Kejsaren av Portugallien

av Selma Lagerlöf

Klara Fina Gulleborg, sin faders ögonsten, kan i hans ögon aldrig göra fel. Hon för glädje med sig till familjen och bringar lycka över den lilla stugan. Jan i Skrolycka kan inte acceptera att dottern gett sig av, han målar upp en fantasivärld där dottern lever och gör gott.

Bruce

av Peter Ames Carlin är en typisk biograf i med en kronologisk upprepning av platser och personer. Kanske räddas läsupplevelsen av att jag känner igen både personer och sånger. Författarens känsla för rockmusiken och beundran av Bruce Springsteen lyser igenom men trots detta tvekar han inte att beskriva idolens dåliga egenskaper, dock med upprepade förklarande ursäkter.

Skriet från Vildmarken

av Jack London. Hunden Bucks liv, från 4-årig sällskapshund i Södern till arbetande draghund på guldfälten i  det iskalla Alaska. Han är stark. Han är smart. Han lär sig genom att studera miljön och att inte göra några ogenomtänkta drag.

Jag ska göra dig så lycklig

är Anne B Ragdes första roman är en historia om de boende i en trappuppgång i ett nybyggt hus i mitten på 60-talet. Fina, jordnära personporträtt och en realistisk miljöskildring.

Underhållande tidsskildring där killen som springer runt och säljer titthål till ytterdörrarna blir den sammanhållande figuren. Familjerna skildras realistiskt och naket och det är alltid intressant att läsa miljöskildringar av sällan skildrade vardagsmiljöer.

The good of small things

av Arundhati Roy. Ville läsa om boken på originalspråket. Överraskad över de otroligt slingrande ordvändningarna och ovanliga ord. Hade jag slagit upp alla ord jag inte kunde exakt översättning på, skulle jag aldrig blivit klar.

Porto Francos väktare

av Ann Rosman
en roman som utspelar sig i 1700-talets Marstrand som då var en fristad för tjuvar och banditer.

Gracelin O'Malley

av Ann Moore är en smörig historia med många scener ur det våldsamma och vidriga 1800-talets Irland då landet svalt. Behållningen är en insikt om Irlands historia även om författaren inte riktigt klarar att ge historien det känslomässiga djup den skulle kunna ha.

Om katter

av Doris Lessing är en samling av hennes kattberättelser. Fina kattporträtt med realism och känsla.

Djurvänner

av Anton Marklund är en roman om föräldraskap.  

Hur olika reagerar och resonerar mammor och pappor inför de situationer deras barn hamnar i.

Hunden

av Kerstin Ekman. Så inkännande om gråhunden som överlever ute på fjället.

Och så levde de lyckliga

av Lucy Dillon är lättläst och lättglömt. Men ett fint omslag på födelsedagspresenten från farmor.

Skojarna i örtagården

av Arto Paasalinna. Som vanligt en ganska rolig historia, med allvarliga undertoner. Och lika vanligt är att historien är o-trolig.

Grottbjörnens folk

Jean M Auels romansvit om stenåldersflickan Ayla är tidlös och tål att läsas om. Mycket detaljer om tillverkningstekniker och om naturen och den tidens växter och djur. En berättelse som får fantasin att rulla igång. Kan det ha varit så här människorna levde i forntiden?

Moderspassion

av Majgull Axelsson

Huvudpersonen Minna driver en restaurang utanför Arvika. Hon ärvde den av sin moster, den enda person som brydde sig om henne när hon var barn.

När Minna själv får barn, blir dottern den hon lever för. Hon skämmer bort henne och skryter om hur vacker och duktig hon är. Men hur påverkar hennes intensiva uppmärksamhet dotterns utveckling?

Hunden som hade en gammal själ

novellsamling insamlad av Jennifer Basey Sander från Amerika. Inte alls så berörande berättelser som jag hade hoppats. Klart att varje berättelse har rört just den husse/matte som skrivit, men det fattas i berättarteknik och faktiskt också allmänintresse i många fall.

Änglar

av Marian Keyes handlar om systern Maggies äktenskapskris. Maggie inser att hennes äktenskap är över när hon förstår att Garv har varit otrogen. Hon flyr till Los Angeles för att komma ifrån och bearbeta det som hänt.

I sann Keyes-anda blir det fest, glamour, humor och känslor (ytliga sådana, men ändå). Men Keyes räds inte att blanda in allvarliga ämnen och i Maggies historia är det barnlöshet, abort och missfall som avhandlas.

Högre än alla himlar

av Louise Boije af Gennäs  är en riktig tegelsten, enda orsaken att jag inte fått värk i bokhållarhanden är att jag valde pocketupplagan och den väger ju inte såå mycket.

Det tog väldigt lång tid att komma in i boken. Miljön i Stockholms innerstad bland välbärgade, välutbildade och väluppfostrade människor är inte speciellt lockande för mig. Den perfekta fasaden försöker målas realistisk genom att ge personerna några mer eller mindre sympatiska personliga skavanker.

Men till slut fångades jag ändå av känslan. Gemytligt trots att författaren försökt väva in svåra och traumatiska händelser, både personliga och i omvärlden. Miljöskildringarna av Stockholm är fina, men kanske i lite för långa passager. Dialogerna är ofta skickligt återgivna och rör sig naturligt mellan ämnen, så där som man i verkliga livet ibland undrar - hur kom vi att prata om det här? Tidslinjen med avstamp i millennieskiftet är tydlig och nutidshistorians viktigaste händelser vävs in på ett avvägt sätt i berättelsen.

Personskildringarna är också skickliga och man förstår att författaren är en människokännare som förstår sig på både personligheter och relationer. Ändå tycker jag det är synd att hon lägger de psykologiska förklaringarna "i munnen" på sina rollfigurer. De blir som besatta av en övernaturligt stor självkännedom. Men så är det kanske i de fina kretsarna i storstaden, att alla förstår och vet varför de känner och reagerar på händelser bara de får tänka ett par timmar eller dagar och gråta en skvätt. Vad vet jag om det? Det övertygar dock inte utan jag förblir skeptisk till den återgivna förmågan till självinsikt hos romanfigurerna.

-

Lantliga scener

av Amos Oz. En fascinerande samling noveller som alla utspelar sig i en liten israelisk by. De olika novellerna har olika huvudpersoner, som tangerar varandra utan att egentligen höra ihop. Vackert skrivet och dessutom spännande med många frågor men inga svar. Tillsammans ger novellerna en bild av byn och många tankar om vad som egentligen pågår.

Rekommenderas varmt!

Delhis vackraste händer

av Mikael Bergstrand är den där genren feel good med manlig huvudrollsinnehavare.

Huvudpersonen, Göran, har sådär lagom självinsikt och både förstår och inte förstår varför han får sparken. Han verkar lite osympatisk i början av berättelsen men växer så klart in i rollen och utvecklas både som människa och som romanfigur.

Från trista Malmö, där vardagen med skilsmässa och karriärkatastrof gör Göran till en trist figur, går resan till det varma och kaotiska Indien. Göran hänger inte riktigt med i svängarna, får akut matförgiftning men hamnar till slut i den genomsympatiska och förmögna Yogis omsorg. Vänskapen mellan de två är självklar från första början och när Göran träffar den vackra, men ack så gifta, Preeti ser Yogi tecken överallt, att denna kärlek är förutbestämd av gudarna. Göran beslutar sig att stanna i Indien och tillsammans med Yogi gör de upp planer som de sätter i verket.

Från mörker till ljus

av Baby Halder är en självbiografisk roman som beskriver Babys uppväxt och liv i Indien på 1980-90 talet.

Babys mor överger familjen när maken så sällan kommer hem och som aldrig skickar pengar. Barnen blir i mångt lämnade vind för våg i det övergivna hemmet. Fadern är nog kärleksfull men kan inte tackla situationen och den nya hustrun han tar dricker alkohol precis som han. Som tolvåring blir Baby bortgift med en 14 år äldre man och som 13-åring föder hon sitt första barn.

Det är fattigdom. Det är misär. Men Baby minns att barndomen innehöll mycket skratt och glädje. Hon minns sin mors enträgna önskan att barnen skulle gå i skolan och Baby har lärt sig grunderna i att läsa och skriva. Hon förstår att skolan är den enda vägen till att skapa sig ett bättre liv. Men hennes make bryr sig inte om att låta sonen gå i skolan. Trots knappa omständigheter och misshandel accepterar Baby sin situation och föder ytterligare två barn. Men en dag misshandlar maken henne en gång för mycket och hon lämnar honom.

Hon tar sig till Dehli där hennes bröder bor. De visar ingen entusiasm över att hon kommit dit men får till slut hjälp att hitta ett arbete som hemhjälp i ett hus där hon kan ha sina två minsta barn hos sig. Hon arbetar under slavliknande förhållanden. Men en dag uppdagar sig ett tillfälle till ett annat arbete och hon flyttar. Mannan i det huset upptäcker hennes intresse för böckerna i hans bibliotek. Han uppmanar henne att läsa och senare att börja skriva. Han ser också till att hon kan låta sina barn gå i en skola i närheten under tiden hon arbetar hos honom.

Det hon skriver på hans uppmaning blir grunden för den här boken. Det är ingen solskenshistoria. Det är inget litterärt mästerverk. Men det är en skildring av ett levnadsöde i det moderna Indien. Historien visar på de klasskillnader som finns i Indien och ger med enkel realism en bild av den kultur som byggs på familjeband i det stora landet.