The good of small things

av Arundhati Roy. Ville läsa om boken på originalspråket. Överraskad över de otroligt slingrande ordvändningarna och ovanliga ord. Hade jag slagit upp alla ord jag inte kunde exakt översättning på, skulle jag aldrig blivit klar.

Porto Francos väktare

av Ann Rosman
en roman som utspelar sig i 1700-talets Marstrand som då var en fristad för tjuvar och banditer.

Gracelin O'Malley

av Ann Moore är en smörig historia med många scener ur det våldsamma och vidriga 1800-talets Irland då landet svalt. Behållningen är en insikt om Irlands historia även om författaren inte riktigt klarar att ge historien det känslomässiga djup den skulle kunna ha.

Om katter

av Doris Lessing är en samling av hennes kattberättelser. Fina kattporträtt med realism och känsla.

Djurvänner

av Anton Marklund är en roman om föräldraskap.  

Hur olika reagerar och resonerar mammor och pappor inför de situationer deras barn hamnar i.

Hunden

av Kerstin Ekman. Så inkännande om gråhunden som överlever ute på fjället.

Och så levde de lyckliga

av Lucy Dillon är lättläst och lättglömt. Men ett fint omslag på födelsedagspresenten från farmor.

Skojarna i örtagården

av Arto Paasalinna. Som vanligt en ganska rolig historia, med allvarliga undertoner. Och lika vanligt är att historien är o-trolig.

Grottbjörnens folk

Jean M Auels romansvit om stenåldersflickan Ayla är tidlös och tål att läsas om. Mycket detaljer om tillverkningstekniker och om naturen och den tidens växter och djur. En berättelse som får fantasin att rulla igång. Kan det ha varit så här människorna levde i forntiden?

Moderspassion

av Majgull Axelsson

Huvudpersonen Minna driver en restaurang utanför Arvika. Hon ärvde den av sin moster, den enda person som brydde sig om henne när hon var barn.

När Minna själv får barn, blir dottern den hon lever för. Hon skämmer bort henne och skryter om hur vacker och duktig hon är. Men hur påverkar hennes intensiva uppmärksamhet dotterns utveckling?

Hunden som hade en gammal själ

novellsamling insamlad av Jennifer Basey Sander från Amerika. Inte alls så berörande berättelser som jag hade hoppats. Klart att varje berättelse har rört just den husse/matte som skrivit, men det fattas i berättarteknik och faktiskt också allmänintresse i många fall.

Änglar

av Marian Keyes handlar om systern Maggies äktenskapskris. Maggie inser att hennes äktenskap är över när hon förstår att Garv har varit otrogen. Hon flyr till Los Angeles för att komma ifrån och bearbeta det som hänt.

I sann Keyes-anda blir det fest, glamour, humor och känslor (ytliga sådana, men ändå). Men Keyes räds inte att blanda in allvarliga ämnen och i Maggies historia är det barnlöshet, abort och missfall som avhandlas.

Högre än alla himlar

av Louise Boije af Gennäs  är en riktig tegelsten, enda orsaken att jag inte fått värk i bokhållarhanden är att jag valde pocketupplagan och den väger ju inte såå mycket.

Det tog väldigt lång tid att komma in i boken. Miljön i Stockholms innerstad bland välbärgade, välutbildade och väluppfostrade människor är inte speciellt lockande för mig. Den perfekta fasaden försöker målas realistisk genom att ge personerna några mer eller mindre sympatiska personliga skavanker.

Men till slut fångades jag ändå av känslan. Gemytligt trots att författaren försökt väva in svåra och traumatiska händelser, både personliga och i omvärlden. Miljöskildringarna av Stockholm är fina, men kanske i lite för långa passager. Dialogerna är ofta skickligt återgivna och rör sig naturligt mellan ämnen, så där som man i verkliga livet ibland undrar - hur kom vi att prata om det här? Tidslinjen med avstamp i millennieskiftet är tydlig och nutidshistorians viktigaste händelser vävs in på ett avvägt sätt i berättelsen.

Personskildringarna är också skickliga och man förstår att författaren är en människokännare som förstår sig på både personligheter och relationer. Ändå tycker jag det är synd att hon lägger de psykologiska förklaringarna "i munnen" på sina rollfigurer. De blir som besatta av en övernaturligt stor självkännedom. Men så är det kanske i de fina kretsarna i storstaden, att alla förstår och vet varför de känner och reagerar på händelser bara de får tänka ett par timmar eller dagar och gråta en skvätt. Vad vet jag om det? Det övertygar dock inte utan jag förblir skeptisk till den återgivna förmågan till självinsikt hos romanfigurerna.

-

Lantliga scener

av Amos Oz. En fascinerande samling noveller som alla utspelar sig i en liten israelisk by. De olika novellerna har olika huvudpersoner, som tangerar varandra utan att egentligen höra ihop. Vackert skrivet och dessutom spännande med många frågor men inga svar. Tillsammans ger novellerna en bild av byn och många tankar om vad som egentligen pågår.

Rekommenderas varmt!

Delhis vackraste händer

av Mikael Bergstrand är den där genren feel good med manlig huvudrollsinnehavare.

Huvudpersonen, Göran, har sådär lagom självinsikt och både förstår och inte förstår varför han får sparken. Han verkar lite osympatisk i början av berättelsen men växer så klart in i rollen och utvecklas både som människa och som romanfigur.

Från trista Malmö, där vardagen med skilsmässa och karriärkatastrof gör Göran till en trist figur, går resan till det varma och kaotiska Indien. Göran hänger inte riktigt med i svängarna, får akut matförgiftning men hamnar till slut i den genomsympatiska och förmögna Yogis omsorg. Vänskapen mellan de två är självklar från första början och när Göran träffar den vackra, men ack så gifta, Preeti ser Yogi tecken överallt, att denna kärlek är förutbestämd av gudarna. Göran beslutar sig att stanna i Indien och tillsammans med Yogi gör de upp planer som de sätter i verket.

Från mörker till ljus

av Baby Halder är en självbiografisk roman som beskriver Babys uppväxt och liv i Indien på 1980-90 talet.

Babys mor överger familjen när maken så sällan kommer hem och som aldrig skickar pengar. Barnen blir i mångt lämnade vind för våg i det övergivna hemmet. Fadern är nog kärleksfull men kan inte tackla situationen och den nya hustrun han tar dricker alkohol precis som han. Som tolvåring blir Baby bortgift med en 14 år äldre man och som 13-åring föder hon sitt första barn.

Det är fattigdom. Det är misär. Men Baby minns att barndomen innehöll mycket skratt och glädje. Hon minns sin mors enträgna önskan att barnen skulle gå i skolan och Baby har lärt sig grunderna i att läsa och skriva. Hon förstår att skolan är den enda vägen till att skapa sig ett bättre liv. Men hennes make bryr sig inte om att låta sonen gå i skolan. Trots knappa omständigheter och misshandel accepterar Baby sin situation och föder ytterligare två barn. Men en dag misshandlar maken henne en gång för mycket och hon lämnar honom.

Hon tar sig till Dehli där hennes bröder bor. De visar ingen entusiasm över att hon kommit dit men får till slut hjälp att hitta ett arbete som hemhjälp i ett hus där hon kan ha sina två minsta barn hos sig. Hon arbetar under slavliknande förhållanden. Men en dag uppdagar sig ett tillfälle till ett annat arbete och hon flyttar. Mannan i det huset upptäcker hennes intresse för böckerna i hans bibliotek. Han uppmanar henne att läsa och senare att börja skriva. Han ser också till att hon kan låta sina barn gå i en skola i närheten under tiden hon arbetar hos honom.

Det hon skriver på hans uppmaning blir grunden för den här boken. Det är ingen solskenshistoria. Det är inget litterärt mästerverk. Men det är en skildring av ett levnadsöde i det moderna Indien. Historien visar på de klasskillnader som finns i Indien och ger med enkel realism en bild av den kultur som byggs på familjeband i det stora landet.

Heliga Birgitta, åttabarnsmor och profet

Birger Berghs bok är en inspirerande sammanställning av Birgitta Birgersdotters liv under 1300-talet. Med fakta och historiska källor som grund skildras Birgittas liv och religiösa uppenbarelser och sätts in i det historiska och kulturella sammanhanget som då rådde.

Birgitta föddes inte bara i en rik familj, utan också inom Sveriges högsta aristokrati. Den miljön gav henne möjligheter att utvecklas till en profet som med ödmjuk järnvilja genomförde sina föresatser eller rättare sagt gjorde det som Gud hade talat om för henne att hon skulle göra.

Intressant är att Bergh så tydligt klargör att det alls inte var säkert från början att Birgittas syner och uppenbarelser var gudomliga. I den tidsepoken var emellertid kyrkan väl förtrogen med och hade system för att avgöra om det var Gud eller Djävulen som talade genom människor. Birgitta själv tycks ha varit mycket osäker och rädd för att hon var besatt, men fick till slut bekräftat av sina biktfäder och andra av kyrkans män att det var Guds ord och bilder som kom till henne.

När Birgittas biktfader blivit säker på att det var gudomliga uppenbarelser såg han till att alla drömmar och uppenbarelser dokumenterades. Birgitta skrev senare också själv ner allt Kristus och jungfru Maria talade med henne om och hennes biktfar översatte allt till latin. Många av uppenbarelserna hade politiska undertoner och Birgitta förmedlade budskap från Kristus till både krigsherrar, kungar, biskopar och påvar.

Vare sig Birgittas uppenbarelser var psykologiska "fantasifoster" eller medvetna uttalande utifrån hennes religiösa övertygelse så kunde hon inte i den miljö hon befann sig, handla annorlunda än hon gjorde. Hon var djupt troende katolik och hade från barndomen övertygats om att gud talade direkt till och genom henne.  Bergh tydliggör detta på ett närmast humoristiskt vis och tar upp många exempel på hur uppenbarelserna kom till Birgitta och Kristus övertygade henne då hon var i tvivel eller var tvehågsen. Ibland är det, med moderna ögon sett, nästan lustigt lämpligt timade uppenbarelser.

Alla var heller inte övertygade om hennes uppenbarelser i samtiden. Det finns historiska dokument som berättar om samtida som häcklade hennes profetior och förutsägelser och kallade henne spågumma. Framför allt från tiden i Sverige innan hon reste till Rom för att få påven att stadfästa de klosterregler hon fått i uppenbarelse från Kristus.

Alef

av Paulo Coelho överraskar genom att vara bättre än mina förväntningar. Jag trodde nog att Coelho skulle börja rada klyschor efter varandra, men så kändes det inte alls under läsningen.

Han skriver om om sig själv och sitt sökande, men trots den personliga vinklingen så känns berättelsen inte självbiografisk. Nej det är lite för långsökt att färdas mellan olika tidsdimensioner för att kännas realistiskt, men det gör ju inte berättelsen sämre för det.

Många scener i boken är inkännande och uttrycker en god kännedom om människans olika sidor, både de bättre och de sämre. Resan längs transibiriska järnvägen känns inte pinsam även om det är en uppenbar metafor för livet och det skrivs till och med svart på vitt. Resan har sin roll och Coelho håller metaforen på plats genom sin berättarkonst.

Det enda som tar ner helhetsintrycket är att Alef (punkten där allt finns på samma plats på samma gång) faktiskt finns i en järnvägsvagn som tuffar fram genom Sibirien. Lite mer kosmiskt än så vill jag faktiskt ha det.


Det var länge sedan jag läste Coelhos tidigare romaner, mer än fyra år sedan tydligen - eftersom jag inte har listat dem på bloggen.

- Alkemisten (om att följa sina drömmar)
- Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät (om kärlek och rädslor)
- Djävulen och fröken Prym (om girighet)
- Veronika bestämmer sig för att dö (om psykisk ohälsa och omhändertagandet)
- Zahiren (om besatthet)
- Pilgrimsresan (om sökande)

De små tingens gud

av Arundhati Roy är en berättelse om en familj i den indiska byn Ayemenem.

Tvåäggstvillingarna Rahel och Estha har en magisk närhet till varandra som inte bryts trots att de skiljs åt.

Romanen flyter mellan barndomen och nutiden, berättelsen återger inte bara tvillingarnas relation utan också moderns och farföräldrarnas liv. De lever i en by där kastsystemets normer sitter djupt men som också påverkats av de brittiska kolonisatörerna. Den gränslösa kärleken lockar samtidigt som rädslan för att inte bli älskad alltid finns närvarande.

Tvillingarna älskar varandra. De älskar varandra mer än sin mor, som ställer villkor för att barnen ska bli älskade. De älskar Velutha, paravanen som mormodern anställt i strid mot vad som är brukligt, som hjälper dem att laga båten vilken de ska använda när de rymmer från sin mor. Velutha älskar tvillingarna och han älskar deras mor. Kärleken leder till den stora tragedin.

De elva sammansvurna

av Ann och Marianne Fredriksson är en av de bästa böckerna som skrivits om gruppsykologi.

Enkelt och med träffsäkra skildringar av ett arbetslags svårigheter, berättar och övertygar författarna om gruppen som en självständig organism. Människor är sociala varelsen och grupptillhörighet är en grundförutsättning för vår existens. En grupp är i princip alltid starkare än den enskilda människan då grupptrycket minskar individens förmåga att tänka självständigt.

På samma sätt som en enskild människa går i försvarsställning när hon hotas, sker samma sak i en grupp. Dynamiken i gruppens försvar kan göra att destruktiva krafter och beteendemönster utvecklas. Mycket beror på vilka normer som finns i gruppen, hur medlemmarna förhåller sig till varandra och hur de agerar mot yttervärlden.

Genom att lära sig förstå hur grupper fungerar och hur starkt grupptryck kan vara, är det möjligt att se och förhålla sig någorlunda neutral till konflikter som uppstår mellan människor. Det går nog aldrig att hindra konflikter att uppstå, men man kan förhindra att de urartar.