Vid flodens krök

av VS Naipaul.
Om ett samhälle i Afrika, hur välståndet växer och sedan raseras. Vet inte om läsningen ger insikt om historia och miljö, eller om det är en befästelse av gamla fördomar...?

Charlotte Löwenskiöld

Selma Lagerlöfs klassisker om trogen kärlek, om kärlekskval och så härligt förutsägbart lyckligt slut, som ändå har den där lilla spänningen genom språket så att varje sida inbjuder till fortsatt läsning.

De Våra

av Lars Andersson är en kriminalistisk roman. Lämnar många fler frågor än svar.

Älskaren

Nu har jag läst om Älskaren av Marguerite Duras, för att inspireras av hennes uttrycksfulla språk, koncentrerade form och intressanta historia.

I Vargavinterns land

av Cecilia Ekbäck

Thriller-liknande i fattig, norrländsk miljö. Nja...

När kejsaren var gudomlig

av Julie Otsuka är en kort men mycket bra roman. Osentimentalt berättar Otsuka om hur en japansk familj blev evakuerade / internerade i USA under andra världskriget.

Den löwensköldska ringen

av Selma Lagerlöf är en spökhistoria som inte är särskilt otäck.

Galen i humlor

av Dave Goulson, en faktabok när den är som bäst. Allt om humlor, en del samhälle och lite om Daves liv. Hur hans natur- och djurintresse som barn utvecklades till hans arbete och till slut professor i "humlevetenskap".

Avd för grubblerier

av Jenny Offill är en roman om moderskap och svek, om att hålla balansen när man balanserar på gränsen till avgrunden.

Skriven fragmentarisk, sådär som tankar kommer och går eller snarare rasar fram och tillbaka. Inte alltid så lätt att förstå var man befinner sig i historien, men helheten ger en ärlig bild av en kvinna som har svårt att hantera sitt liv. Utåt klarar hon det, men på insidan är det kaos. 

Dianas ö

av Göran Schildt är ett självbiografiskt greklandsporträtt. Av insatta påstås det att Schildt kan förmedla en sann bild av Grekland, grekerna och histoiren. Boken gavs ut 1977 så det är ju relativt omodernt nu och jag tror att det var det redan då.

Mycket omständlig, märkvärdig, nästan byråkratisk svenska som gör att texten blir väldigt bedövande, sövande.

Med sina läppars svalka

av Theodor Kallifatides är ett bokreafynd. En välskriven roman om Elena och och Grekland, om
människan, landet och kärleken.

Grekland härjas av krig och inre motsättningar. Elena mister sina föräldrar och hatas av byborna, hon är tyskhorans unge. Prästen och hans fru tar hand om henne som om hon vore deras eget barn. Skolan är hennes fristad och hon är förälskad i läraren, Giannis. Vid sjutton års ålder inleder de en relation och snart gifter de sig.

De kan inte stanna i byn, inte ens i Grekland. Eftersom Giannis far mördats för sitt kommunistiska engagemang kan de inte åka till USA, Giannis vägrar att ljuga om sitt ursprung. I stället emigrerar de till Australien där de får arbete och senare lyckas med att bygga upp ett företag tillsammans med de få vänner de umgås med. Deras liv är lyckosamt men till deras sorg barnlöst.

Efter tio år återvänder de till Grekland med relativ rikedom. Giannis förlorar sina pengar i svågerns försök att starta en importfirma. Elenas företag går bra ett tag, men sedan förlorar de kunderna till andra som kopierat hennes idé på ett utstuderat sätt. De beslutar sig för att emigrera igen och det är i princip bara Sverige som fortfarande tar emot arbetskraftsinvandring.

De får en lägenhet med badkar och varmvatten dygnet runt och varsin anställning på gummifabriken. Giannis engagerar sig i politik tillsammans med andra exilgreker, men hans kommunistiska idéer är för radikala. Elena ger sig in i konstnärsskap och målar ikoner. När de undrar om det verkligen inte ska bli mer än så här, blir Elena till slut gravid och de får en dotter. I föräldraskapet kommer de grekiska värderingarna fram och dottern hålls hårt men skämmer till slut ut föräldrarna när hon upptäcks ha ett förhållande med en gift man. Giannis misshandlar dottern medan Elena gömmer sig i sovrummet.

Elena skäms över sitt handlande och att hon inte vågade stå upp för sin dotter trots många år i det nya landet. Elena bär på mycket skam från sin barndom och där sluts cirkeln på något vis i romanen som berättas i två plan. Dels Elena och Giannis liv som trots allt genomsyras av djup kärlek och respekt för varandra, dels berättas historien om Elenas liv som änka och hur hon måste se sin dotter genomlida en plågsam skilsmässa.

Språket är enkelt och romanen är lättläst. Kärlekshistorien mellan Elena och Giannis är central, men lika viktig är beskrivningen av emigranternas liv och de svårigheter de ställs inför. Greklands historia berättas ur den lilla människans perspektiv och ger en tankeställare inför de svårigheter landet står inför idag.

Lila

av Marilynn Robinssons roman om den bortrövade flickan Lila, som växer upp i utkanten av ett

kringvandrande arbetarsällskap, starkt bunden till Doll som var den som tog henne.
När Doll försvinner (troligen död) får Lila försöka hitta försörjning själv. Hon får en adress till ett "hem" för flickor. En av "flickorna" väntar barn och Lila bygger upp starka förväntningar på att kunna röva detta barn på samma sätt som hon blev rövad. Men den gravida flickan hämtas av en moster och Lila ger sig av.

Hon kommer till slut till Gilead och möter prästen som är änkeman.

Det är fullt av existensiella frågor och funderingar ur ett kristet perspektiv i boken. Men frågorna är universella och mer mänskliga än religiösa.
Tempot i boken är lite långsamt. Berättelsen är inte kronologisk utan hoppar fram och tillbaka i tiden, det är dock inget problem att följa med och förstå skeendet.

Mãn

av Kim Thuy, är nästan i samma klass som Ru.

Smärtan

av Marguerite Duras är en liten samling noveller, eller korta berättelser från slutet av andra världskriget. Duras har skrivit utifrån sina dagboksanteckningar och det är smärtsamt. Det är starkt.

Gudarna

av Elin Cullhed är rå, mörk och antar jag sann på ett vis som jag helst inte vill veta om.  Fucking Tierp? Det grova språket, den råa miljön och gudarna (de tre som vägrar att bli kallade tjejer) kanske är en bild av hur  ungdomar kan tvingas ha det idag. Vad vet jag? Jag känner inte igen det, men det är väl som alltid - i en miljö där många vistas, som en stor högstadieskola, finns nivåer och lager och olika världar som kan uppfattas på olika sätt av de som befinner sig där. 

De tre gudarna verkar flyta lite utanpå, arga - rättmätigt arga - på sexism och patriarkat. De svär på engelska, har sex med okända längst bak i bussen, gråter i ensamhet och det bästa med Cullheds gestaltning är att hon ändå lyckas få fram att det är barn. De ser problemen och de försöker göra något för att lösa dem och påverka världen, men de ser världen ur sitt upproriska perspektiv och tolkar den kategoriskt som man måste göra i 16-årsåldern. 

Men man kan också läsa romanen med den frustrerade känslan att så illa är det alltid. När orättvisor uppdagas - så går "den andra sidan" fri, pga rättsröta eller för att den sidan på något underligt sätt har rätt från sin (avskyvärda) synvinkel. 

Kanske i morgon

av Felicia Welander är en stark roman om livet och döden. Två kvinnor möts från två olika håll. Eva som vill dö, som har förlorat att som är värt att leva för, planerar att ta sitt liv. Monika har bekämpat cancer, vunnit över den och vägrar att acceptera att proverna visar på att den kommit tillbaka.

Lilla smycket

en liten, kort roman av Patrick Modiano. Fast den var så kort tog den lång tid att läsa, av någon anledning blev jag så sömnig att jag slocknat varenda kväll när jag har plockat upp den, efter bara några sidor. (Det kan bero på att jag har varit ganska pressad på andra områden, årsbokslutsperioden kan vara jobbig.)
Det var en fascinerande läsning ändå. Fängslande och ett driv i berättelsen fast "inget" händer. Kanske lite Svält-varning? Men jag minns inte mycket av Svält mer än stämningen förstås.

På spaning efter farfar

av Arto Paasalina är en av de tidigare av hans böcker, men inte översatt förrän nu. Inte alls samma driv och humor som i de andra av hans romaner jag läst. En del passager dessutom tragiskt sexistiska och jag lyckades inte med bästa vilja i världen få dem att vara humor eller satir.

Ett dåligt beslut av förlaget att ta upp den här trista historien till tryck tycker jag.

Varje dag är en vårdskandal

av Sebastian Lönnlöv är en inkännande och skrämmande, men tyvärr inte förvånande, bild av dagens äldre- och demensvård. En reportagebok i skönlitterär form, där Sebastian delar med sig av sina egna erfarenheter och tillkortakommanden som timvikarie på demensboende.

Hjärtekrossande läsvärd.

Det blå mellan himmel och hav

av Susan Abulhawa skriver vackert och mycket partiskt om den tragiska situationen för palestinierna som lever i flyktingläger i Gaza. Men trots sitt ställningstagande så är det litteratur, det är skönlitteratur och det är en härlig blandning av verklighet och saga, realism och mystik.