Ladivine

av Marie Ndiaye är svår.
Stel, svårläst, mångbottnad.

Ladivine är städerska med mörk hy. Hon lever ensam med sin dotter Malinka och är fullständigt nöjd med hur de har det, där de väntar på att Malinkas far ska dyka upp igen.
Malinka är inte nöjd, hon tar avstånd från sin mors liv och byter namn till Clarisse.
Clarisse gifter sig och får en dotter utan att berätta det för sin mor. Hon blir den perfekta hustrun och modern, kontrollerad och disciplinerad, men oförmögen att uttrycka några känslor. Men som Malinka åker hon regelbundet och hälsar på mamman i lägenheten där hennes enda intresse är att samla på porslinsfigurer.

När Clarisse dotter, som också heter Ladivine, har vuxit upp överges Clarisse av sin man. Efter en tid inleder hon ett förhållande med en annan man och hon tar med honom hem till sin mor och presenterar honom. Hon är full av skuldkänslor över att ha varit tvungen att hålla sin mor ute ur sitt tidigare liv och tror att hon nu ska kunna återgälda något av skulden. Modern Ladivine blir överlycklig att äntligen få ta del av dotterns vuxna liv.

Dottern Ladivine blir förfärad över mammans nya förhållande. Hon tror att mannen är en lycksökare. Men hennes farhågor är inte i närheten av den bistra sanningen för det dröjer inte länge innan Clarisse blir mördad i sitt eget hem.

Rättegången mot "den där mannen" dröjer och när den närmar sig vill dottern Ladivine helst inte vara med. Hon åker på semester tillsammans med sin familj, till en semesterort som hennes far Richard Riviere har rekommenderat. Där händer de underligaste saker och till slut övergår Ladivine i skepnad av den hund som förföljt dem under vistelsen på orten.