De polyglotta älskarna

av Lina Wolff är en intressant roman uppdelad i tre delar, där olika personers berättelser överlappar varandra.

Och så lärde jag mig ett nytt ord: polyglott = flerspråkig

Jag ska ta dig dit

av Joyce Carol Oates är som vanligt en suggestiv berättelse och inte förvånande i collegemiljö. Utan namn berättar den unga kvinnan om sin huvudlösa förälskelse i den äldre mannen med annan hudfärg. Något som inte ses med blida ögon av dem omkring henne.
Förälskelsen binder ihop berättelsen om hennes fattiga bakgrund och hur hon trots allt lyckas ta sig igenom skolan och få stipendium till ett college. Där verkar allt falla isär och det är en nästan psykotisk stämning tidvis. Trots det klarar hon sina studier visar det sig till slut.

De förklädda flickorna i Kabul

av Jenny Nordberg är en insiktsfull berättelse om det Afganistanska klansamhällets begränsningar för flickor och kvinnor. Genom att klä flickorna som pojkar skapar familjen frihet både åt den aktuella flickan men också den övriga familjen som kan använda sin "bacha posh" - pojkklädda flicka - som förkläde eller för att kunna låta barnet hjälpa till i t ex familjens butik eller rent av för att barnet ska kunna leka utomhus.

Nordberg ger en intressant bild av kvinnornas villkor utan att förminska den kultur de lever i. Afganistan är ett land utan en fungerande statsapparat och det är nödvändigt för överlevnaden att kunna hålla ihop familjen och ha starka band till andra familjer. Vissa familjer löser de problem som kulturen har skapat med att klä sina flickor som pojkar under en tid av uppväxten, och det verkar förekomma på många håll, men det är inget som diskuteras. Kanske för att det är en så praktisk lösning, trots allt?

Birgitta

Emilia Fogelklou har skrivit en liten essä om Birgittas uppenbarelser ur ett moderskapsperspektiv. Hon menar att det på många ställen lyser igenom att Birgitta varit gift, fött och fostrat sina barn och att det är det som gör henne så speciell i samtiden. Livserfarenheten gav henne en självsäkerhet som de andra jungfruliga helgonen i samtiden inte kunde komma i närheten av.

Things I don't want to know

en liten självbiografisk essä-liknande bok av Deborah Levy. Ett svar på Orwells essä "Why I Write".

En mycket gripande berättelse om barnet som ser sin far föras bort av poliser i apartheidens Sydafrika. Hon tystnar. Efter en tid skickas hon bort till sin moster och får gå i skola hos nunnorna. Utan att tala om att hon redan kan läsa och skriva lyssnar hon till sin lärarinna och förstår intuitivt att denna unga nunna tvivlar på guds existens. Den frimodiga kusinen försöker lära henne att tala högt, men det är något i det hon säger som är dubbeltydigt. Kanske är det inte bara volymen kusinen menar?
En natt smyger hon upp och släpper ut mosterns burfågel. Då skickas hon hem till Johannesburg igen.
Flera år senare släpps hennes far fri. Han verklar lycklig att träffa sina barn, men han är annorlunda. Snart flyttar hela familjen till England, där de lever i exil.

Föräldrarna skiljer sig. Modern anställer en au pair att sköta om den nu tonåriga flickan och hennes lillebror. Deras au pair slår dem och skriker att 'ni vet inte hur det är att leva som främling i ert land'. Jo, det vet de.

Långt borta från Nifelheim

av Majgull Axelsson är en roman som berör. Den nyskiljda diplomathustrun vårdar sin mor på hennes dödsbädd och minns tillbaka på barndomens Nässjö och upp kommer de förträngda minnena från vulkanutbrottet på Fiippinerna.

Allt jag inte minns

av Jonas Hassen Khemiri är en underfundigt uppbyggd roman. En författare intervjuar några personer om vad som ledde fram till Samuels olycka, men någonstans blir författaren en del i historien och man undrar vad det egentligen handlar om.

Älskade

av Toni Morrison handlar vad slaveri och förtryck gör med en människa och ställer frågan om vad som kan rättfärdigas i skenet av det förflutna, lika väl som i skuggan av framtiden.
Sethe rymde från slaveriet och väljer att försöka döda sina barn hellre än att se dem i den vita mannens ägo. Ett av barnen dog och återkommer i spökgestalt, för att straffa eller frälsa?

Blå skymning

av Joan Didion var sämre än förväntat men bättre än den till en början lovade. Kändisar har en förmåga att tro att deras relationer till andra kändisar är litterärt viktiga... Men efter halva boken släppte det och Didion slutar referera till bekanta och låter i stället relationen till dottern och hennes död få den plats på sidorna som hon vill ge.
Sorgligt - ja. Självömkande - nej. Trots att Didian förlorat både make och fosterdotter inom loppet av ett år så är det en känslig distans till sig själv som återspeglas på sidorna.

Tio tankar om tid

av Bodil Jönsson är 15 år gammal men knappast omodern.

1. Tid - det enda du har
   Intressant diskussion om hur vi anväder och framför allt värderar tiden.
2. Klocktid  & upplevd tid
   Tid kan mätas, men trots det upplevs den olika beroende på person och situation
3. Ställtid
   Saker pågår i det undermedvetna, och behöver göra det innan en uppgift ska utföras.
4. Ostyckad & styckad tid
   Dela gärna upp din tid i schema för att bli effektiv, men kom ihåg att sammanhängande tid ger rum och en känsla av evighet.
5. Tankar tar tid
   Vår tankeförmåga hinner inte med i samhällets accelererande utveckling
6. Närvaro & Härvaro
   Personliga nätverk som överlappar är ett fundament i ett stabilt, fredligt samhälle
7. Förändringstakt & tidsuppfattning
   När utvecklingstakten är hög är det fel att döma nyheter efter gamla kunskaper.
8. Rytm & orytm
   Människor har olika rytm i sig själva och i olika situationer
9. Framlänges- & baklängestankar
   Varför? Kan besvaras ur perspektivet "varför det har blivit så här" men också ur perspektivet "pga att det ska bli så här..."
10. Varför är det så ont om pudlar?
    Pudeln är kärnan; en ny tanke eller insikt. Förstå att trots exponentiellt ökande antal val så påverkas det vardagliga livet inte speciellt mycket, du äter bara en lunch vare sig antalet rätter att välja på är 10 eller 1000.

Äkta amerikanska jeans

är sjätte delen av Jan Guillos romanserie om 1900-talet. Intressant berättarteknik där författarjaget tar plats och förklarar sig. (Jfr Masja av Carola Hansson)

Härifrån till verkligheten

av Eva Rydinger handlar om moderskap, om kärlek och livsval - enligt baksidestexten.
Frågorna som finns i romanen är viktiga, det vuxna barnets ansvar och förälderns skyldighet att våga släppa taget. Det handlar om rätten att leva i sitt eget hem kontra kravet på att bevara barnens barndomshem.
Men huvudpersonerna i romanen blir lite för mycket karikatyr.
Dotterns skuld och skam och sorg känns för onyanserad. Hon kan visst vara så djupt nerdragen i sorgens träsk att hon inte tänker klart, men då måste också tvivlet och de okloka besluten få mer utrymme så att jag som läsare förstår hur det gick till.
Moderns villrådighet och tvivel gestaltas bättre. Hon får tillfälle både att tänka kloka tankar och att glömma bort bilen såväl som att gå till makens grav.

Masja

av Carola Hansson är en tjock, tjock bok. En biografi? En levnadsteckningsroman? Hansson har skrivit om Masja, Lev Tolstojs dotter i den här romanen. Hon har utgått från all brevväxling som finns bevarad och hon har också varit och forskat på plats i Jasnaja där familjen Tolstoj bodde och som idag är museum. I romanen skriver hon om Masja (och de andra runt omkring henne) och ibland går författaren in och talar i klartext att här hittade jag det, och där fann jag det och dessutom så lägger jag ibland mina tankar i Masja och ibland är det påhittat men oftast finns allt i breven. En underlig kombination av berättarfokus och det kunde varit bra om det bara inte hade varit så väldigt mycket. Hälften hade varit nog. Ändå är jag glad att jag läste boken, så intressant och lärorik. Genom Masjas liv får läsaren lära sig mycket om Tolstoj och hans författarskap. Men romanen är också lärorik för att den faktiskt berättar om hur livet i dåvarande Ryssland faktiskt kunde vara och så obehagligt insiktsfullt Hansson har lyft fram barnadödlighet och att även vuxna dog av tyfus, difteri och lunginflamationer.

Hackers

Diktsamling av Aase Berg.
Gillar rytmen och den djuplodande leken med ord.
Och djuren, speciellt hästarnas intensiva medvetan närvaro.

Blå stjärnan

Jan Guillou skriver om samma berättelse som i Att inte vilja se men ur dottern Johannes perspektiv.

Livet enligt Fikry

av Gabrielle Zevin är lättläst och nöjsamt. Griper inte tag, men håller kvar mig i läsningen.

Dorian Grays porträtt

av Oscar Wilde är en intressant berättelse om moral och etik som utspelar sig i slutet av 1800-talet i England. Hur ser samhället på en persons leverne och bedöms man annorlunda beroende på klass och utseende.

Dagarna med farmor

av Frederique Deghelt är en riktigt bra bok om en ung kvinna som bestämmer sig för att låta sin farmor flytta in i sin lägenhet i stället för att hon ska flytta till ålderdomshem. Hon har verkligen inte hjärta att låta farmoderns döttrar besluta över den gamlas huvud och hon åker och hämtar sin farmor på impuls. Hon lär känna både sig själv och farmor under den tid de bor tillsammans.
Det är ett intressant slut då det visar sig att historien är en roman frambruten ur sorg efter farmoderns bortgång.

Den glömda rosenträdgården

av Marita Conlon-McKenna är kiosklitteratur på låg nivå. Som den trädgårdsnjutare jag är lurades jag av titeln. Men det här håller inte vad det lovar. Inte ens en snyftning trots att det är sorg och arbetslöshet och pengaproblem - allt bara löser sig. En stilstudie i berättande i avsaknad av gestaltning.

Gregorius

av Bengt Ohlsson är en intressant parafras på Doktor Glas, berättad ur pastor Gregorius synvinkel. Personporträttet är inte insmickrande, men fascinerade och djuplodande.