
av Jon Kalman Stefánsson är en hyllad isländsk författare. Fiskarna har inga fötter var väldigt kämpig att komma in i, men väl där i mitten var det värt det. Porträttet av Aris mormor Margret, hennes trötthet och förlossningsdepression, mästerligt skildrat. Den tomma, trötta miljön i det i princip bortglömda fiskerisamhället Keflavik är också vacker i sin bitterhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar