Öga för öga, tass för tass

Maria Ernestams korta romans titel skrämmer kanske bort läsare. Töntigar kan knappas finnas... Men den psykologiskt spännande berättelsen som har ett par katter som tassar omkring i utkanten av historien är väl värd att läsa.

Ett ungt par har köpt ett hus på landet. Grannarna välkomnar och verkar väldigt trevliga, men grannfrun visar en svartsjuk sida. Och var hon kanske inblandad i historien med kvinnan som försvann och senare hittades drunknad?

Det är inte bara osäkerheten med kvinnans svartsjuka som gör livet obehagligt. Grannarnas katt har sitt revir på tomten och det unga parets egen katt vågar sig inte ut, den blir både stressad och ilsken av att behöva stanna inomhus. Och man kan ju inte anklaga grannarna för att deras katt är för aggressiv... Livet i det nya huset blir inte som de hade tänkt.

Marley och jag

John Grogan, journalist och författare skriver om hur det är att leva med en våldsamt livsglad labrador.

Fint, med stor självinsikt och mycket självironi, ofta komiskt men otroligt hjärtegott.

Rekommenderas till alla som liksom jag är insnöade på husdjursrelationer och som älskar att läsa/lyssna på andras berättelser om vilken plats deras husdjur tar i både familj och hjärta.

En yxa åt Alice

Psykologisk thriller av Inger Frimansson.
Alice sitter i rullstol, handikappad av sin cancersjukdom. Evelina, ensambarn och utanför, besöker Alice och de utvecklar en komplicerad vänskap. Varken Evelina eller Alice verkar trivas med varandra men de träffas ändå och Alice använder sin maktposition till att ge Evelina uppdrag att utföra. Evelina återkommer till Alice, av medlidande men också för att hon förälskat sig i Alice storebror.

Evelinas far är bankdirektör och hennes mor konstnär. Bankdirektören förargar en av sina kunder och hans hämndbegär går ut över familjen.

Centralt i berättelsen finns också en katt, som en dag plötsligt försvinner.

Ät mig

en roman av Agnes Desarthe som handlar om att komma tillbaka efter en katastrof, personlig katastrof. Ät mig - uttrycket refererar till kakan i Alice i underlandet, och ska nog tolkas som att Myriam försöker utplåna sig själv i skam över vad hon gjort/blivit utsatt för. Hon vältrar sig i sjävkritik, men det finns också en nivå där det går att förstå att Myriam nog inte behöver ta på sig all skuld själv.
Välskriven.

Allt går sönder

 Chinua Achebes debutroman, den afrikanska klassikern. Den första bok som skildrar Igbo-folket, ja afrikas folk över huvud taget, utifrån deras perspektiv, inte som några exotiska infödingar.

Livet i byn och stammen skildras utan värdering för eller emot, men Achebe ville ge en motbild till den rådande bilden av Afrika och dess befolkning. Precis som varje samhälle sluter sig för att försvara sitt sätt att leva när det angrips, så försökte naturligtvis också de afrikanska folken försvara sig.

Igbo-folkets kultur var annars ovanligt fredlig och demokratisk även om huvudpersonen i Allt går sönder, Okonkwo, är en hård och våldsbenägen person. Precis som i andra samhällen fins människor av alla typer och personligheter. Okonkwo förskjuter en av sina söner, han är en kvinna som visar känslor och svaghet. Okonkwos son är en av de första som går över till kristendomen, som kan ge honom ord för de känslor han hyser, som medkänsla.

Min mormor hälsar och säger förlåt

av Fredrik Backman är inte alls i samma klass som "Ove". Det är nästan ungdomsbok i stilen.

Cleo

av Helen Brown är en hjärteknipande (självbiografisk) roman om en familj som mister ett av sina barn. Ramberättelsen består av en katt, Cleo, som hjälper familjen att läka.

Eller i alla fall så får katten all kred för läkningen. Det är inspirerande med författare som vågar och kan förmedla den äkta och djupa relation som faktiskt finns mellan djur och människor i en familj.

Markurells i Wadköping

av Hjalmar Bergman.
Lyssnade på ljudboken som förberedelse för vårens resa till Örebro. En klassiker som jag hoppas få tid att läsa också. Språket! Bilderna!

Sommarboken

av Emylia Hall hittade jag på bokrean. Den var lite omständlig att komma in i, men sedan växte den. Inte så att den överraskade (jag hade tidigt räknat ut att det nog inte var hennes riktiga mamma) men jag gillade beskrivningen av tonåringens tanke- och känslovärld.

Om katter

Jag tycker om katter och jag tycker om att läsa det som finns skrivet om katter av kattälskare, som när Doris Lessing skriver om sina katter.

Mest kattporträtt, men lite grand kan man lära sig om människorna som tar hand om katterna också.

Utan pengar utan bikini

Novellsamling av Cecilia Davidsson. Mörka, dova noveller om vanliga, jaja nästan vanliga, människor och miljöer.

Det öde landet

Den världsberömda dikten av T.S Eliot.

För fragmenterat och fullt av historiska kopplingar för att jag ska ha något större utbyte. Äsch, jag begriper ingenting. Det jag fått förklarat för mig fattar jag ju att det är bra, men jag skulle aldrig, aldrig hittat förklaringarna själv. Inte ens när jag lusläser notapparaten.

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar

en feel good roman av Katarina Bivald.

På spaning efter den tid som flytt

av Marcel Proust är ingen bladvändare direkt. Det tog över en månad att läsa första delen av Swanns värld, Combray. De andra två delarna får jag nog vänta med till semestern.
Men att det tog så lång tid berodde inte på att den var svår eller tråkig, nej det var helt enkelt så att jag fastnade i den vackra romanens snirkliga formuleringar och det var omöjligt att forcera och läsa fort.

Det som gör den här romanen unik är Prousts sätt att skildra människornas omedvetna minnen (mémoire involontaire) som ingen har vågat försöka efterlikna. För mig är också alla fantastiska naturskildringar helt fascinerande, vyer, träd, blad och blommor.

Don Quijote

av Miguel de Cervantes går bara inte att läsa ut... Eller det går det väl, men jag har inte tålamod och så roligt är det inte. Någon gång kanske jag får tid och lust att ta till mig romanens verkliga värde.

Mannen under trappan

av Marie Hermanson är en kuslig berättelse med starkt psykologiskt tema.
En familj flyttar in i ett vackert hus på landet. De är lyckliga och framgångsrika. Men, det bor en liten, smutsig man under trappan. Eller är det bara sonens låtsaskompis...?

Jag gillar ju inte skräck och sådant som får mig att må illa. Det här var på gränsen, men så elegant skrivet och språkligt mästerligt att jag inte kan låta bli att gilla boken.

Den tigerrandiga katten och fröken svala

av Jorge Amado är en fabel om en katt och en svala som blir förälskade. Men som världen ser ut kan de inte få varandra.
Amado leker med författarrösten och gör parenteser och inlägg som gör berättelsen extra krydda.

Fyra generationer kvinnor

av Anita Hammarstedt är en krönika över fyra generationer kvinnor med start 1808. Hon berättar i kronologisk ordning om Christina, Emilia, Olga och Sigrid. De föds, vårdas av sin mor, börjar som pigor i tidiga tonåren, gifter sig och föder barn. Ja, så såg livet ut och det upprepade sig - tröttsamt men konstigt nog ganska trivsamt skrivet.

För Hammarstedt gestaltar inte sin berättelse. Hon berättar bara, rätt upp och ner. Och alla tekniska landvinningar och samhällsutvecklingar pusslar hon in i berättelsen. Tragiska händelser som våldtäkt och död, behandlar hon som "det var så det var". Trots att det inte fanns mat eller pengar så verkar alla personer, rakt genom berättelsen trivas förvånadsvärt bra. Det är aldrig någon ångest över att behöva flytta, värken i kroppen känns inte när jag läser, tröttheten drabbar aldrig. Den småmysiga stämning som berättelsen flyter runt i ger sig tyvärr inte uttryck i glädjeyttringar när det skulle vara befogat heller. Det blir inga skratt, inga romanser, ingen förundran.

Men ett bra flyt i texten är det i alla fall.

I skymningen sjunger koltrasten

av Linda Olsson är ett mästerverk. Hon skildrar personerna och deras relationer skickligt och utan att gå in i detaljer får karaktärerna djup och blir intressanta. De ganska underliga mötena och sammanträffandena känns helt naturliga.

Elisabeth som är djupt deprimerad efter att ha svikits av sin man. Elias, serietecknaren som får någon slags gudomlig inspiration av mötet med Elisabeth. Otto, en änkeman som inte förstått vad kärlek är förrän nu, då han som 73-åring möter Elisabeth. Elias och framför allt Otto lyckas få upp Elisabeth ur sängen och ut ur lägenheten. Sakta men säkert lär de sig alla mer om livet genom sina möten.

Och konstverken och filmerna beskrivs med ord så att det inte går att förstå annat än hur fantastiska de är. Bara på en enda sak misslyckas Olsson, hur gärna hon än vill och hur mycket hon än försöker så kan hon inte beskriva i text hur koltrasten sjunger. Det går nämligen inte.

Ladivine

av Marie Ndiaye är svår.
Stel, svårläst, mångbottnad.

Ladivine är städerska med mörk hy. Hon lever ensam med sin dotter Malinka och är fullständigt nöjd med hur de har det, där de väntar på att Malinkas far ska dyka upp igen.
Malinka är inte nöjd, hon tar avstånd från sin mors liv och byter namn till Clarisse.
Clarisse gifter sig och får en dotter utan att berätta det för sin mor. Hon blir den perfekta hustrun och modern, kontrollerad och disciplinerad, men oförmögen att uttrycka några känslor. Men som Malinka åker hon regelbundet och hälsar på mamman i lägenheten där hennes enda intresse är att samla på porslinsfigurer.

När Clarisse dotter, som också heter Ladivine, har vuxit upp överges Clarisse av sin man. Efter en tid inleder hon ett förhållande med en annan man och hon tar med honom hem till sin mor och presenterar honom. Hon är full av skuldkänslor över att ha varit tvungen att hålla sin mor ute ur sitt tidigare liv och tror att hon nu ska kunna återgälda något av skulden. Modern Ladivine blir överlycklig att äntligen få ta del av dotterns vuxna liv.

Dottern Ladivine blir förfärad över mammans nya förhållande. Hon tror att mannen är en lycksökare. Men hennes farhågor är inte i närheten av den bistra sanningen för det dröjer inte länge innan Clarisse blir mördad i sitt eget hem.

Rättegången mot "den där mannen" dröjer och när den närmar sig vill dottern Ladivine helst inte vara med. Hon åker på semester tillsammans med sin familj, till en semesterort som hennes far Richard Riviere har rekommenderat. Där händer de underligaste saker och till slut övergår Ladivine i skepnad av den hund som förföljt dem under vistelsen på orten.