Giganternas fall

Ken Follets första tjocka roman om 1900-talets historiska skeenden. Han beskriver tiden fram till och
genom första världskrigen utifrån ett antal familjers öden.

Navet är England med arbetarfamiljen Williams i Wales och adelsfamiljen Fitzherbert. Alla män i samhället arbetar i gruvan som ägs av Fitzherbert. Arbetsvillkoren i gruvan är svåra och fackföreningen jobbar för bättre lön och miljö. Earlen Fitzherbert, som är gift med en rysk prinsessa, inleder ett förhållande med sin unga husa Ethel, som är dotter i familjen Williams. Hon blir med barn och flyttar till London, till ett hus som earlen köper åt henne som kompensation för hennes tystnad. I London engagerar hon sig i kampen för kvinnors rättigheter och arbetar då tillsammans med earlens syster Maud som är den radikala lillasystern. Maud är beroende av sin bror som utan att ifrågasätta betalar alla hennes utgifter. Hon är dock inte så frigjord att hon törs offentliggöra sin romantiska relation till Walter.

Walter är diplomat i London. Hans familj kommer från Tyskland och utifrån hans roll som officer i den tyska armen beskriver Follet hur Tyskland tänkte och agerade i den konflikt som startade med ett dubbelmord i Sarajevo. Under hela kriget är hans tankar hos Maud, som han gifte sig hemligt med innan han var tvungen att lämna England.

Rysslands roll i historien berättas genom den fattiga familjen Peshkovs öden. Bröderna Grigorij och Lev blir faderlösa när deras far hängs inför ögonen på dem och den då unga tsarprinsessan, som senare gifte sig med Fitzherbert. Grigorij är den skötsamma brodern och han arbetar och sparar för att kunna emigrera till Amerika. Men ödet sätter käppar i hans hjul och när han till slut har biljetten till Amerika i sin hand, blir det hans bror som åker för att komma undan polisen som jagar honom.

I Amerika lever Lev på sin charm och driftighet. Som chaufför till en rik rysk "affärsman" träffar han den vackra Olga som visserligen är förlovad med senatorns son, men det hindrar dem inte att inleda ett förhållande. Senatorns son Gus blir förkrossad när Olga slår upp förlovningen och gifter sig med sin fars chaufför. Det är både genom Gus, som blir presidentens rådgivare, och Lev som den amerikanska rollen i världshistorien berättas.

Giganternas fall är en tegelsten på över 800 tättskrivna sidor. Genom att blanda autentisk historia med familjernas, där personliga relationer i mycket driver handlingen framåt har Follet skapat en riktig bladvändare. Det var helt klart värt alla timmar (och utebliven sömn) att läsa denna första del i en trilogi om 1900-talets historiska skeenden.

American gods

av Niel Gaiman var en besvikelse. Jag letade efter ett stycke svulstigt amerikanskt drama och jag  hittade en rörig fantasy. Ooops, 800 sidor waste... Eller inte förresten, jag har aldrig haft så lätt att somna på kvällarna som senaste månaden.

Adamssons

Gerda Antti om ålderdomshemmet. I jag-form berättar hon ur den bittra gamla damens synvinkel. Så dumma alla är och så dumt alla beter sig och nog var det bättre förr, visst var moralen större och hederligare, på den gamla goda tiden när kvinnorna som hon stod hemma vid spisen. Med ögonblick av klarsyn så dömer Nora sig själv, så dum hon var när hon försökte vara modern och frigjord.

Det är med ett leende i mungipan jag lyssnar till Gerda Antti när hon läser sin ljudbok. För den gamla damen Nora är ganska lustig i sin absoluta övertygelse om att hon vet sanningen, nu när hon sitter på hemmet och ser tillbaka på sitt liv (och andras liv).

Svartvintern

av Marianne Cedervall. Hervor och Mirjam härjar i Lappland.

Miriam tror hon har skadat sin beundrare med onda affirmationer och flyr till Lappland. Hervor släpper allt hon har för händer och flyger hem från New York. På sista flyget hamnar Hervor bredvid Ralf som har ärvt ett hotell i Kuiva.

I byn frodas fördomar och de trångsynta lever bredvid de öppensinnade och "goda". Ralf får problem med byborna pga sin läggning, hans pojkvän Erik kommer när någon har kastat en sten genom fönstret på hotellet. Ralf och Eriks värsta fiende visar sig också vara kvinnomisshandlare men Hervor och Mirjam står inte handfallna när det drar ihop sig.

Det händer så lite, trots att historien rör sig över en hel höst. Det gör romanen lite långtråkig och drar ner betygen. Men gemytligheten och den underliggande finurliga "häxkonsten" väger upp.

Fröken Julie och De lycksaliges ö

Fick en liten pocket med två av August Strindbergs verk innanför samma pärmar.

Fröken Julie är ju härlig läsning där man imponeras av dialogen. Strindberg hade skrivit ett förord i boken som var intressant att ta del av innan läsningen. Man både avskyr och beundrar honom samtidigt, hans människosyn är ju närmast skrattretande men han kan ju uttrycka sig fantastiskt. Språket som ju är så tidlöst, vackert och klassiskt.

De lycksaliges ö var okänd för mig tidigare. Inte så konstig kanske, det var en trist historia som inte inspirerade och för ovanlighetens skull tyckte jag inte att språket var på den vanliga nivån. Det handlade om ett skepp med förvisade småbrottslingar med familjer som seglade iväg från hemlandet. På havet förliste skeppet i en storm och de tog sig i land på en paradisö. Allt fungerade och alla levde i harmoni, tills den dagen då prästen - som de trodde hade drunknat - dök upp. Konflikter började uppstå och till slut rämnade hela paradisön och de fick ta sina båtar till ett annat land. Där byggde de upp samhället igen med början som jägare och sedan blev några bönder, olika samhällsklasser uppstod med tydliga förklaringar hur och varför. Nej det var inget roligt. Vet inte om det skulle vara ett politiskt inlägg eller ett vetenskapligt.

Bokklubben vid livets slut

Will Schwalbe berättar ömsint om hur hans relation till sin mor Mary Anne fördjupades genom de böcker de läste under hennes sjukdomsperiod, då hon levde sina sista år med cancer i bukspottskörteln.

Genom de olika böckerna berättas inte bara om deras relation utan också Mary Annes livsverk, hur hon arbetade för att hjälpa människor. Både internationellt och i sin närhet. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något för att hjälpa. Man måste heller inte åka ut i världen och arbeta med flyktingar eller som volontär, det kan räcka med ett ekonomiskt bidrag till en hjälporganisation.

Små solfåglar långt borta

av Christie Watson utspelar sig i Nigeria. Romanens berättarröst är Blessing, en tolvårig flicka med starka band till sin storebror Ezikiel. Syskonen avgudar sin far, men rycks upp ur sitt trygga liv med luftkonditionering, kylskåp, rinnande vatten och skola, när deras mor, Timi, överraskar honom ovanpå en annan kvinna. De flyttar hem till moderns föräldrahem på landsbygden i Nigeria.

Morfar, som har konverterat till islam, styr familjen och anställda med järnhand men har inte något arbete och de pengar som kommer in räcker inte till skolavgifter. Timi får anställning på hotell och jobbar på alla möjliga tider för att få ihop pengar till skolavgift och mediciner till Ezikiel som har jordnötsallergi.

Mormor tar med Blessing och börjar lära upp henne i barnmorskeyrket. Närgångna och gripande scener om könsstympade nigerianska kvinnors förlossningar. Mormor försöker förklara kulturen och varför många mödrar fortfarande vill stympa sina nyfödda döttrar men hon lär Blessing hur fel det är och hon får handgripligen lära sig alla problem det orsakar.

Landet är fullt av miljöförstöring, oroligheter och kidnappningar pga engelsmännens exploatering av landets oljeresurser. Ezikiel som inte klarar skolgången pga sjukdom dras till ungdomsgängen som kidnappar vita oljebolagsarbetare.

Trots fattigdomen, oroligheterna och tragedierna andas ändå romanen hopp. Personerna utvecklas och ser en framtid i landet. I alla fall ser Blessing Nigerdeltat som sitt hem.

Det går an

av Carl Jonas Love Almqvist. Sara Videbeck och sergeanten Albert träffas då de reser mellan Stockholm och Lidköping. Sara är glasmästardotter och van att styra och sköta sig själv. Hon driver glasmästeriet efter sin fars död, men kommer att förlora rättigheterna när modern går bort. Men det hon har redan planerat hur hon ska reda sig utan att behöva gifta sig och lämna bort sitt självbestämmande till en man.

De blå damerna

av Kristina Appelqvist. Till slut var ju till och med jag tvungen att ta tag i den här lokala deckardrottningen från Skövde. Och visst var det kul att läsa om stölden och mordet i konsthallen. Där har jag ju faktiskt jobbat - på riktigt.

Inga mord och inga stölder, inte ens ett stöldförsök när jag satt och vaktade tavlorna. Skam till sägandes minns jag inte ens vem eller vad som ställdes ut när jag vaktade. Låååångtråkigt var det. Det var inte boken.

Allt vi aldrig gjorde med varandra

av Inger Alfvén är en roman som verkligen tilltalade mig. Den är lätt att läsa med sina korta kapitel där romanens personer får komma till tals utifrån sitt eget perspektiv. Speciell knorr att den avlidna styvfadern får spöka med sina efter-döden-tankar också.

Persongalleriet består av Viktoria, Marianne (Viktorias mamma), Harald (Viktorias pappa), Perry (Mariannes nya man), Max (Perrys son), Jonas (Viktorias tilltänkta make), Sonja (Haralds nya fru) och Anders (Haralds granne).

Hela romanen utspelar sig en midsommarafton. Viktoria ska gifta sig, inte av kärlek utan för att hon vill ordna upp sitt liv. Hennes karriär som fotomodell har gått i stöpet och hennes relation till Max har tagit en traumatisk vändning då han har hamnat i fängelse anklagat för att ha dödat sin flickvän. Viktoria och Perry står på Max sida medan Marianne vänt sig ifrån styvsonen och när Perry hastigt dör hamnar både Viktoria och Marianne i en sorgereaktion där de också måste välja väg framöver.

Alfvén har ett vackert språk utan att vara tillkrånglat, hon återger så träffsäkra reflektioner att jag bara njuter när jag läser.

Det som inte växer är döende

av Jesper Weithz är en thrillerliknande roman om två människor som får uppleva hur världen rämnar omkring dem.

Lite krystad spänning, men för all del spännande. Genom hela romanen så hålls hoppet uppe genom den planerade resan till Brasilien, till den enda plats där Lotte kan få hjälp att överleva sin sjukdom. Henrik ska bara ta en avstickare som hans jobb kräver innan han ska ansluta vid kliniken. Hoppet hålls uppe ända till det faktiskt är för sent.

Ett mycket svart slut, men det är slutet som lyfter boken trots allt. Här passar verkligen att avluta berättelsen med ett stort, svart avgrundsdjup.

Kriget är slut

Morgan Allings självbiografi om sin uppväxt hos missbrukare och som fosterbarn.

Väldigt bra och inlevelsefullt uppläst. Det är beviset på att han är en så bra skådespelare som han hela tiden ville bli.

Riktigt bra miljöskildringar och alla som växte upp på 70-80-talet kan nog känna igen skolmiljöerna och gårdarna.

Det jag inte förstår är hur han kan "komma ihåg" vad han tycket och kände som 4-åring. Jag har också bott på barnhem som 4-åring, men inte kommer jag ihåg mer än några få detaljer. Antingen har Morgan Alling ett fenomenalt minne eller så har han återskapat sina minnen (dvs lagt sina vuxna värderingar i hur han borde ha känt).

Om en pojke

av Nick Hornby

Bra bok, fantastiskt uppläst av Johan Ulveson. Visst, lite "chick-lit-varning" men det fungerade bra. Lite lättsamt utan att tveka inför de svåra frågorna.

Springkällan

av Kerstin Ekman.

Fortsättningen på Häxringarna och nu tar det sig. Fantastiska miljöbeskrivningar av staden som vuxit fram och ännu bättre skildringar av de arbetande kvinnornas vardag och slit.
Höjdpunkten i den här delen av Katrineholms-sviten är när Ekman beskriver hur Dagmar syr upp den grå klänningen åt sin mor Frida. Kanske måste man kunna sy för att förstå hur fint beskrivet det är, alla slag, infordringar, knapphål, tygets struktur och fall, utprovningen, saxens hårda stål mot borden när delarna ska klippas till.
En annan fin del av boken är porträttet av Hennes nåd på Lilla Himmelsö, berättat genom Ingrids upplevelser när hon tjänar som kammarjungfru. Ingrid som lärt sig tänka på klasser av sin bror Konrad konstaterar "Jag har lärt mig tänka hennes tankar och vet hennes önskningar förr än hon själv. När började det? Hon skulle inte tänka mina tankar om vi så ginge här i tusen år."

Brida

Paolo Coelho gör en djupdykning i häxornas och magins värld.

Brida vill lära sig om magin. Hon finner mästaren ute i skogen, som visar sig vara hennes andra hälft (en person som har delat samma celler i en tidigare inkarnation), men hon ser det inte eftersom hon inte är insatt i solens tradition. Mästaren tar sig ändå an henne och undervisar henne, han som har väntat hela livet på att finna sin andra hälft måste visa stora prov på självbehärskning för att inte avslöja det uppenbara för Brida.

Brida lär sig också månens tradition hos Wicca som när tiden är inne låter henne gå igenom riten att bli en häxa. Vid initieringsriten har Brida redan upptäckt att mästaren är hennes andra hälft, hon tvingas välja då hennes fästman också är hennes andra hälft.

Betyget blir godkänt, inspirationen att fånga det andliga är oerhört stark. Många delar av andligheten kan ju appliceras i vår vanliga vardag, vi måste ju inte leka häxa för det.

Häxringarna

av Kerstin Ekman.

Med stora förväntningar om att känna igen miljön så blev jag snabbt besviken. Många personer och det är svårt att få kontroll på historien. Vem är släkt med vem och vem känner vem och vem styr vad? Bokens höjdpunkt kom på slutet, när Tora vakar över sin mormor då hon ligger för döden. Vackert skildrat av både miljön och stämningen i stundens allvar.

Bara ett barn

av Malin Persson Giolito är ett försök till kombination av advokatdeckare och psykologisk skildring av barnmisshandel. Inte en speciellt bra kombination.

Alex är pojken som bråkar i klassen. Lärarinnan upptäcker en dag att han har brännmärken på armarna och anmäler tillsammans med skolsystern. Lärarinnan saknar Alex när han har omhändertagits av de sociala myndigheterna.

Sophia är advokaten som ska företräda Alex. Hon är sliten, har problem med relationer, sover dåligt och i romanen ägnar hon förvånande lite tanke- och arbetsmöda åt sin klient.

Förstår vad författaren vill peka på, men tycker inte hon lyckats med formatet. Misstänker att författaren vill fortsätta med en serie om Sophias fall.

Nattönskningen

av Anne B Ragde. Tur att jag redan läst Berlinerpopplarna och de andra delarna i den trilogin, hade jag börjat med Nattönskningen skulle jag aldrig läst något mer av Ragde. Men eftersom jag redan är övertygad om att hon är en bra författare så lyssnade jag färdigt på Nattönskningen som jag lånat på bibblan.

Kanske finns det en godtagbar ursäkt för en författare att försöka porträttera en nymfomanisk 40-årig kvinna i livskris som finner den "sanna" kärleken till slut, fast djupt ifrågasatt förstås. Jag förstår det bara inte.

Det goda inom dig

av Linda Olsson är en roman om ensamhet och utsatthet.

Marion, hette Marianne, men bytte namn när hon flyttade, eller flydde, till Nya Zeeland. Hon flydde ett kraschat äktenskap men ännu mer från sin förträngda barndom. I sin nya värld jobbar hon som läkare. Hon bor ensam  och sköter sig själv.

När hon träffar Ika, en infödd pojke med autistiska personlighetsdrag, dras minnena fram. En dag hittar hon
pojken misshandlad och hon kontaktar hans moster som han bor hos. I stället för att anmäla mostern kommer de överens om att pojken ska bo hemma hos Marion så länge. En kväll ringer mostern och vill ha tillbaka Ika, för att inte gå miste om underhållspengarna.

I den parallella historien om Mariannes barndom är vanvården en del av vardagen då hennes mor inte har förmågan att ta hand som sina barn när hennes man börjar dricka och misshandla hennes. Dramat tar en ände i förskräckelse och syskonen separeras och får växa upp utan att längre ha någon kontakt med varandra.

Blå Koral

Louise Boije af Gennäs fortsättning på Högre än alla himlar. Fortsättningen var bättre än första delen. Personerna hamnar i "riktiga" svårigheter och tar sig inte lika lätt ur det. Kanske vill författaren spegla människans utveckling eller så har hon utvecklats själv.

Realistiska öden och människoskildringar som griper tag. Psykologiska porträtt som är riktigt trovärdiga.