Ännu talar träden

Calixthe Beyala skriver om sitt ursprung i Kamerun. Genom Eden berättas om byn och dess människor under kolonialiseringen. 

Eden är hövdingens dotter, hon är stor, stark och ful och försöker därför fånga sin stora kärlek genom att arbeta hårt. Alla runt omkring hånar henne och skrattar åt hennes dumhet. Hon förför honom och blir gravid, men han gifter sig med hennes syster. Eden blir andra hustru till en välsedd man i byn, men han är inte snäll mot Eden som trotsar konventionerna och slår tillbaka. Hon måste lämna byn.

I sexton berättelser ger Eden en bild av sitt eget liv, såväl som byns förändring under kriget och under fransmännens styre. Hon visar på skillnaden mellan de vitas sätt att tänka och afrikanernas liv. Det är med fasa hon inser att de vita inte ens vet vilken färg deras andar har, byns gröna andar kan inte hjälpa dem när de inte får veta vilken färg motståndarnas andar har. 

Språket i boken är varierande, ofta fräckt och frimodigt, ibland poetiskt och målande. Stämningen är suggestiv, då trolldom, andar och naturkrafter är en naturlig del av den afrikanska byns vardagsliv.

---

Den afrikanska farmen

Vårens tema är Afrika. Då passar det bra att läsa Karen Blixen och hennes roman Den afrikanska farmen. 

Hon ger en mycket insiktsfull bild av livet på den afrikanska farmen och av mötet med de infödda. Romanen är full av respekt för den afrikanska kulturen och deras liv. Det är spännande att läsa om kontrasterna mellan västerländsk rättsuppfattning och den afrikanska synen på kompensation som inte alls fokuserar på det begånga "brottet" utan i stället riktar in sig på konsekvenserna. 

Romanen ger en bild av Blixens liv under 17 år i Afrika. Hon sköter helt självständigt arbetet på kaffeodlingen och beskriver den starka och handlingskraftiga kvinna hon var. 

Som författare är Blixen nog mest känd som sagoberättare och det lyser igenom. Emellanåt flikar hon in en kort berättelse, som visserligen är läsvärd, men helt utanför den svaga röda tråden som ändå löper genom boken. 

I novellsamlingen Karneval kommer sagoberättandet bättre till sin rätt. Korta, nästan lite skrattretande förutsägbara sagor där det klart framgår vad som är rätt och vad som är fel. 

Djur

heter den här romanen av Joyce Carol Oates. I det inledande kapitlet tjatas det om djur och någon gång i upplösningen så tas tråden upp igen, men jag tycker ändå att det är missvisande och tråkig titel.

Brandlarmen ljuder titt som tätt, ibland är det falsklarm och ibland hittar man brinnande skräp i något hörn eller i en papperskorg. 

Bränderna är hela tiden med i bakgrunden av historien som handlar om Gillians första år på college i början av 70-talet. Hon, liksom de flesta andra studenskorna, är förälskad i sin litteraturprofessor, Andrew, och hon ägnar allt mer tid åt hans seminarier.

Trots sin förälskelse avvisar Gillian reflexmässigt Andrew när han försöker kyssa henne. Ryktet säger att de brukar ta en av studenskorna under sina vingar, men ingen kan säga öppet om det är sant eller inte. Till slut faller hon ändå till föga och hamnar i klorna på Andrew och hans fru. 

I sin djupa förälskelse låter hon sig utnyttjas, hon vet ju att de älskar henne. När hon i hemlighet får vakta deras hus medan de åker på utlandssemester hittar hon bevis på övergrepp som skett i huset.

Pesten

skrevs av nobelpristagaren Albert Camus för över 50 år sedan.

En klassiker som alltid är aktuell för skildringingen av stadens förhållande till det öde som drabbar. Hur mod och ansvarstagande ställs mot feghet och resignation. Hur överlever de som lever isolerade i pestens stad?

I huvudet på en orolig komiker

För att vara orolig är Lasse Eriksson ganska rolig. Han har en hel del intressanta tankar, som gör det väl värt att läsa/lyssna på hans bok "I huvudet på en orolig komiker".

En del dråpliga situationer återges, som när han cyklar runt och repeterar högt för sig själv. Eller när filosoferar om vad som är normalt. 

En samling av hans kåserier och en del kommentarer till dessa. Direkt med författarens egen röst, det gillar jag.

Lifsens rot

klassiska svenska kvinnoförfattare finns ett helt bibliotek på CD. Lätt att låta gå i bilen och konsumera den ena efter den andra. Sara Lidman läser själv sin Lifsens rot på sjungande norrländska och om historien är ganska tung och mäktig så är Lidmans röst en underbar upplevelse.

Rönnogs förebild är Lidmans mamma, stark och självständig kvinna fången i en kuvad miljö. Kvinnans svårigheter att ta sig ur sin underlägsna roll i samhället och familjen. Historien lyfter också fram den kvinnliga sexualiteten och skammen och fördomarna runt den kvinna som inte viker ner blicken som sig bör.

Vreden finns där hela tiden, över /andra kvinnor, fadern, maken och svärföräldrarna, över männen. Varför är det alltid männen som ska gå på mejeristämma när skörden bärgats av kvinnorna? Varför passar mejerskorna upp på männen under mejeristämman, när gubbarna inte kan ett dugg om mejeriverksamheten men mejerskorna kan allt? Borde det inte vara mejerskorna som fattar besluten på stämman?

Atomstationen

I Atomstationen skriver Halldór Laxness om en tid då Island nyss blivit en självständig republik, strax efter atombomben över Japan. Amerikanerna begär att få fortsätta disponera de flygbaser de använde i kriget och islänningarna är rädda att regeringen ska sälja den nyss vunna självständigheten.

Stämningen i huvudstaden är spänd och kaotisk när bokens huvudperson Uggla får plats som hembidräde hos alltingsmannen Bui Arland. Storpolitiken vandrar förbi hennes ögon där hon serverar vid middagar och när hon passar på de ouppfostrade och oförskämda barnen.

Uggla är uppvuxen i nordlandet och där gråter man inte, där visas inga känslor alls, man biter ihop och gör det man ska. Och så säger man vad man tycker. I stan vill Uggla lära sig spela orgel och hon träffar många underliga typer hos sin lärare organisten.

För att få fullt utbyte av romanen behöver man läsa på om den isländska historien. Utan förståelsen för den politiska situationen på Island efter 2:a världskriget blir historien bara bisarr.

Yacoubians hus

Det tog lång tid att lyssna igenom alla skivor av Yacoubians hus, romanen av Alaa al-Aswany. Hur ska man sammanfatta den? Snusk i arabvärlden? 

Mycket homosexualitet, ännu mera gubbsjuka, unga vackra flickor och sura gamla kärringar. Huset - Yacoubians hus - är bokens centrum, där alla personer bor eller kommer på besök och där utspelas det typiska egyptiska livet om man vill tro på det som skrivs. Ett korrumperat samhälle och en klasstruktur som man inte är van att beskåda. Intressant, men jag hoppas i mitt innersta att det inte är alltför sanningsenligt skildrat. 

Det vore tragiskt om unga välutbildade kvinnor tvingas till sexuella tjänster för att få behålla sina arbeten. Dessutom med ironiska mödrar som påpekar att intelligenta kvinnor både kan behålla sitt jobb och sin heder, dvs oskuld. Det är förmodligen inte otroligt att religiösa män fängslas och torteras, till och med på tvåtusentalet tyvärr. Vill heller inte tro att korrumptionen är så stor som den skildras. Men då egypten är långt, långt borta vet jag inte riktigt vad jag ska tro.

Det femte barnet

och Ben, ute i världen är två fantastiska böcker av Doris Lessing. I det femte barnet beskriver hon mammans tankar och känslor inför det ovanliga barnet som kommer in i deras perfekt uppbyggda och välförtjänta familjeliv. Den glada och härliga familjen går sönder av det femte barnets krav.

Ben som är det femte barnet, får en egen bok. Med sorg och bestörtning får vi följa hans resa ut i världen. I det arga och våldsamma barnet finns en varm och kännande varelse.

---

Silja

Finske nobelpristagaren i Litteratur 1933, Frans Eemil Sillanpää, skrev boken om Silja 1931. En vacker och sorgsen berättelse om en ung flickas uppväxt och öde. Man märker författarens intresse för den naturvetenskapliga synen på människor, men det tar inte bort upplevelsen att läsa om Silja.

Siljas far blir av med både gård och sedan familj. Ensam tar han hand om Silja, det enda av barnen som överlever. Omtänksam och vänligt sköter han om Silja som är den vackra och goda dottern, med en leende själ. När fadern dör får Silja ta plats som piga och hon böjer sig ödmjukt för sitt öde. Oskyldig och lycklig möter hon kärleken en magisk midsommar. 

Svindlande höjder

Det går knappt att beskriva hur irriterande det är att sätta in skiva nr 5 av en ljudbok och tre minuter in så hör man bara skrap och svaj. Så var hela skiva 5 och halva skiva 6. 

Men nu stod ju inte berättelsen och föll med ett kapitel i boken. Jag tyckte nog att jag fick hela berättelsen trots allt. Bitter, evig kärlek i en karg och öde miljö.

---

På tunn is

På tunn is, heter den självbiografiska bok som Jenny Diski skrivit, med undertiteln: en resa till Antarktis. Hon berättar om den uppväxt som format henne. Ständiga bråk i hemmet och eländiga förhållanden ledde till skolk, fosterhemsplaceringar och sedan långa vistelser på psykavdelningen. 

Hon analyserar sitt beteende och ser behovet av att slippa väntan på det hemska som hon alltid visste ändå skulle komma och att missbruka och provocera blev utvägen för att slippa den påfrestande väntan. Hennes bästa stunder i livet identifierade hon tidigt som tiden då ingenting hände, då hon låg nerbäddad på psyket. Den sterila sjukhusmiljön blev hennes trygghet.

Det är med den bakgrunden Diski får den fixa idén att hon måste åka till Antarktis, den vitaste och sterilaste platsen på jorden måste ju vara som gjord för just henne.

Svält

Knut Hamsun skrev Svält 1888 och historien om mannen som går omkring i Kristiania och svälter har blivit en klassiker. Det är ingen roman som känns aktuell eller lärorik. Man kan säkert spekulera i huruvida huvudpersonen svälter sig själv eller om det är utan egen förskyllan han saknar mat för dagen, men inte blev den roligare att läsa för det.

Lite för djup för mig.

Prinsessan av Burundi

av Kjell Eriksson var en bok jag hade höga förväntningar på då jag mindes en annan bok jag läst av författaren. Mannen från bergen var en intressant och annorlunda kriminalroman.

Det var inte Prinsessan av Burundi som visade sig vara en dussinkriminalare. Den enda behållningen jag hade av boken var väl att jag lärde mig att det finns en akvariefisk som heter Prinsessan av Burundi, en ciklid som kommer från Afrika.

Akvariefiskarnas roll i boken var varken mer eller mindre än att vara en del i personbeskrivningen av offren, både levande och döda.

Chefen fru Ingeborg

av Hjalmar Bergman är nästa klassiker till rakning. Om igen blir jag förvånad över de moderna problem och frågeställningar som dyker upp i böcker författade för hundra år sedan.

Fru Ingeborg Balzar är änka och driver modehuset med fast hand och affärerna går lysande. Det är dock hög tid att lämna över drift och ansvar till nästa generation. Ingeborg har svårt att släppa taget. Dessutom har dottern förlovat sig i en svag yngling som egentligen inte har karaktär nog att passa in i familjen.

När den blivande svärsonen räddar Ingeborg ur en svår situation omvärderar hon honom och hennes känslor övergår i en blind förälskelse av dotterns fästman. Blind för henne själv, alla i omgivningen ser vad som har skett.

Här spårar boken ur, tycker jag. Ingeborg vandrar runt på gator i dimma och drömmar och  till slut kommer hon till insikt om vad hon känner och vad hon har gjort.

Ett annat liv

Enquist är egentligen en okänd person för mig, men självbiografier är alltid intressant läsning vare sig man vet något om författaren sedan tidigare eller inte.

Det visar sig vara en mycket bra bok. Välskrivet och djuplodande summerar Enquist sitt liv och försöker förstå hur det kunde gå så illa. Boken bjuder mer än så. Läsaren får beskrivet hela den fantastiska framgångsresan också, hela tiden med den förundrade tonen över hur han, P-O från Hjoggböle i norra Västerbotten, kunde nå de stora framgångarna.

Vi, de drunknade

En makalös och mystisk berättelse om den danska staden Marstal om och av dess invånare. En annorlunda berättarteknik av Carsten Jensen där själva stadens invånare, en namnlös röst, ger oss den ena historien efter den andra.
Laurids flyger till himlen och kommer ner igen, seglar bort och kommer inte hem igen. Albert seglar, kommer i land och drömmer sanndrömmar om döden på havet, men drunknar ändå till slut. Klara ser alla män dö i och av havet och vill göra något för framtiden. Hennes son Knud Erik går ändå till sjöss, hinner dock hem för ta emot hennes sorgsna ursäkt innan den för honom förutsedda drunkningsdöden hinner skrivas.

Djävulen och fröken Prym

är den femte boken av Paolo Coelho som jag tagit del av. Jag lyssnade till berättelsen som ägnar sig åt att analysera ondskans plats i människans inre. Jag tycker att historien var lite för enkel, både vad gäller att locka fram ondskan som bor i oss alla och räddningen där det goda ändå på något sätt vann den här dusten också. En lite besk eftersmak, då det är svårt att tänka på de stackars byborna som höll på att begå ett så fruktansvärt brott. Vad känner de om det som hände efter att berättelsen är slut?

---

Mina tidigare Coelho-bekantskaper är:

Pilgrimsresan som berättar om Coelhos pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. Det är lika mycket en vandring i det inre landskapet som i de spanska bergen.

Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät var en otrolig, dvs inte trovärdig, historia om kärlek. Jag kan bara inte leva mig in i en historia där flickan lämnar allt efter att ha träffat en man i fem minuter.

Alkemisten  är den bästa av Coelhos böcker som jag läst/hört. En vacker saga om herden Santiago som letar efter en skatt. Romanen filosoferar om livets mening och berättar om vikten av att våga följa sina drömmar och lyssna till det hjärtat säger.

Zahiren är en berättelse om besatthet som dock inte satte några djupa spår i mitt minne. Minns den inte alls.

Doktor Glas

Varannan klassiker, har jag lovat mig själv. Det är kanske lite si och så med att infria det löftet men med ljudböckernas hjälp så kan man avverka en hel del god litteratur på väg till och från jobbet. Nu har jag hört Sven Lindbergs uppläsning av Hjalmar Söderbergs fantastiska bok Doktor glas.

Han diskuterar moral och val, lyfter frågor som är aktuella än idag; dödshjälp, abort, livsval. Den käre doktorn har valt bort kärleken och hans liv ägnas helhjärtat åt läkaryrket, men hjärtats önskan är nog annorlunda, för den lilla underbara fru Gregorius problem får doktorn att noggrannt tänka igenom vilka möjligheter som står till buds för att hjälpa henne. Har han verkligen rätt att döda den avskyvärda pastor Gregorius när syftet är att rädda den lilla fruns liv?

Lång väg hem

En fruktansvärd historia. Ett fasansfullt krig. Ishmael skiljdes från sin familj när rebellerna anföll. Tillsammans med några andra tonårspojkar gömmer han sig i skogen och går från by till by för att undvika att bli tvingade att bli rebeller eller att bli dödade. Efter många månader hamnar de i ett läger där regeringsstyrkorna till slut tvångsrekryterar dem. De ska slåss mot rebellerna som dödade deras familjer. Med droger i blodet och hat i hjärtat slåss de sedan i Sierra Leones djungler mot rebellerna.

När Ishmael och några andra pojkar efter tre år plockas ur kriget för att rehabiliteras vill de inte. Han går en lika svår kamp när han ska bli människa igen, som innan han blev soldat. Många av barnsoldaterna klarade inte att rehabiliteras utan återvände till kriget och livet som soldat. Ishmael hade tur, då man fann en släkting, en farbror som gav honom ett hem. Han vågade aldrig berätta för någon annan i sin nya familj eller i skolan, att han varit soldat.

Han hade också turen att få resa till New York som Sierra Leones representant vid FN-konferensens barnforum, där han kunde berätta och vittna om att barnsoldater faktiskt kan rehabiliteras. Efter hemkomsten blossade kriget upp igen och nu hade kriget även kommit till staden. Ishmael ville inte bli soldat igen och satsade allt på att fly igen. Han lyckades komma på en buss som tog honom över gränsen, där han sedan gick till den amerikanska ambassaden och sökte asyl.

Boken ska inte läsas för den litterära upplevelsens skull. Den är rak och okänslig. Rapar upp den ena blodiga slakten efter den andra, utan att det för den skull vänder sig i magen - det saknas nämligen inlevelse.

Det som ger djupast avtryck är inte fasan över att läsa hur pojkar förvandlas till krigsmaskiner, eller hur svårt det är för dem att lämna soldatidentiteten. Det som skrämmer mig mest är att detta hände för bara några få år sedan. På 2000-talet! Hur kan det ske? Rent tekniskt beskriver boken exakt hur det går till, men det hjälper inte, jag vill inte förstå hur någon vuxen människa kan vara så desperat att han tvingar in barn i sitt krig. Det gör mig så ont.