Svälten

Magnus Västerbro har skrivit om svälten på 1860-talet. Det är intressant och läsvärt att ta del av historien i romanform, men denna skildring var i mitt tycke inte lika välskriven som Pestens år.

Sluta aldrig gå

är Christina Richardssons självbiografi. Hon tillbringade sina första år som gatubarn i Brasilien och kom sedan som fosterbarn till Sverige.
Minnet av hur hon mot sin vilja togs ifrån sin mor har aldrig lämnat henne och till slut väljer hon att åka tillbaka till Brasilien för att leta efter spåren efter sin mor.

1968

Intelligenta växter

Ja, men man ska inte bli förvånad. Varför skulle inte levande växter kunna kommunicera med varandra, när levande djur kan? Växter är ju en del av evolutionen också och de måste ju också ha hittat strategier för att överleva och bli livskraftigare.

Men jag har lite svårt att låta bli att tänka på Enterna i Sagan om ringen...

Arv och miljö

av Vigdis Hjorth handlar om hur syskon kan uppleva sin uppväxt så fundamentalt olika fast de lever i samma familj och fostras av samma föräldrar.

Berglijot blev sexuellt utnyttjad av sin far som barn och bröt med familjen. De övriga i familjen har vägrat att lyssna på sin syster och vill inte inse vad som har inträffat. När fadern dör ställs Beglijot inför valet att tvinga de andra att lyssna eller fortsätta att låta den övriga familjen leva vidare med sin världsbild intakt.

Pestens år

Körkarlen

För vad sorg och smärta

av Thom Lundberg.

Där vi en gång gått

Den lilla bokhandeln runt hörnet

av Jenny Colgan, är en mys-roman. Ingen risk att drabbas av ångest, trots att det dröjer ända till sista kapitlet innan läsaren får veta att bibliotekarien Nina får den buttre bonden som hon hyr bostad av när hon blir friställd från bibliotekstjänsten i stan.

Ryttaren

Jag hade kunnat avvara denna "kriminalare" av Olsén & Hansen. En typisk, tidsenlig historia som drar ett varv med stereotyperna i en svensk polis-kriminal-roman.

Vargarnas tid

av Elisabet Nemert är en välskriven roman om tiden kring 2:a världskriget med ett stråk av övernaturlighet, då en vit varg och hennes två valpar får stå symbol för de goda krafterna. Lite väl övertydligt kanske, men vackert, i motsats till de onda krafter som spred sig i Europa på 30-40-talet och som kanske inte är helt utrotade än i dag.

Den blå tråden

av Anne Tyler har säkert en koppling mellan titel och innehåll, men jag kan inte alls hitta den. De gamla föräldrarna funderar på om de kan bo kvar i huset. Barnen samlas, bråk uppstår och gamla konflikter och hemligheter kommer upp i dagen.

Krokas

betyder att fastna i ett händelseförlopp mer eller mindre utan avsikt enligt Elin Olofsson. I den här romanen krokas Elsa fast i att hjälpa en deserterad tysk soldat efter andra världskriget. Och pga den där lappen som Elsa tog upp på järnvägsstationen när nazitågen stoppade i Krokom och den oskyldiga brevväxling som Elsa inledde med soldaten, bara för att öva sin tyska, så kommer också soldatens flickvän från före kriget in i Elsas liv.

En välskriven roman, men med en alltför långtråkig mittendel. Det var nära att jag lade ifrån mig boken, men jag är glad att jag orkade igenom. Ett lagom lyckligt slut.

Tjänarinnans berättelse

av Margaret Atwood har ju nyss filmatiserats, och jag ville läsa om boken som jag inte mindes i detalj. Och förvånande nog var ju filmen ganska trogen manuset även om filmen hade flyttats fram några årtionden till mobiltelefonernas tid.

1793

en historisk roman av Niklas Natt och Dag som skildrar ett inte slumpmässigt årtal i Sveriges historia i formen av en modern kriminalroman. Den lungsjuke, f.d. domaren Cecil Vinge och den försupne, träarmade krigsveteranen Cardell letar efter namnet på såväl mördare som offer. Sist men inte minst vill Vinge veta VARFÖR.

Välskrivet, väldisponerat och språkligt elegant. Trots den smutsiga miljön och det groteska mordet håller författaren kvar mig i sitt berättargrepp.

Två systrar

är ett reportage av Åsne Seierstad där hon redogör och försöker förstå vad som ligger bakom och driver unga människor till radikalisering. Den är inte fördömande. Varken mot de två systrarna som självmant organiserar sin resa till krigets Syrien eller mot föräldrarna som inte ser tecknen, som visst finns där, eller mot skola och samhället runt omkring som låter flickorna uttrycka sina alltmer extrema åsikter och till och med uppmuntrar dem med viljan att stötta både eget kritiskt tänkande men också rätten att vara olik att välja annorlunda.

Tiggaren

av Sofie Sarenbrant är en del i en serie om kriminalinspektören Emma Sköld, som iscensätter sin egen död för att kunna spåra de som försökt mörda henne i förra boken. Förutom att Emma själv är utsatt för mordförsök så löser hon och hennes pappa (f.d. regionpolischef) morden på tiggarna i staden.

Läsbart, och hyfsat tidsfördriv, i alla fall inga snaskiga våldscener. Men jag borde inte slösa bort min tid på sådant här...

Lång väg hem

av Eva Dolan, en kriminalhistoria som utspelar sig i det moderna England. Gästarbetare från Östeuropa hålls under slavliknande förhållande och i ett nedbränt redskapsskjul finns en död människa, troligen mördad. Men varför?

Spännande, nja, lite grand på slutet var jag nyfiken på fortsättningen, men vägen dit var lång.

Bortsprungen

av Britt Collins handlar om en hemlös man som hittar och tar hand om en katt. Mannen känner väldigt stark beskyddarinstinkt över katten och sköter den i ett års tid. Allt medan kattens ägare går ner sig i en depression över förlusten av sin katt.

En sann historia, sägs det. De hemlösa skildras som mycket sympatiska och även om det skrivs ut att det är besvärligt, så får man som läsare aldrig den känslan.