är ytterligare en pensionärs-feel-good av Karin Brunk Holmqvist. Minns Potensgivarna och hade kanske lite överdrivna förväntningar på underhållning och skratt.
Här granskas kolonilottslivet men inte blir det något speciellt av det. Jag är ju mer eller mindre uppvuxen på en kolonilott men det är inte många igenkännande leenden alls. Kanske skillnad på skåningar och västgötar i koloni-avseende? Eller så ser barn och pensionärer kolonilivet ur så vitt skilda perspektiv att jag inte kommer att förstå den här skildringen förrän om ca 30 år.
28 januari 2013
27 januari 2013
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz
av Göran Rosenberg har prisats och höjts till skyarna och ligger på topplistorna. Antingen har jag inte landat i upplevelsen av den här historien eller så har jag inte förstått, men jag sällar mig inte till hyllningskören.
Det finns ett uttryck "man får aldrig en andra chans att göra ett första intryck" och här ligger kanske förklaringen till att jag inte orkade engagera mig i historien. Rosenberg staplar upprepningar på varandra och det tar aldrig slut. I poesi kan upprepningar försköna och i prosa kan det för all del förstärka och lyfta ett budskap om det görs elegant, men här sticker upprepningarna i ögonen och blir ett störningsmoment i stället.
Bortsett från det trista språkliga intrycket är historien naturligtvis intressant och en viktig dokumentär av en av historiens mest skamfyllda händelser. Rosenberg vill beskriva vad som hände de överlevande efter förintelsen genom porträttet av sin far. Ett livslångt trauma - naturligtvis. Eftersom han skriver om sin far framför allt genom sina ögon som barn får faderns beteende ofta ett naivt uttryck. Samtidigt skildrar Rosenberg med dokumentärens exakthet siffror och data om koncentrationslägren och transporterna av judar genom Europa. Jag tycker inte att han lyckas få de här två delarna av boken att riktigt smälta samman till en helhet.
Det finns ett uttryck "man får aldrig en andra chans att göra ett första intryck" och här ligger kanske förklaringen till att jag inte orkade engagera mig i historien. Rosenberg staplar upprepningar på varandra och det tar aldrig slut. I poesi kan upprepningar försköna och i prosa kan det för all del förstärka och lyfta ett budskap om det görs elegant, men här sticker upprepningarna i ögonen och blir ett störningsmoment i stället.
Bortsett från det trista språkliga intrycket är historien naturligtvis intressant och en viktig dokumentär av en av historiens mest skamfyllda händelser. Rosenberg vill beskriva vad som hände de överlevande efter förintelsen genom porträttet av sin far. Ett livslångt trauma - naturligtvis. Eftersom han skriver om sin far framför allt genom sina ögon som barn får faderns beteende ofta ett naivt uttryck. Samtidigt skildrar Rosenberg med dokumentärens exakthet siffror och data om koncentrationslägren och transporterna av judar genom Europa. Jag tycker inte att han lyckas få de här två delarna av boken att riktigt smälta samman till en helhet.
Etiketter:
e-bok,
Europa,
Göran Rosenberg,
självbiografisk,
Tyskland,
Överlevare
21 januari 2013
Att föda ett barn
av Kristina Sandberg handlar om Maj som råkar bli gravid och får ta samtidens konsekvenser.
Hon lever i Örnsköldsvik på 1930-talet och en tillfällig förbindelse leder till en oönskad graviditet. Då fadern till barnet inte bara är beredd utan också villig att ta sitt ansvar, planerar de att gifta sig som konventionen kräver.
För Maj innebär tiden fram till bröllopet en plågsam tid då hon har känslor kvar för en tidigare fästman, som tveksamt hade övergett henne när hon flyttade in till stan. Hon lider också av skammen att inte ha hunnit gifta sig innan barnet blev till. Den blivande mannen kommer från en finare familj och Maj är fast besluten om att leva upp till alla förväntningar som ställs på henne. Hon studerar sin nya miljö och slår nästan knut på sig själv för att anpassa sig.
Trots sin iver att anpassa sig hamnar Maj om och om igen i situationer hon upplever att hon inte kan hantera för att hon inte vet vad som förväntas. Hennes svärmor håller sin yngsta son i ett järngrepp och låter inte den lilla frun komma dem emellan. Det familjen talar tyst om är skilsmässan som Majs man tidigare har gått igenom och det de inte talar om alls är orsaken till skilsmässan.
Hon lever i Örnsköldsvik på 1930-talet och en tillfällig förbindelse leder till en oönskad graviditet. Då fadern till barnet inte bara är beredd utan också villig att ta sitt ansvar, planerar de att gifta sig som konventionen kräver.
För Maj innebär tiden fram till bröllopet en plågsam tid då hon har känslor kvar för en tidigare fästman, som tveksamt hade övergett henne när hon flyttade in till stan. Hon lider också av skammen att inte ha hunnit gifta sig innan barnet blev till. Den blivande mannen kommer från en finare familj och Maj är fast besluten om att leva upp till alla förväntningar som ställs på henne. Hon studerar sin nya miljö och slår nästan knut på sig själv för att anpassa sig.
Trots sin iver att anpassa sig hamnar Maj om och om igen i situationer hon upplever att hon inte kan hantera för att hon inte vet vad som förväntas. Hennes svärmor håller sin yngsta son i ett järngrepp och låter inte den lilla frun komma dem emellan. Det familjen talar tyst om är skilsmässan som Majs man tidigare har gått igenom och det de inte talar om alls är orsaken till skilsmässan.
19 januari 2013
Lär dig ta emot djurens budskap
Visst är det "flummigt" att hon kan kommunicera via bilder både till och från djur, men det gäller att ha ett öppet sinne för andras talanger.
Det intressanta är undertiteln i boken, "att lära känna dig själv". Mia Mattsson är otroligt ödmjuk och en varm och kännande medmänniska som verkligen vill göra något för djuren. Att vilja hjälpa djur ska inte ställas i motsats till att hjälpa människor, något som hon ofta konfronterats med, inte minst under tiden hon arbetade med att hjälpa djur i krigets Sarajevo under 90-talet.
Tyvärr håller boken inte ihop, och då menar jag inte att pärmarna faller isär. Nej den här inspirerande och känslofyllda boken är splittrad i olika stilar och berättarformer. Ibland talar hon om sig själv och sina tankar, ibland blir det små berättelser om upplevelser hon varit med om, ibland är det korta stycken om saker hon hört talas om.
17 januari 2013
9 januari 2013
En man som heter Ove
av Fredrik Backman är väl den nya tidens unisex chick lit, lättläst och humoristiskt med en man i huvudrollen.
Jag var nog inte så öppen för att den här boken skulle vara bra och de första kapitlen var ju vedervärdiga när Ove knatade omkring och var stöddig och märkvärdig. Men romanen utvecklades faktiskt snabbt till en intressant och tankeväckande psykologisk skildring av mänskliga egenheter, svagheter och styrkor.
Inte nog med det, till slut blev historien dessutom känslosam och jag får erkänna att det faktiskt föll en tår ner på ett av de sista uppslagen.
Jag var nog inte så öppen för att den här boken skulle vara bra och de första kapitlen var ju vedervärdiga när Ove knatade omkring och var stöddig och märkvärdig. Men romanen utvecklades faktiskt snabbt till en intressant och tankeväckande psykologisk skildring av mänskliga egenheter, svagheter och styrkor.
Inte nog med det, till slut blev historien dessutom känslosam och jag får erkänna att det faktiskt föll en tår ner på ett av de sista uppslagen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)