intressanta. De ganska underliga mötena och sammanträffandena känns helt naturliga.

Elisabeth som är djupt deprimerad efter att ha svikits av sin man. Elias, serietecknaren som får någon slags gudomlig inspiration av mötet med Elisabeth. Otto, en änkeman som inte förstått vad kärlek är förrän nu, då han som 73-åring möter Elisabeth. Elias och framför allt Otto lyckas få upp Elisabeth ur sängen och ut ur lägenheten. Sakta men säkert lär de sig alla mer om livet genom sina möten.

Och konstverken och filmerna beskrivs med ord så att det inte går att förstå annat än hur fantastiska de är. Bara på en enda sak misslyckas Olsson, hur gärna hon än vill och hur mycket hon än försöker så kan hon inte beskriva i text hur koltrasten sjunger. Det går nämligen inte.

Ladivine

av Marie Ndiaye är svår.
Stel, svårläst, mångbottnad.

Ladivine är städerska med mörk hy. Hon lever ensam med sin dotter Malinka och är fullständigt nöjd med hur de har det, där de väntar på att Malinkas far ska dyka upp igen.
Malinka är inte nöjd, hon tar avstånd från sin mors liv och byter namn till Clarisse.
Clarisse gifter sig och får en dotter utan att berätta det för sin mor. Hon blir den perfekta hustrun och modern, kontrollerad och disciplinerad, men oförmögen att uttrycka några känslor. Men som Malinka åker hon regelbundet och hälsar på mamman i lägenheten där hennes enda intresse är att samla på porslinsfigurer.

När Clarisse dotter, som också heter Ladivine, har vuxit upp överges Clarisse av sin man. Efter en tid inleder hon ett förhållande med en annan man och hon tar med honom hem till sin mor och presenterar honom. Hon är full av skuldkänslor över att ha varit tvungen att hålla sin mor ute ur sitt tidigare liv och tror att hon nu ska kunna återgälda något av skulden. Modern Ladivine blir överlycklig att äntligen få ta del av dotterns vuxna liv.

Dottern Ladivine blir förfärad över mammans nya förhållande. Hon tror att mannen är en lycksökare. Men hennes farhågor är inte i närheten av den bistra sanningen för det dröjer inte länge innan Clarisse blir mördad i sitt eget hem.

Rättegången mot "den där mannen" dröjer och när den närmar sig vill dottern Ladivine helst inte vara med. Hon åker på semester tillsammans med sin familj, till en semesterort som hennes far Richard Riviere har rekommenderat. Där händer de underligaste saker och till slut övergår Ladivine i skepnad av den hund som förföljt dem under vistelsen på orten.