19 december 2015

Ljuset vi inte ser

En fantastisk roman av Anthony Doerr, som med känsla ger andra världskriget ytterligare en nyans, utan att grotta ner sig i våldet och umbärandena skildrar han svårigheterna med en poetisk ton och spänning och önskan om att läsa vidare på varje sida..
Flickan Marie-Laure, blir blind som sexåring. Hon växer upp i Paris med sin pappa som arbetar som nyckelmästare på muséer. När kriget kommer ger de sig av till Saint-Malo där de får stanna hos gammelfarbrodern Etienne och hans hushållerska.
Werner är föräldralös och han bor på barnhemmet i Zolwerein med sin lillasyster Jutta. Småväxta och vithåriga går de på upptäcktsfärder i det av koldammet gråtäckta gruvområdet. Werner är intresserad av teknik och hittar en trasig radio som han lyckas få att fungera. Syskonen lyssnar på radio och får in kanaler från när och fjärran. De hör franska sändningar där en röst lär ut vetenskap för barn, Werner blir antagen till Hitlerjugends elitskola och blir sedan radioingengör. Han åker runt i hela Europa och letar upp motståndarnas radiosändare.
De båda barnens öden skildras i varannat kort kapitel. Tidsmässigt hoppar författaren fram och tillbaka och redan tidigt förstår läsaren att de båda kommer att befinna sig i Saint-Malo när staden belägras strax före krigsslutet. Denna berättarteknik skapar spänning och driver berättelsen framåt.
Stilistiskt har Doerr valt en mild och poetisk ton med många vackra metaforer. Det blir en kontrast mot den verklighet som skildras som mot alla odds fungerar alldeles utmärkt.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar