1793

en historisk roman av Niklas Natt och Dag som skildrar ett inte slumpmässigt årtal i Sveriges historia i formen av en modern kriminalroman. Den lungsjuke, f.d. domaren Cecil Vinge och den försupne, träarmade krigsveteranen Cardell letar efter namnet på såväl mördare som offer. Sist men inte minst vill Vinge veta VARFÖR.

Välskrivet, väldisponerat och språkligt elegant. Trots den smutsiga miljön och det groteska mordet håller författaren kvar mig i sitt berättargrepp.

Två systrar

är ett reportage av Åsne Seierstad där hon redogör och försöker förstå vad som ligger bakom och driver unga människor till radikalisering. Den är inte fördömande. Varken mot de två systrarna som självmant organiserar sin resa till krigets Syrien eller mot föräldrarna som inte ser tecknen, som visst finns där, eller mot skola och samhället runt omkring som låter flickorna uttrycka sina alltmer extrema åsikter och till och med uppmuntrar dem med viljan att stötta både eget kritiskt tänkande men också rätten att vara olik att välja annorlunda.

Tiggaren

av Sofie Sarenbrant är en del i en serie om kriminalinspektören Emma Sköld, som iscensätter sin egen död för att kunna spåra de som försökt mörda henne i förra boken. Förutom att Emma själv är utsatt för mordförsök så löser hon och hennes pappa (f.d. regionpolischef) morden på tiggarna i staden.

Läsbart, och hyfsat tidsfördriv, i alla fall inga snaskiga våldscener. Men jag borde inte slösa bort min tid på sådant här...

Lång väg hem

av Eva Dolan, en kriminalhistoria som utspelar sig i det moderna England. Gästarbetare från Östeuropa hålls under slavliknande förhållande och i ett nedbränt redskapsskjul finns en död människa, troligen mördad. Men varför?

Spännande, nja, lite grand på slutet var jag nyfiken på fortsättningen, men vägen dit var lång.

Bortsprungen

av Britt Collins handlar om en hemlös man som hittar och tar hand om en katt. Mannen känner väldigt stark beskyddarinstinkt över katten och sköter den i ett års tid. Allt medan kattens ägare går ner sig i en depression över förlusten av sin katt.

En sann historia, sägs det. De hemlösa skildras som mycket sympatiska och även om det skrivs ut att det är besvärligt, så får man som läsare aldrig den känslan.

De oroliga

Linn Ullmanns självbiografiska berättelse om sin relation med pappa Ingemar Bergman.

Inte så fängslande, men det är alltid fascinerande att läsa en människas egna ord om sitt liv och sina relationer.

Swede Hollow

av Ola Larsmo är en roman om de svenska amerikaemigranterna men ur ett lite ovanligare perspektiv. De personer som berättelsen handlar om är fiktiva, men gestaltar livet för de som inte "lyckades". Fattigdom i svensk-gettot i St Paul i Minnesota. Platsen och villkoren är autentiska och ger en ledsam inblick i hur dessa emigranter levde och försökte försörja sig.

Kvinnoporträtten är speciellt bra tecknade, de är levande och trovärdiga i sina bekymmer och känslor. Männen är mer platta och intetsägande, kanske är det också trovärdigt om man betänker hur de fick slita för dagslöner och där alkoholen var den enda bedövning som fanns till hands?

En enda tår

är en självbiografi av fransyskan Angèle Lieby, som blev sjuk och låg i ett koma-liknande tillstånd. Det var bara det att hon inte var medvetslös, hon hade både tanke-förmåga, minne och känslor helt intakt, men hon var totalförlamad rent kroppsligt och kunde inte tala om att hon hörde, förstod och kände allt runt omkring henne.
Boken är en terapi för att bearbeta både fysiskt och psykiskt smärtsamma behandlingar under sjukhusvistelsen. Varför glömmer sjukvården bort människan? frågar hon om och om igen.

Ett jävla solsken

Fatima Bremmers biografi över sveriges första riktiga grävande, undersökande journalist: Ester Blenda Nordström. Föregångare och verksam under tidigt 1900-tal.
Hon skrev också ungdomsböcker, med innehåll som Astrid Lindgren faktiskt "inspirerades" av när hon skapade: Pippi, Madicken, Emil och andra för oss välkända goda, men busiga, karaktärer.

En amerikansk förlust

av Philipp Meyer. Två unga grabbar bor kvar i den avindustrialiserade delen av Pennsylvania. Fattigt och trist, trots talanger kommer de ingen vart. De råkar i trubbel. Poe hamnar i fängelse. Isaac rymmer. Poes mamma har en affär med sheriffen som "löser" allt i slutet. Eller i alla fall agerade han på det akuta problemet. Inget löses väl egentligen?

Ingen förlust att inte ha läst romanen. Men en liten portion nutidshistoria är i och för sig inte fel.

Finna sig

av Agnes Lidbeck är en roman som jag inte är helt såld på. Jag gillar romanens uppbyggnad, med korta, kärnfulla stycken och enkelt okomplicerat språk. Jag gillar också att den är berättad i presens tredje person, trots att den så tydligt berättar helt utifrån Annas perspektiv. Hade berättelsen skrivits i jag-form så hade den inte fått samma distans och nästan känsla av avgrund. Berättartekniken hjälper mig som läsare att sätta mig in i Annas känsla av utanförskap.

Det jag ogillar är de kursiverade principerna (dogmer? vad ska man kalla dem?). Jag fattar inte hälften och resten håller jag inte med om. Det provocerar mig, alla "ska" hit och "ska" dit. Som om det alltid har gällt, fortfarande gäller och alltid "ska" gälla.  ...mycket troligt författarens syfte?  ;)  Vad tror ni?

Ogillar också att jag inte lyckas känna någon sympati för denna stackars Anna, någonstans under vägen. Som den kvinna jag är, börjar jag genast leta fel hos mig själv och undrar vad det är för fel på mig... Vilken paradox. Men det ökar inte mitt betyg: Bra litteratur, trist läsning som lämnar mig besviken.

Körsbärslandet

av Dörte Hansen är en roman om flyktigar, då och nu. Då kom de judiska flyktingarna från Polen och fick skydd. Nu är det barnens barn som flyr storstadslivet och söker tillflykt på landet. Samma mekanismer i rotlösheten och förvåningen över vilka som tar för sig och vilka som drar sig undan.

Siddhartha

Herman Hesses bok om brahamansonen som söker meningen med livet, eller den inre ron, eller vägen till mänsklig utveckling.
Tål verkligen att läsas om.

Bränd himmel

av Gilly Macmillan är en kriminalroman om en skild mamma som tappar bort sin son under en söndagspromenad i skogen. Ganska bra faktiskt, ett realistiskt scenario och trovärdiga personporträtt. Läsaren hålls i spänning och får inte heller klart för sig om det är en olycka, en kidnappning eller ett mord förrän alldeles i slutet. Men slutet kanske gick lite väl fort. Hängde verkligen allt ihop där? Det blev lite för mycket av typen, nu har detta hänt, men författaren kunde inte beskriva och därför hoppades själva handlingen förbi. Det är ett ganska praktiskt författarknep. ;)

Anna Swärd

3:e och sista delen i Selma Lagerlöfs romanserie om Löwensköldarna. Lika bra - eller kanske till och med bättre - än de första två, i den avslutande delen finns inget romantiskt nojs i sluttampen. Men det finns skratt och gråt, allvar och en alldeles underbar hantering av svenska språket. Underbart att läsa, med flyt och harmoni i varje mening.

Ironiskt just i dessa dagar, är kapitlet där frun på Hedeby, går med flickan till grannarna för att hon ska få den ofarliga sjukdomen mässlingen.

Hohaj

av Elisabeth Rynell är en mycket lyriskt berättad roman om kärlek och sorg. Hohaj är platsen där berättelsen utspelas. Den har två tidsplan.
I inledningen får en kvinna ett samtal från lasarettet med meddelandet att hennes man inte överlevt operationen efter en olycka. Sorgen ropar henne ut i vildmarken och en dag lämnar hon bilen och bara går. Går ut i vildmarken och fortsätter minnas alla gräl och alla försök att överbrygga klyftan mellan henne och hennes man som inte kunde enas om vad verklig kärlek var.
Det andra tidsplanet berättar om Aron och Inna, som var och en på sitt håll drivs av sina demoner. När de till slut träffas är det på nätterna när Inna smyger ut till Aron som vaktar traktens hästar på sommarbetet på fjället. Efter tre somrar är de övertygade om att deras möten inte är en dröm och de beslutar att gifta sig, oavsett vad Innas far har för invändningar.
Men ödet vill inte att de ska få en framtid tillsammans.
När de två tidsplanen tillslut möts, är inna död. En gammal kvinna som frusit ihjäl på sin egen gård efter att ha varit på väg att hämta in vatten.

Den ärliga bedragaren

av Tove Jansson utgavs första gången 1982 och ingår i samlingen Romaner.
Berättelsen utspelar sig i Finland efter kriget. Katri och hennes bror är föräldralösa. Katri kan räkna och hon räknar ut hur hon ska kunna försörja sig och sin bror och även hur hennes blyga bror ska kunna få en båt som hon vet att han vill ha även om han aldrig sagt något.
I byn är alla rädda för Katri. Hon har alltid sin stora lydiga schäferhund bredvid sig och hon ler eller skrattar aldrig. De kallar henne för häxan.
Katri ordnar så att hon och Mats får flytta in hos Anna, konstnären som illustrerar barnböcker med blommiga kaninen. Ingen förstår Anna, ingen förstår att hon målar mossan på marken, alla ser bara de blommiga kaninerna.

Den fantastiska Gracie

av Dan Dye och Mark Becklott är en känslosam kärleksförklaring till Grand Danoisen Gracie. Verklighetsbaserad och inte litterärt högkvalitativ, men berättelsen är av hög kvalitet. En hund kan betyda så mycket för en människa, en familj och till och med för ett företag. 

Kallskänken

av Jenny Wrangborg är en diktsamling som släpper ut vreden över dåliga arbetsvillkor i små portioner.

Lily och bläckfisken

av Steven Rowley är en berättelse om att skiljas från sin bästa vän, hunden. Men boken är mer än en vanlig hyllning till sitt eget fantastiska husdjur. Rowley gräver i den mänskliga psykologin och även om igenkänning saknas i många avseenden, så finns det en botten i romanen som gör läsandet till en upplevelse att minnas. Och flirten med Hemingway går hem, dagarna och nätterna ute på havet är så briljant gestaltade i all sin overklighet att de skulle kunna stå själva i en novell och ändå passar pusselbiten perfekt in i berättelsen.

Jag gillar att bli överraskad och den här berättelsen gav mig det lilla extra.