Ett hem för själen - Ellen Keys Strand

 

Ingela Bendt skriver om Ellen Key och om Strand som var hennes hem de sista 15 åren i livet.

 

Boken ger en vacker bild av både Ellen och hennes ljusa och harmoniska hem. Den är väldigt lätt och trevlig att läsa och vi behöver såna här böcker för att lyfta fram de kvinnliga gestalter som varit med och format vårt samhälle. Så mycket av Ellen Keys tankar och idéer står sig ännu idag, precis som det vackra hem hon själv ritade och inredde när hon var 60 år gammal 1910.

 

 

 

 

 

 

Tjänstekvinnans son

av August Strindberg är seg, seg, seg. Alla August dåliga sidor slår till slut över i Tjänstekvinnans son.

Första delen är bra och intressant där man får följa pojkens uppväxt och mognad. Men sen orkar jag inte hålla intresset uppe. Språket är i alla fall lika utsökt som alltid, så någon behållning har jag ändå kvar.

Ur vulkanens mun

av Helena von Zweigbergk är besvärande realistisk i sin beskrivning av en relation i upplösning. 

 

Det är så man skäms å både hans och hennes vägnar när de försöker hålla ihop familjen genom att åka på semester tillsammans. De stackars barnen får ju naturligtvis sitta emellan när de vuxna inte kan hantera sin relation. 

 

Som sagt realistiskt skildrat, men kanske lite för mycket kliché ändå. Har ingen som helst lust att ta mig an fortsättningen om vad som händer när de till slut kommer hem från semestern på Sicilien.

 

 

 

 

Upptäckten av currywursten

är en kort och välskriven roman av Uwe Timm. Han berättar historien om hur currywursten kom till. Genom att förlägga handlingen till slutet av andra världskriget får han också med en skildring av Berlin och dess invånare vid tidpunkten. Det är inte så ofta man läser romaner om kriget ur den vanliga tyska medborgarens synvinkel och Timm ger en trovärdig skildring av sin huvudpersons vardag. Krig, sorg, rädsla men också kurage och mod att möta varje ny dag.

Det ligger nära till hands att tro att Timms historia är en sann historieskildring. Men i en artikel i dagens nyheter i januari ges dock en annan version av currywurstens upptäckt. Det är samma recept men skillnad både vad gäller tidpunkt och personer. Så kanske är upptäckten av currywursten bara en skröna. Vem vet?

I det sista regnet

av Janesh Vaidya är en blandning av roman och religionsreklam. Otroligt poetisk och vackert skriven.

Historien handlar om en indisk pojke som får en astrologisk spådom vid födsel som pga kulturen får ödesdigra konsekvenser för hans liv, då hans far väljer att ta avstånd från honom för att försöka mildra effekten av spådomen. Pojken växer upp med sin mor och framför allt sin farmor och lämnar byn. När han återvänder som en bildad och berest man möter han åter sin far.

Parallellt med, och endast torftigt dolt i, berättelsen om pojken och hans by, ger författaren en föreläsning om ayurveda som filosofi och livsstil. Det blir ibland lite krystat.

Rikitikitavi

En av de bästa självbiografierna som skrivits enligt min mening. Rikard Wolff beskriver känslosamt och inkännande om sin uppväxt och hur han sökte och fann sig själv. 

Trots ångest och smärta är det kärleken som står i centrum. Kärlek och passion, i relationer och till musiken och till teatern. Dessa känslor som genomsyrar boken blir aldrig kletiga och pinsamma utan känns verkligen äkta när de läses upp av den som själv upplevt dem. 

Ett mästerligt upplägg som ljudbok med visor som Rikard Wolff själv sjunger mellan avsnitten i boken.

Mitt betyg kan bara sägas på ett sätt: lyssna på boken!

Snablar

Snablar är en underbart livsbejakande och skön roman av Artto Paasalina. Den handlar om cirkuselefanten Emilias liv från födsel tills hon återbördas till förfädernas afrikanska savanner i övre tonåren.

Härliga finska karaktärer, som man får hoppas inte är alltför generella i den finska befolkningen. Där är cirkusprimadonnan Lucia som tar hand om Emilia - från den första tiden på den finska cirkusen och vidare ut i världen när djurskyddslagen förbjuder Emilia att uppträda på finsk mark. Det är Igor, den polska ryssen som lär Emila danska kosackdans när de färdas fram och tillbaka på den transibiriska järnvägen. Det är Paavo, bonden som rider med Lucia genom Finland i en elefantsadel tillverkad av en tvåmanssoffa.

En riktig feelgood-bok.

Jag minns att jag sprang

Jag minns att jag råkade sätta i sista CD:n först och jag tyckte det var en väldigt svår berättelse att komma in i. Men han sprang i alla fall innan jag kom på att jag var helt fel i berättelsen.

Ron McLartys roman om Smithy Ide som korsar den amerikanska kontinenten på cykel och minns tillbaka hur det var att växa upp med sin psykiskt sjuka syster Bethany. Hennes sjukdom präglade hela familjen, som alltid oroade sig för henne eller var ute och letade efter henne.

Smithy lyckades inte skapa sig ett eget liv, men överlevde med nöd och näppe Vietnamkriget. Hemma igen får han arbete på en fabrik och han isolerar sig och blir sittande framför teven på kvällarna, alltid med en öl i handen.

Hans löpintresse från ungdomen är borta och han ökar stadigt i vikt. Strax efter att båda föräldrarna dött får Smithy besked om att systerns kropp ligger på ett bårhus i Los Angeles. 120 kg tung börjar han en cykeltur som tar honom ändra fram till västkusten men också fram till andra människor och kärlek i form av barndomsvännen Norma.

Det skyddande regnet

av Jojo Moyes är en berättelse om kärlek. En aning banalt ibland kanske, men som helhet en läsvärd roman.

Det handlar om tre generationers kvinnor, hur kultur och uppväxt har format dem och de svårigheter de har att kommunicera och förstå varandra.

Joy växer upp den brittiska kolonin i Hongkong. En dag träffar hon sin blivande man, kärleken är omedelbar och ömsesidig och de förlovar sig omgående. Dottern Kate växer upp på deras lantegendom på Irland, men flyr hemmet så snart hon kan och flyttar till London där hon på egen hand uppfostrar sin egen dotter. Till skillnad från Joy som lever i ett lyckligt och troget äktenskap, kantas Kates liv av ständigt nya förhållanden. Detta uppskattas inte av familjen och även dottern vänder detta emot henne när saker ställs på sin spets.

Islossning

En roman av Barbara Voors som handlar om sorg och förlust.

Huvudpersonerna har alla en relation till Fredrik som gick igenom isen med sin dotter. Hustrun och modern Iris brottas med alla frågor om vad som hände och varför. Bästa vännen Daniel, en evige ungkarlen, förälskar sig Iris eller har han alltid älskat henne. Sofie, mamma till dotterns bästa vän, blir efter olyckan bästa vän med Iris trots att hon haft en hemlig affär med Fredrik, eller har den inte varit så hemlig trots allt.

En förtjusande man

Marian Keyes är ojämn i sin produktion. Den här romanen som jag läste för ungefär en månad sedan kommer jag inte ens ihåg vad den handlade om...

...men efter lite googlande så kommer minnet tillbaka. Det är kvinnorna som alla har haft ett förhållande med den snygga politikern. Det visar sig att han har misshandlat dem allihop och till slut gör de upp och hämnas tillsammans.

Mamma sa att jag var sjuk

Julie Gregory har skrivit en roman om sin uppväxt. Fysiskt och psykiskt misshandlad av sin mamma som led av syndromet Münchausen by proxy. Det var först som vuxen Julie hörde talas om MBP, där en förälder inbillar sig eller hittar på att barnen är sjuka i syfte att få uppmärksamhet av läkare på sjukhusen.

Boken är ovanligt välskriven för att vara i den här genren, där omskrivningar av den reella världen och de fasansfulla händelserna inte har något syfte ur författarens synvinkel. Visst har även Julie skrivit boken som terapi, men jag tycker hon också har lyckats bra i sina försök att beskriva den miljö hon levde i.

Summan av dagarna

av Isabelle Allende.

En självbiografisk berättelse av Allende där hon berättar om sitt liv många år efter förlusten av dottern.

Inte så väldigt roligt eller intressant, men ändå läsvärt att ta del av författarens egna tankar om sitt liv och sina skapelser.

Bokhandlaren i Kabul

av Åsne Seierstad. Fick en hög gamla böcker och jag fick för mig att jag inte hade läst Bokhandlaren i Kabul. Men det hade jag nog, för en bra bit in i berättelsen tycktes den väldigt välbekant.

Det var i alla fall värt att läsa om den för den är fortfarande aktuell med sin dokumentär av kvinnornas liv i Afganistan.

Siddhartha

En kort roman av nobelpristagaren Hermann Hesse. Det är en berättelse om en indisk bramanpojke som lämnar sin far för att leva asketiskt i skogen med samanerna. Hans vän Govinda gör honom sällskap.

Efter flera år lämnar de asketerna för att söka upp Buddha. Govinda stannar som Buddhas lärjunge men Siddhartha fortsätter i sitt sökande efter upplysning och fulländning. Han söker sig till staden där han lär sig om kärlekens konster av kurtisanen Kamala och han lär sig om pengar och affärer av köpmannen Kamaswani och blir till slut en förmögen man. Siddhartha fångas i begäret av pengar och makt men inser att kunskapen om "barnmännsikornas" liv inte heller ger mer än tomhet i hans inre.

Siddhartha lämnar ännu en gång allt bakom sig och vandrar iväg från staden. När han kommer till floden bestämmer han sig för att ta sitt meningslösa och tomma liv och sjunker ner i vattnet. Men där händer något, Siddhartha hör vattnet sjunga "oohm" för honom och i ljudet hör han livet eller livets mening. Han kommer upp till ytan och somnar invid floden. Hans vän Govinda kommer gående förbi och stannar utan att känna igen sin vän, och vakar över honom under hans långa, livgivande sömn. 

Pånyttfödd vid floden träffar Siddhartha sedan Vasudeva, en färjkarl vid floden, och får bo i dennes hydda. Vasudeva talar sällan men lär Siddhartha att lyssna på floden, floden kan ge alla svar.

Romanen är full av symbolik och kopplingar till indisk religion, men även utan kunskap om dessa är det en djupsinnig och tänkvärd berättelse där även 2000-talets läsare kan få stöd i sina livsval.

Kvinnan är första könet

En kärleksroman av Björn Ranelid med självbiografisk botten. Den unga pojkens första förälskelse, i en äldre kvinna, beskrivs i ett romantiskt skimmer. 

Ranelid väver ihop dåtidens erotiska möten med den livshistoria som den äldre kvinnan har att berätta när de möts igen i hennes sista dagar. Hon är svårt sjuk men vill berätta om de orättvisor hon utsatts för till någon som kan fömedla utan att fördöma. Och det kan Ranelid, han fördömer aldrig utan försvarar alltid de svaga.

Señor Peregrino

av Cecilia Samartin

Jamilet föds med ett stort eldsmärke över hela ryggen. Hon växer upp utstött i byn tillsammans med sin mor och mormor. Flyr ensam över gränsen från Mexiko till Los Angeles USA, där hon med falska papper får jobb som vårdare på ett mentalsjukhus. Hennes udda uppgift blir att passa upp den på gamla mannen Senor Peregrino, som är ensam patient på våning 5.

Deras relation utvecklas då han accepterar henne som sköterska/städerska i sitt rum. En dag får Señor Peregrino fatt i Jamilets falska papper. De träffar en överenskommelse, hon ska få dem tillbaka när hon har lyssnat färdigt på hans berättelse. 

Berättelsen Jamilet får höra handlar om den unge mannen som tvekar inför den utstakade vägen att bli präst och påbörjar pilgrimsvandringen för att reda upp vad som är hans kall. Under vandringen träffar han och blir till slut förälskad i den vackra flickan. Kärleken är stark och ömsesidig mellan de båda, men andra krafter och omständigheter gör att den lyckliga ankomsten till Santiago dela Compostela inte blir som han hade förväntat.

Boken är vackert skriven och de parallella historierna flyter lätt fram brevid varandra. Miljöerna blir levande och personerna känns äkta och trovärdiga.

Sommarsquash tokolosh

En riktigt bra debutroman av Rachel Zadok. Berättelsen handlar om Faith som växer upp på en enslig gård utanför Johannesburg. Den frånvarande fadern lämnar familjen och då bryter modern samman och det dröjer inte länge förrän Faith måste flytta och får bo hos en gammal vän till modern.

Hon tappar helt kontakten med modern och förtränger alla händelser som ledde fram till katastrofen. Men då modern dör 15 år senare kommer våldsamma minnen tillbaka.

Vad som egentligen hände på farmen uttalas aldrig direkt. Jag kan tycka att historien hade varit lika bra även om författaren hade valt en tydligare röd tråd.

No och jag

roman av Delphine de Vigan.

Överintellektuella tonåringar verkar ha varit en trend i fransk litteratur, i alla fall i de som översatts till svenska och i alla fall de som jag har råkat läsa.

I No och jag är det berättarjaget som är så intelligent och klipsk att hon är medveten om alla sina tillkortakommanden trots sin ringa ålder.

Brobyggarna

Guillous roman om 1900-talets ingengörshjältar.

Roligt att han gör ingenjörerna till hjältar. Med intelligens och för all del även typisk guillousk övermänsklig förmåga tar sig de norska bröderna Lauritsen fram genom livet.

Kan inte påstå att jag ser fram emot fortsättningen. Det känns som om jag vet vad som kommer hända...