På tunn is, heter den självbiografiska bok som Jenny Diski skrivit, med undertiteln: en resa till Antarktis. Hon berättar om den uppväxt som format henne. Ständiga bråk i hemmet och eländiga förhållanden ledde till skolk, fosterhemsplaceringar och sedan långa vistelser på psykavdelningen.
Hon analyserar sitt beteende och ser behovet av att slippa väntan på det hemska som hon alltid visste ändå skulle komma och att missbruka och provocera blev utvägen för att slippa den påfrestande väntan. Hennes bästa stunder i livet identifierade hon tidigt som tiden då ingenting hände, då hon låg nerbäddad på psyket. Den sterila sjukhusmiljön blev hennes trygghet.
Det är med den bakgrunden Diski får den fixa idén att hon måste åka till Antarktis, den vitaste och sterilaste platsen på jorden måste ju vara som gjord för just henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar