en liten självbiografisk essä-liknande bok av Deborah Levy. Ett svar på Orwells essä "Why I Write".
En mycket gripande berättelse om barnet som ser sin far föras bort av poliser i apartheidens Sydafrika. Hon tystnar. Efter en tid skickas hon bort till sin moster och får gå i skola hos nunnorna. Utan att tala om att hon redan kan läsa och skriva lyssnar hon till sin lärarinna och förstår intuitivt att denna unga nunna tvivlar på guds existens. Den frimodiga kusinen försöker lära henne att tala högt, men det är något i det hon säger som är dubbeltydigt. Kanske är det inte bara volymen kusinen menar?
En natt smyger hon upp och släpper ut mosterns burfågel. Då skickas hon hem till Johannesburg igen.
Flera år senare släpps hennes far fri. Han verklar lycklig att träffa sina barn, men han är annorlunda. Snart flyttar hela familjen till England, där de lever i exil.
Föräldrarna skiljer sig. Modern anställer en au pair att sköta om den nu tonåriga flickan och hennes lillebror. Deras au pair slår dem och skriker att 'ni vet inte hur det är att leva som främling i ert land'. Jo, det vet de.
7 januari 2017
3 januari 2017
Långt borta från Nifelheim
av Majgull Axelsson är en roman som berör. Den nyskiljda diplomathustrun vårdar sin mor på hennes dödsbädd och minns tillbaka på barndomens Nässjö och upp kommer de förträngda minnena från vulkanutbrottet på Fiippinerna.
1 januari 2017
Allt jag inte minns
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)