Vykort från Katrineholm

tre noveller av Kerstin Ekman som inte getts ut i bokhandeln utan som en specialutgåva.

Första novellen om pojken, som bevittnade avrättningen, och gumman som han skulle komma att bo hos är gripande och läsvärd.

De andra två novellerna fastnar inte i läsminnet.

Volvo Lastvagnar

Erlend Loes fortsättning på Doppler.

Irriterande berättarröst där Erlend titt som tätt går in och påpekar att "jag (är den som skriver det här)". Men det är också på samma gång ett friskt och annorlunda upplägg av historien. De hyperkorta kapitlen avbryts också med asterixer i form av kommentarer till berättelsen.

Doppler övergav sitt tältläger utanför Oslo och gick österut tillsammans med sin son. Inne i Värmlandsskogarna träffar han en hashrökande urgammal tant som har en Volvolastbil i en lada. Han träffar en urgammal scout som lever för fågelskådning. Han tappar bort sin älg. Hans son lämnar honom. Till slut tar Doppler, tanten och scouten ut lastbilen och kör söderut.

Doppler

är min första bekantskap med Erlend Loe. Vad ska man säga? Lättläst.

Doppler får nog av sitt perfekta liv med fint jobb, snygg fru och snälla barn. En dag cyklar han omkull och slår i huvudet och när han ligger där och tittar upp mot himlen inser han att han inte kan fortsätta leva som duktiga Doppler. Han flyttar ut i skogen.

Där bor han i ett tält. Dödar en älg. Tar hand om den överlevande älgkalven. Stjäl mat till både sig själv och sin vän älgkalven. Trivs i ensamheten.
Naturligtvis blir han störd i ensamheten. Hans fru hälsar på. Han blir påkommen när han ska stjäla en toblerone. Men värst av allt han får en granne i skogen.

Skarprättaren

en kriminalroman av Björn Hellberg som jag orkat igenom. Det var lite för skarpa gränser mellan kapitlen och det var svårt att förstå vad personerna i nästa kapitel hade för roll. Det blev styltigt och tradigt. Men det är väl så kriminalromaner byggs upp, med väl avgränsade byggklossar.
Något positivt kan jag väl uppbåda trots allt. Jag gillar att det inte svämmade över av ond bråd död och bestialiska mord, titeln till trots.

Havsmannen

Jag började läsa Havsmannen av Carl-Johan Vallgren för snart ett år sedan men var tvungen att lägga den åt sidan för de vedervärdiga misshandels- och djurplågeriskildringar som inledde boken. Jag fick kväljningar av att bara tänka på vad jag läst.

Men eftersom några goda läsvänner sagt att den var bra så tog jag till slut tag i den och stålsatte mig - men jag började en bit in i boken eftersom jag inte ville läsa om de första kapitlen, jag minns allt för väl vad det handlade om ändå.

Håller kanske inte med mina vänner att den var bra. Det positiva är väl att Vallgren inte tvekar att beskriva misären som barnen lever i med missbrukande och brottsliga föräldrar. Det är också intressant att han vågar ta med en mytologisk varelse - havsmannen - i berättelsen utan att bryta den realistiska miljöskildringen. Modigt och skickligt!

Betyget blir ändå botten, jag mår dåligt av att ta del av Vallgrens fantasiberättelse. För mycket av fantasierna tangerade verkligheten och jag undrar vad hans syfte var. Vill han bara berätta något spännande och fängslande? Eller vill han sätta fingret på ett socialt problem i vårt samhälle?

En bluffpilots bekännelse

Stefan Lövgren får i uppdrag att skriva Thomas Salmes historia. Historien om piloten som flög passagerarflygplan utan att ha giltigt certifikat under 13 år tills han avslöjades 2010.

Boken är uppbygd i två delar. I den första delen berättar Thomas egen röst hur han växte upp, den fattiga miljön i Jordbro i Stockholms utkanter, när hans mamma dog, sin musikaliska bana, hur han alltid fascinerats av flygplan så länge han kunde minnas. Han tog certifikat för att få flyga privatplan, men sedan satte ekonomin käppar i hjulen. Det gick inte att få varken flygtimmar eller utbildning till yrkespilot utan pengar. I det läget förfalskade han ett certifikat och lyckades få anställning som pilot på ett nystartat flygbolag i Italien. Thomas Salme är självsäker och stöddig när han beskriver sin bluff och sina erfarenheter som pilot och med kvinnor, han är en riktig kvinnokarl. Men ändå, något försiktigt ödmjukt när han berättar om sin uppväxt och om sin mamma och om rädslan för att bli upptäckt.

Den andra delen i boken utgörs av Stefan Lövgrens röst som berättar hur tvivlen på historien snart började komma. Han avslöjar Salmes personlighet som mytoman och ger bevis på bevis om motsägelsefulla uppgifter. Han tror först att Salme angivit sig själv, för att slippa ifrån jobbet som blivit slentrian och för att göra sig själv märkvärdig med sin historia. Men senare inser han att det nog ändå var en kollega till Salme som hade avslöjat honom. Boken slutar utan några svar.

Behållningen i boken är varken språket eller berättelsen i sig och absolut inte porträttet av Salme. Men det är intressant att ta del av Lövgrens arbete, hur han förgäves försöker reda ut vad som egentligen var sant och hur hans lojalitet skiftar från att vilja berätta Salmes historia till att vilja avslöja honom som bluffmakare.

Mellan rött och svart

Jan Guilliou skriver också en romansvit om 1900-talets historia. Någon kritiker skrev att där Guillou misslyckades, där lyckades Follet med att beskriva både historia, miljö och människor. Jag är böjd att hålla med. Guillous romaner med bröderna Lauritzen som huvudpersoner är lite tunna i jämförelse och då menar jag inte bara sidmässigt.

I Mellan rött och svart har Guillou förenklat berättandet enligt en ganska lättidentifierad formel. Han avslutar varje kapitel med en antydan om vad som ska hända. Nästa kapitel börjar ett eller två år senare och berättar att det som antyddes har hänt och sveper sedan förbi förklaringen med typisk Guillou-ironi.

Det är det ironiskt humoristiska skrivsättet jag uppskattar så mycket i Guillous romaner. Han är ofta klockren i sina poänger där han förutsätter att läsaren förstår vad han menar eftersom vi alla ser verkligheten i backspegeln. I den här boken är det kanske, kanske lite för mycket ironiska gliringar.

Världens Vinter

Ken Follets andra del i 1900-tals-krönika om Europa. Lika tjock och lika bra som del 1.

Nu är det barnens tur att driva den personliga handlingen i berättelsen. Eths son Lloyd, reste frivilligt till Spanien för att hjälpa republikanerna och upplevde krigets fasor och de inblandades svek. Han lyckas fly över gränsen och ta sig tillbaka till England, där han blir officer.

Fritz och Beas son Lillen gifter sig med Levs och Olgas bortskämda dotter Daisy. Daisy som flyttade till England för att undkomma smädelsen att tvingas bryta sin förlovning pga sin ryska fars misstänkta trakasserier av en man i sociteten. Hon gifte sig med Lillen för att få den åtråvärda adelstiteln, men när hon lär känna Lloyd får hon till slut känslor som inte styrs av förnuft och status.

Under krigets bombningar av London jobbar Daisy frivilligt med att köra ambulans och hon lär känna Eth som fortsätter att jobba för rättvisa och fred, nu som invald parlamentsledamot.

Maud och Walter är strandsatta i Berlin. Deras son Eric följer med strömmen och dras in i nazisternas nät. Dottern Carla ser liksom sina föräldrar vilken fara som hotar deras land och stöttar därför i hemlighet Ryssland med information, inte för att hennes fosterland ska förlora kriget utan för att nazisterna inte får vinna.

I Ryssland går Grigorijs son Volodja i sin fars fotspår och arbetar i sovjetens tjänst. Han får en del av sin utbildning i Tyskland och arbetar som diplomat före kriget, och bygger då upp ett spionnät av tyska informatörer.

På andra sidan Atlanten arbetar Gus vidare som presidentens rådgivare. Som assistenter i vita huset jobbar både hans egen son Woody och Levs son Greg.

Det är inte krigets historia som gör att jag fångas av historien, även om det naturligtvis är otroligt viktigt att också komma ihåg vad som verkligen hände. Här ger romanen en, enligt min okunniga preferensram, relativt objektiv bild av  historien. Vad jag grips av är de människoöden som skildras. Follet beskriver inte personporträtt på nobelpris-nivå, men där han kanske ger människorna lite för starka konturer så kan jag använda min fantasi och fylla i de mänskliga känslorna och svagheterna.