Kärleken

av Marguerite Duras handlar om passion enligt författarinnan själv. Passion till vad? Är det Duras alkoholmissbruk som slagit igenom, det var inte en angenäm läsupplevelse...

Att skriva

Fyra essäer av Marguerite Duras.

Ett öga rött

av Jonas Hassen Khemiri. Har lyssnat på ljudbok och njutit resp upprörts om varannat i en veckas tid. Njutit av en riktigt bra berättelse, av uppläsning och att slang kan låta poesi. Upprörts över att han är så "dj-a" dum, vilket rötägg, ligist, knäppgök - men ändå, därinne finns ju en fin kille. Kanske, antagligen...

Som den språknjutare jag är, förstår jag att jag aldrig hade upplevt boken som riktigt bra men uppläst av Hamadi Khemiri blir det fantastiskt bra. Vilken inlevelse.

Vi är alla helt utom oss

av Karen Joy Fowler är lång och ganska typiskt amerikansk. Varför måste en ung flicka komma till college som udda och försagd och sedan låta tristessen kulminera i en detaljerat beskriven första knark-erfarenhet?
Men egentligen handlade det om en flicka, Rosemary, som de första 5 åren i sitt liv växte upp med en lika gammal schimpans-syster. Traumat efter att de skiljdes åt har gjort att Rosemary förträngt minnen och medvetet valt att inte tänka, inte tala om det som hänt. Hon blev sedan mobbad hela skoltiden - som ap-flickan.
När hon går på college träffar hon sin bror vid ett tillfälle strax efter knarkincidenten, brodern som rymde hemifrån och aldrig kom tillbaka. I periferin får vi veta att han vigde sitt liv åt att försöka påverka djurförsöksindustrin genom illegala aktioner.
Bokens slut är ljummet och ljust avfasat. Rosemary och hennes mamma återknyter kontakten med schimpans-systern/dottern och ägnar sig åt att ideellt sköta om de gamla schimpanserna på djurförsöksanläggningen.

Visst finns det många dimensioner i romanen. Personporträttet, den udda flickan som formats av sina första fem år, och som kämpar med att styra utvecklingen av sin personlighet. Flickans vilja att till varje pris inte låta sig jämföras med en apa, och i boken väcks självklart frågorna om hur stor skillnad det är mellan djur och människor egentligen. Och mellan människor... mellan individer oavsett. Djurförsöksindustrin exponeras, och ställning tas på ett ganska försynt sätt trots allt, inget agiterande. Skolan, universitet, forskarvärlden är platserna där romanen utspelas. En hel del forskningsresultat vävs in i berättelsen och författaren låter berättarjaget vara förnuftigt ifrågasättande till vetenskapens slutsatser.

De gyllene frukterna

av Nathalie Sarraute är verkligen en annorlunda läsupplevelse...Skriven 1963 och handlar om kritik. Textmassan är en massa - känns det som - lösryckta tankar. Man får aldrig utskrivet vem som anför en replik eller en tanke, och det växlar snabbt, antalet trepunktsavslut är oräkneliga.

Det gick att läsa ut boken då den bara är 140 sidor lång, men det var trögt. Jag tror att jag drevs av frågan om det skulle gå att lista ut något om vem som tyckte vad i berätteslen, vilket jag inte fick reda på även om det går att urskilja några personer: ett berättarjag, författaren till berättelsens "De gyllene frukterna", en kritiker.

Det är kritikern och kritiken som är det intressanta. Hur kritiska är kritikerna egentligen? Styrs de av förväntningar, gammal vana snarare än att objektivt granska ett nyutkommet verk.

Århundradets kärlekskrig

av Ebba Witt-Brattström är en annorlunda "roman". Hon och han grälar sig igenom boken, endast repliker. Ibland omväxlande, ibland får den ena eller den andra utrymme att gräla av sig i flera repliker utan att bli avbruten.

Bra eller dålig? Vet inte, lite för enformigt för att vara roligt att läsa i alla fall.

Vegetarianen

av Han Kang är en roman om två systrar, Yeong-hye och In-hye som lever i Seol i var sitt äktenskap.
Yeong-hye sköter tyst och utan att bråka om sin man, men en dag bestämmer hon sig för att sluta äta kött. Ingen förstår hennes beslut och det visar sig att bakom hennes val ligger psykisk sjukdom som successivt blir allt mer synligt.
In-hye är plikttrogen och driver en butik för att kunna försörja sin man som är konstnär och deras lilla son. När Yeong-hye överges av sin man tar In-hye ansvar också för sin syster. Hon anar inte katastrofen som närmar sig när hon en dag skickar sin man för att se till systern. Mannen utnyttjar Yeong-hye under täckmantel av sitt konstnärsskap.
Det handlar om psykisk sjukdom, men genom "dårskapen" synliggörs också de mänskliga val vi gör, tvingas göra eller avstår att göra.

Vilse i Amerika

av Isaac Bashevis Singer, började illa men slutade bättre. Mitt första intryck var att en gammal gubbsjuk författare satt sig och skrivit om sin ungdoms virila dagar (trots den allvarliga tonen i miljöbeskrivningen).
Jojo, Isaac kunde få kvinnor, det förstod vi. Men sedan släppte han faktiskt den vinklingen och fick romanen en annan känsla. Även om det inte är en självbiografi, så förstår vi att de självbiografiska inslagen är viktiga i berättelsen. Romanens berättarjag är vilse efter flytten från Polen till NewYork. Han hittar inte platser och han hittar inte sig själv. Ett starkt personporträtt, som ger en aning om de känslor som ryms inom den blivande nobelpristagaren.

Processen

Sida upp och sida ner, tätt, tätt utan att förklara vad Josef K är ankladad för. Franz Kafka gestaltar förtvivlan och utanförskap, ja kanske är hela processen en omskrivning av den eviga frågan; Vad är meningen med livet?

Mannen som planterade träd

är en kort berättelse av den franska författaren Jean Giono. Den stora behållningen av boken är att berättelsen publiceras tillsammans med ett efterord av Gionos dotter, som ger en intressant kontext till just historien om "Mannen som planterade träd."

Ro utan åror

Ulla-Carin Lindqvist vackra och sorgtyngda anteckningar från tiden efter att hon fått diagnosen ALS. En sjukdom som gör att nerverna till musklerna slutar fungera och då förtvinar musklerna. Men det är bara de viljestyrda musklerna som drabbas, vilket gör att den drabbade successivt blir förlamad och till slut finns det ingen kraft att andas eller hosta upp slem som sitter i luftvägarna. Totalförlamad men helt bibehållen intelligens och tankeförmåga. En av de värsta sjukdomarna som kan drabba en människa och hens anhöriga.

Rent Spel

är en kort roman av Tove Jansson. Den består av ett antal intensivt berättade kapitel om de två konstnärinnorna Mari och Jonna som lever i varsin ände av samma hus. Kvinnorna i romanen har tydliga likheter med Tove Jansson själv och Tuulikki, som hon levde tillsammans med under många år.

Rent spel utkom första gången 1989 och ingår i samlingen Romaner.

Ett långsamt farväl

Carl Dahlbäck skriver som terapi efter att ha förlorat sin hustru i den fasansfulla sjukdomen ALS.

Latin - kulturen, historien, språket

av Tore Janson är en introduktion till studier i det latinska språket. En intressant historie- och språkvandring genom antiken.

I hate and I Love

Catullus klassiska dikter.

De yttre boulevarderna

Jag har läst om Patrick Modianos De yttre boulevarderna, för att åter känna stämningen i hans sätt att skriva.

Min europeiska familj

av Karin Bojs
En bok som försöker beskriva hur släktlinjer kan utforskas med hjälp av modern dna-teknik. Jag är inte så imponerad av boken. Intressant att det går att spåra släktingar och intressant att läsa om hur människorna har förflyttat sig och om teorierna bakom.

Men... det hade kunnat göras på 100 sidor i stället för 450... Varför boken blev vinnare av Augustpriset 2015 förstår jag inte. Kanske för att den försöker göra forskning lättillgängligt för vanligt folk?

Medan han lever

av Elaine Eksvärd.
En självbiografi där Elaine berättar om hur hon utsattes för sexuella övergrepp av sin far och hur det har påverkat henne under uppväxten och vidare in i vuxenvärlden.

Löwensköldska ringen & Charlotte Löwensköld

Jag har läst om de två första delarna i Selma Lagerlöfs Löwensköld-trilogi. Dramaturgi och språkhantering är mästerlig. Jag kan slå upp vilken sida som helst och läsa ett slumpmässigt stycke - inte ett ord för mycket och inte ett ord för lite. Meningsbyggnad och kommatering, ordval och ordföljd, det är bara att lära av en mästare.

För det är väl inte gammaldags att tycka om ett språk som hanteras enligt regelboken, som är följsamt och för berättelsen framåt utan att krångla till det eller göra det märkvärdigt?

Marina Bellezza

är Silvia Avallones uppföljare till Stål. Inte alls samma gripande romankänsla. Tog väldigt lång tid att komma in i och slutet som egentligen var det intressanta i romanen, orkade jag bara skumma igenom...