En kvinnas resa

skriven av Agneta Sjödin är en fiktiv roman om en kvinna som gör sin pilgrimsvandring mellan Saint Jean Pied de Port och Santiago de Compostela, 80 mil till fots.

Innehållet sägs vara självbiografiskt och färgat av författarinnans egna upplevelser. Tyvärr saknas den djupa känslan när bokens Maria försöker göra upp med sina förträngda känslor och upplevelser av våld och förtryck.
Känslorna kommer inte riktigt till ytan.

Lite naiv känns också den vänskapsskildring som beskrivs, när den blyga Maria träffar Francesco och Josian. På de 19 dagar det tar Maria att vandra till Santiago så är hon kanske tillsammans med killarna i 10 dagar och de blir sååå goda vänner - fast de knappt kan varandras språk.

Ja, ja kanske är det verkligen sådant som kan hända på en pilgrimsresa?

Det mest minnesvärda i boken är ändå att huvudpersonen Maria gör upp med sin mentor, Mästaren. Mästaren är inspirerad av Paulo Coelo och jag vet inte vilket som är bäst, att mästaren plattas till eller att Maria kommer till insikt att mentorn kanske inte är hennes viktigaste förebild och ledsagare i livet.

Gud räknar kvinnors tårar

självbiografi av Pia Degermark.

Detta är en sån där terapeutisk historia, där författarinnans trauma lyser igenom. Hon har inte förlåtit  och accepterat sitt öde ännu - med all rätt måste jag få tillägga.

Förutom att älta och lägga in retoriska frågor om varför, varför och varför så gör hon det andra klassiska misstaget i sin självbiografi - hon radar upp namn på sina bekanta (naturligtvis kända) och berättar om händelser utan att knyta ihop dem med berättelsen.

Pia har dansat med kungen och åkt skidor med Katarina Frisk och bott under samma tak som Jack Nicholson. Men detta tillför inte något i hennes tragiska berättelse. Hon lyckas trots allt beskriva den välbärgade miljön hon växte upp i och även förklara att hon redan från början tvivlade på att det var det "verkliga livet".

Genom sin roll som Elvira Madigan 1967 slungades hon från sin välbärgade men relativt trygga miljö rakt in i filmvärldens lyxiga och falska värld. Hon gifter sig med Pier och de lever ett relativt bekymmerslöst lyxliv kantat av resor och fester i flera år. Till slut väljer Pia att lämna äktenskap och barn och flyttar tillbaka till Sverige.

Trots sitt stora nätverk, sin familj och många vänner och bekanta står hon till slut helt ensam. Inte ens hennes egen mamma vill låta henne bo hos sig när myndigheterna hotar ta hennes barn ifrån henne.

Det är inte kontrasten mellan lyxliv och fängelsetid som gör boken intressant. Det är känslan att det skulle kunna drabba vem som helst som befinner sig på fel plats vid fel tillfälle. När du har tappat fotfästet och trillat igenom ditt skyddsnät så är det nästan omöjligt att ta sig upp på fötter igen. Man måste beundra Pia Degermark som lyckats ta sig ur den situation hon hamnade i.

Det fördolda

kriminalroman av Hjorth och Rosenfelt. Uppbyggt enligt klassiskt maner.

1. Försvunnen pojke visar sig vara mördad
2. Redan från början får man höra mördarens tankar som en skuggröst
3. När utredningsgruppen tror att man funnit mördaren, sker ytterligare ett mord
4. Bokens huvudperson förstår redan tidigt att det är någon annan som är mördaren utan att tala om vem
5. Utredningen finner ytterligare några personer som är inblandade och som inte har rent mjöl i påsen
6. Fler mord på inblandade
7. Polisorganisationens chefer verkar bry sig mer om sin karriär än om den verklige mördaren hittas
8. Journalistkåren får sig en känga
9. Många parallellhistiorier som kuggar i varandra och driver historien framåt med cliffhangers i slutet av varje kapitel
10. Mördaren visar sig vara två - ej av varandra oberoende personer

Huvudpersonen är kriminalpsykolog, en riktigt dryg och självgod typ, som hankar sig fram i livet efter en stor personlig förlust. Hans inhopp i utredningsgruppen påverkar naturligtvis gruppdynamiken och skapar spänningar mellan alla inblandade.

Lätt att streckläsa pga bokens uppbyggnad och boken är också välskriven. Ett gott betyg från mig, som trots allt inte är förtjust i kriminalromaner. De visar så sällan den där extra personliga präglen som ger känslan av att ha upplevt eller lärt något efter läsningen.

Jupiters öga

Jag fick ett pocketogram. Efter att ha klickat runt en lång stund bland pocketböcker som man kunde välja fastnade jag till slut för Jupiter öga av Oline Stig.

Författarens farföräldrar var medlemmar i norska nazistpartiet. Genom att skriva boken försöker hon förstå, inte försvara, varför vanliga norrmän som tog åt sig av Quislings tankar och idéer och registrerade sig som nazister under ockupationen.

Hon varvar sina egna tankar, med en fiktiv berättelse som hon tror skulle kunna ha varit hennes förföräldrars liv.

En riktigt intressant och läsvärd bok.

Alla var inte mördare

är en självbiografi av Michael Degen. I boken beskriver han hur han tillsammans med sin mor överlevde gömda i Berlin under de sista två krigsåren 1943-1945. Med hjälp från vänner och främlingar lyckas de undgå upptäckt. Med mycket tur undkom de med livet i behåll när Berlin bombades sönder, sittande kvar i lägenhetens mörklagda rum, medan alla andra sprang ner i skyddsrummen.

Michaels pappa sattes i koncentrationsläger i början av kriget och dog redan 1940 av skador han åsamkats i lägret. När Michael var 11 år såg hans mamma hur kvarterets invånare föstes ihop på lastbilar. Hon förstod vad som höll på att hända och tog resolut bort judestjärnorna från deras jackor, packade en väska och de promenerade sedan förbi soldaterna som inte brydde sig om dem.

Det är en rak och utlämnande barndomsskildring, fylld av rädslor och övergrepp. Det är också en berättelse om en pojkes uppväxt och man kan inte låta bli att tänka på hur krigsåren måste ha satt sina spår i den personlighet som växte upp. Boken berättar inte ur den synvinkeln men väcker med sin enkla form ändå frågorna hos mig som läsare.

Igelkottens elegans

av Muriel Barberry är en roman som handlar om hur en människa lever sig in i den roll som förväntas av henne i stället för att vara sig själv.

Renée är portvakterskan som inte vågar visa sitt konst- och litteraturintresse för de boende i huset. Hon gömmer sig i sin lägenhet och läser, lyssnar på musik och ser på film. När hon möter någon av de välbeställda personerna i huset så är hon mån om att leva upp till schablonbilden av en portvaktsfru, tyst, surmulen, obildad och butter.

Paloma, en tolvårig flicka, som bor i huset har också problem med att hitta sin plats i världen. Hon är ovanligt intelligent och har inget gemensamt med vare sig skolkamrater eller familjemedlemmarna.

När Kakuro flyttar in i huset genomskådar han de båda direkt och lirkar naturligtvis fram deras verkliga personligheter. Det sitter hårt inne, men när ingen annan är i närheten vågar de till slut vara sig själva i varandras sällskap.

Slutet är typiskt franskt, men ändå faktiskt oväntat. Självklart hade jag inte väntat mig en filmkyss "och så levde de lyckliga i alla sina dagar...", men detta slutet överraskade faktiskt.

Så läs boken och fundera lite på livets mening. ;) Det kan det vara värt.

Gilla läget

Barbara Ehrenrich gillar inte läget. 

Titeln på boken "Gilla läget" och undertitel "hur allt gick åt helvete med positivt tänkande"  gav mig intrycket att här skulle jag äntligen få läsa om någon som med humor och glimten i ögat gjorde upp med låt-gå-mentaliteten. 

Icke så - Ehrenrich gillade inte läget. Det är bara gnäll och gnäll från första till sista sidan. Med fototbloggarens rättighet (?) tog jag mig därför friheten att lägga på ett lager på inläggets fotoillustration. Så här tycker jag att boken borde sett ut för att inte lura folk att köpa gnäll-boken. 

Min egen småpessimistiska syn på världsläget kommer verkligen i skymundan, här är det en donna som verkligen inte bara målar f-n på väggen, hon gör det med en så gnällande ton att hon inte kommer att vinna någon över till sin sida. Troligare att hon till och med förlorar någon som egentligen håller med henne, bara för att de inte orkar lyssna.

Fortfarande Alice

av Lisa Genova är en roman som berör. Alice, professor i lingvistik vid Harvards universitet drabbas av tidig Alzheimer.

Sjukdomen kommer smygande och skylls först på mycket att göra och övergångsåldern då det är vanligt att minnet sviktar pga stress och hormonomställningar. Men plötsligt en dag tappar Alice bort sig och vet inte hur hon ska komma hem trots att hon bara är några kvarter hemifrån.

Som den otroligt intelligenta kvinna Alice är, inser hon vad diagnosen tidig Alzheimer innebär. Hennes hjärnkapacitet kommer gradvis att försämras så att hon till slut inte kan kommunicera eller ens klara av att gå på toaletten själv. Medan hon fortfarande är klar sparar hon en liten lista med frågor som hon besvarar varje dag. Den dagen hon inte längre kan svara på dessa frågor om var hon bor och vad hennes barn heter ska hon öppna ett dokument på sin dator där hon skrivit instruktioner för hur hon ska gå till väga för att ta sitt eget liv och slippa bli den börda för familjen som hon inser att hon kommer att bli.

Läsaren får följa den snabba försämringen av Alice sjukdomstillstånd. Ett ljus i tillvaron är den stödgrupp med andra drabbade som hon själv tar initiativ till, det är bara tillsammans med dem som hon känner sig fullt förstådd.

Insiktsfullt beskrivs också hur övriga familjemedlemmar drabbas och påverkas av Alice sjukdomsförlopp. Maken väljer att bryta löftet om ett sabbatsår och satsar på sin karriär. En dotter väljer att hålla avstånd. Den yngsta dottern, som Alice aldrig har förmått styra, är den som har lättast att acceptera vad som händer och som också utvecklar en ny och djupare relation till modern.

Till slut kommer dagen då Alice inte kan svara på frågorna på sin lista. Men då har sjukdomen gått så långt att hon inte längre förstår instruktionerna som hon skrivit till sig själv.

The housekeeper & the professor

av Yoko Ogawa. En underlig och annorlunda liten bok. Men bra!

På svenska "En gåtfull vänskap" och den handlar om vänskapen mellan en kvinna som försörjer sig som hushållerska och en professor som behöver daglig tillsyn pga att han förlorat sitt minne efter en bilolycka många år tidigare.

Professorns strategi för att kunna hantera varje ny dag är att fästa minneslappar på sin kavaj. På en av lapparna står det därför "mitt minne är endast 80 minuter långt" och varje dag måste hushållerskan peka på en annan lapp och tala om för professorn att hon är hans hushållerska.

Hon städar, tvättar och lagar mat åt den gamla mannen som fyller sina dagar med att fördjupa sig i matematiska problem. Han öppnar också ögonen för talens mystik för den förbluffade hushållerskan. Det är vänskapliga tal, perfekta tal, talserier och makalösa ekvationer.

Hennes son knyter också starka vänskapsband med professorn som visar sig ha mycket bestämda åsiker om att barn inte får lämnas ensamma.  Varje ny morgon när hon presenterar sig och berättar att hennes son är i skolan kräver han att pojken ska komma till dem efter skolan. Pojken och professorn visar sig båda ha lika stort intresse av baseball, men professorn vet ju inget om dagens stjärnor och ligor utan är fast i minnet av forna storspelare och, natruligtvis, talmystiken i deras resultat.

Kärlek och stålull

självbiografiskt av Lisbeth Pipping. Hon berättar rakt och enkelt om sin och systrarnas uppväxt med sin utvecklingsstörda mamma. Enligt socialens bedömning gjorde Lisbeths mamma så gott hon kunde och de tre flickorna satt snällt på sina stolar när de hämtade ut socialbidraget varje månad. Det socialarbetarna aldrig tog reda på var att pengarna oftast spelades bort på enarmade banditer samma dag de fick dem. Det fanns aldrig någon mat i hemmet och det blev aldrig städat eller tvättat. Socialen såg heller inte hur mycket stryk barnen fick, framför allt Lisbeth som försökte skydda sina systrar.

Lisbeth utsattes för allvarlig mobbing i skolan men lyckades ta sig igenom barndomen tack vare sina skyddsänglar. De där vuxna som såg henne och som försökte göra något. På somrarna skickades flickorna ut på landet - inte för att de var utsatta utan för att alla stadsbarn fick den möjligheten - och i sommarhemmet fick Lisbeth känna på hur det skulle gå till i en riktig familj. Där uppmanades barnen att komma till de vuxna om de var rädda eller ville ha hjälp, inte tvärt om som var Lisbeths vardag.  

Spinnsidan

av Marianne Cederwall är den tredje fristående boken som handlar om två damer eller ska man kalla dem häxor, Mirjam och Hervor.

Den ena damen får en syn i början av romanen som pekar på tre allvarliga händelser som ska inträffa under deras närmaste framtid. Naturligtvis slår hennes förutsägelser in, ett barn som behöver hjälp, en man som måste frigöra sig från en despotisk fru och så en broder som lämnas av sin undergivna fru.

Den andra damen kämpar med att hitta sina häxkrafter och koncentrerar sig på att försöka lära sig att se människors aura. Till slut kommer hon på knepet; att titta lite snett bredvid personen och fokusera på bakgrunden.

Det är inte något actiondrama, vilket tilltalar mig, trots att händelseförloppet slutar i ond bråd död. Stämningen i romanen är lättsam och berättelsen rör sig framåt i sakta mak. Spänningen är dock obefintlig även om det i vissa partier i boken nog är meningen av uppfattas som lite och spänningsframkallande.

Varför romanen kallas Spinnsidan förstår jag inte riktigt även om förklaringen står i ett stycke i boken. Spinnsidan är benämningen på den sida där kvinnorna satt i kyrkan förr i tiden. På något vis ska det väl spegla att händelserna utgår från och kvinnorna, men kopplingen är inte självklar för mig.

Jag skulle nog aldrig ha kommit på att läsa boken om jag inte hade fått den. Det var trevlig och lättsam läsning även om innehållet i alla fall snuddade vid lite allvarliga ämnen. Det kan mycket väl tänkas att jag tar mig an de två föregående böckerna under semestern.

Kärleken till Frank

av Nancy Horan är en underbar och känslosam dokumentärroman.

Historien bygger på de tidningsartiklar och skriverier som gjordes kring den skandal som orsakades av arkitekten Frank Lloyd Wrights förhållande med sin tidigare klient Mamah Borthwick Cheney i 1900-talets första decennium.

Med historiska fakta som bas bygger Horan upp en känslofylld och gripande roman om hur deras liv hade kunnat se ut. Två självständiga, intelligenta och kulturellt intresserade personligheter möts och dras till varandra. I den relation de skapar ges båda utrymme för personliga intressen och utveckling. 

Mamah lämnar sin man och sina barn som en konsekvens av sin kärlek till Frank. Hon följer med honom när han ska arbeta i Europa och de lever tillsammans i ett år. Men Frank får inte skilsmässa av sin fru och när han åker tillbaka till USA stannar Mamah kvar i Europa, där hon kommer i kontakt med den europeiska kvinnorörelsen och bl.a. möter hon Ellen Key vars idéer uttrycker precis de tankar som Mamah saknat i den amerikanska feministrörelsen. 

Men Frank åkte inte hem till sin familj, i stället byggde han sitt och Mamahs hus som han drömt och planerat sedan länge. Taliesin, som uppfördes 1911 på familjen Wrights ägor i Wisconsin, byggdes i harmoni med landskapet och den omgivande naturen vilket är kännetecknet för Wrights arkitektur.

Mamah och Frank levde sedan tillsammans, bevakade av skvallerpressen, i Taliesin fram till den stora tragedin 1914 då en anställd i hushållet mördade sju personer och tände eld på byggnaden.

De målade grottornas land

är den avslutande boken i Jean M Auels serie om stenåldersfolket. Det måste vara 20 år sedan de första böckerna kom och det var fascinerande läsning tyckte jag då. Lätt att leva sig in i miljöer och det liv som Auel beskrev så detaljerat efter noggrann research inom historieforskningen.

Efter att ha läst De målade grottornas land förstår jag varför det tog sådan tid för författaren att skriva den. Hon måste helt enkelt ha haft slut på inspiration. Återupprepningar och repetitioner, ingenting som kändes nytt eller ens kunde knyta ihop säcken. Ingenting var spännande och inget kändes lärorikt. 

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning

Haruki Murakami har skrivit en personlig bok om sin löpträning. Jag trodde att jag kanske skulle få lära känna personen som skrivit roman Kafka på stranden, som jag läste för ett tag sedan, men jag blev besviken.

Visst handlar hela boken om Murakami och hans löpning och varför han springer, men något djup eller analys av sin egen person bjuder han inte på. Jag är fortfarande lika ovetande om hur en författare tänker som skriver en så suggestiv och mystisk bok som Kafka på stranden.

Kanske trodde jag att boken skulle inspirera lite till jogging också, men inte ens det fick jag ut av boken. Det är bara maraton för hela slanten och så ett par ultralånglopp på 10 mil på köpet...
Imponerande dock att en person kan ha så stark fysik att tåla så mycket slitage på kroppen som det ändå måste vara att springa så otroligt mycket.

Bägaren och Svärdet

av Riane Eisler är en bok som gör upp med världsordningen.

Forskning visar att åtminstone det gamla Europa har sin ursprungliga historiska grund i ett partnerskapssamhälle. Arkeologiska fakta från bl a det antika Kreta tillsammans med analys av historiska myter och berättelser bekräftar att det tidiga samhällsbygget inte bara var fredligt utan också rikt och kulturellt högt stående. Det byggde på en moderskultur där kvinnan som moder hade naturlig auktoritet och blev åtlydd, men det var inte ett matriarkat i betydelsen att kvinnorna bestämde över männen. Samhället byggde helt enkelt på att män och kvinnor levde fredligt med delade roller och utan maktkamp. Makt i det forna partnerskapssamhället betydde inte att bestämma utan var i stället synonymt med ansvar.

Det fredliga och framgångsrika samhället bröts ner av ett eller flera krigiska folk som invaderade Europa österifrån ca 4000-3000 år fvt. Genom att kriga och mörda och endast låta orörda kvinnor leva och bli hustrur och slavar tog de enkelt över de försvarslösa fredliga samhällena. Partnerskapssamhället ersattes av ett hierarkiskt, våldsbaserat patriarkat där kvinnor systematiskt nervärderades och klassades som lägre stående.

Eisler sammanfattar i sin bok hur patriarkatet sedan under de följande årtusenden byggde in sin maktstruktur i samhället så att alla försök att bryta det hierarkiska mönstret slogs ner. Bibliska berättelser censurerades. Myter skrevs om och spreds för att göra patriarkatet till norm. De senaste århundradenas forskning har varit så indoktrinerad i det patriarkala, hierarkiska tankemönstret att de inte ens har kunnat se de bevis som faktiskt hela tiden har funnits framför deras ögon - att det en gång i tiden fanns en högt stående kultur som inte byggde på makt utan på partnerskap mellan könen. Hittade man bevis för kvinnliga verk eller prestationer så nonchalerades dessa eller förvreds och förlöjligades.

Svärdet är symbolen för den hierarkiska mansstyrda härskarmodellen medan bägaren symboliserar det vårdande, givande och jämställda partnerskapssamhället. Under historiens gång har bägarens inflytande periodvis ökat eftersom den större delen av befolkningen intuitivt känner att det är "det rätta" sättet att ordna samhället, men försöken att förändra maktstrukturen har alltid slagits ner med våld.

Den oro som finns i världen idag ser Eisler som ett tecken på härskarsamhällets försök att slå ner den position kvinnor har lyckats uppnå i många samhällen i världen. Det finns ändå hopp om att bägaren kanske kan vinna över svärdet den här gången eftersom världen är så transaparent idag och det inte är lika enkelt att trycka ner världens kvinnor som det var för bara 100 år sedan.

Slutsatsen som jag läser in i boken är kanske lite för enkel. Genom att byta ut härskarsamhället mot ett partnerskapssamhälle i fred och samförstånd så kan vi rädda både jorden och mänskligheten. Men tanken är god och jag önskar av hela mitt hjärta att vi ska lyckas.  

Invandrarna

Fortsättningen på Vilhelm Mobergs klassiker Utvandrarna. Karl-Oskar, Kristina och deras tre barn, brodern Robert, drängen Albert, gladan Ulrika och dottern Elin, den frireligiöse Danjel med två nu moderslösa barn och den äktenskapströtte Jonas-Petter vilka utvandrade från Juders socken i Småland har nu stigit i land i Amerika.

Att ta sig fram till den plats som ska bli deras nya hem visar sig vara lika lång och strapatsrik som resan över havet. Till sist är de framme i Minnesota. Där, har de hört, att landet är bördigt och arbetsvilliga jordbrukare kan skapa sig ett gott liv.

Men sommaren är redan i sitt slutskede och utan pengar ska Karl-Oskar och Kristina bygga en bostad och överleva den första vintern innan de kan börja bruka den bördiga jorden.

Per Sjöstrands uppläsning av CD-boken kändes bra. Efter att ha vant sig vid hans röst och uppläsningsteknik är den småländska dialekten härlig och livfull att lyssna på.

Mina drömmars stad

Per Anders Fogelströms klassiker om  Henning som kommer till Stockholm i mitten av 1800-talet. 

En fantastisk skildring av Stockholmsmiljön: natur, bostäder, gatumiljö och arbetsplatser. Med en stark känsla för de vanliga människorna, de fattiga, hur de slet och hur de flesta gav upp och lät förfallet dra dem ner. 

Men Henning som till slut möter Lotten och tillsammans kämpar de för att få det lite drägligare. Romantik mitt i fattigdomen. Moral mitt i förfall och slum. Trots att man är fattig behöver man inte vara smutsig.

En dag till skänks, m fl

är en trevlig kortroman av Anna Gavalda. Syskonen träffas för att pliktskyldigt gå på en kusins bröllop men de avviker och åker för att träffa sin bror. De fyra syskonen tillbringar helgen tillsammans i en känsla av sista natten med gänget.

Berättelsen skildrar syskonens rotlöshet och vilsenhet i livet. Gavalda är en mästarinna när det gäller att återge vanliga människor och deras unikhet i all vardaglighet.

I novellsamlingen Jag kulle vilja att någon väntade på mig någonstans finns flera riktigt bra berättelser som berör på djupet.

Utvandrarna

av Vilhelm Moberg, uppläst av Per Sjöstrand var den senaste av konsumerade klassiker. Det var lätt att leva sig in i Karl-Oskar och Kristinas vedermödor på väg till och över havet till det nya landet. 

Det är aldrig fel att läsa om de svenska klassikerna och historien om de människor som var de första att våga sig iväg till ett nytt land på 1800-talets mitt är fascinerande. Jag känner oron, känslorna och tankarna kring beslutet och uppbrottet och tycker det är intressant att relatera till och jämföra med dagen folkförlyttningar. Svenskarna flyttar ut av helt andra skäl idag än för 150 år sedan, men de som flyttar in har svåra beslut och uppbrott bakom sig.

Andningsgunga

av Herta Müller. Stark roman som handlar om hur rumäner sattes i arbetsläger i Sovjet efter andra världskriget. Mycket vackert språk och fantastiska människoskildringar.