Onda minnen

en spänningsroman av Iris Johansen.

Amerikanska presidentens dotter, Cassie, blir vittne till flera mord på säkerhetsvakterna när maskerade män stormar huset där hon passas av sin barnflicka. Flickan hamnar i ett apatiskt tillstånd och behandlas för traumat av flera läkare som inte kan få henne att vända tillbaka till livet.

Presidenten hittar sedan Jessica som har erfarenhet av att bota apatiska barn, bl a har hon behandlat sin egen lillasyster Melissa under många år då hon var "borta" efter att ha bevittnat föräldrarnas död i en bilkrasch. Melissa har efter att ha kommit tillbaka till livet en egenskap som gör att hon kan uppfatta parapsykologiska signaler. Det visar sig att hon kan besöka Cassie i den tunnelvärld hon har dragit sig tillbaka i.

Cassie var kanske, eller kanske inte, målet för det första attentatet. Presidenten anlitar en "spion" (?) för att hjälpa till att hitta förövarna. Oavsett vad de var ute efter vill presidenten att de ska ställas till svars för hans dotters trauma.

Boken var faktiskt inte så dålig som jag trodde att den skulle vara. Den är lättläst och ger några ganska bra person- och relationsskildringar som gör den värd att läsa.

Kniven i hjärtat

av Björn Ranelid är som väntat poetiskt och språkligt högtidlig. Det är där Ranelid är som bäst.

I Kniven i hjärtat berättas om den trogne och hårt arbetande familjefadern som funnit sin fru otrogen och därefter i sinnesförvirring (?) mördat både fru och älskare.

Han mördade också sin familj och sårade sina barn för resten av livet. Är de kval som fadern lider i fängelset tillräckligt för att sona brottet han begått. Det tycker han inte själv.

Jesus sista ord på korset var inte

av Jonas Gardell är lika snabbläst som hans twittrande. Några roliga meningar, men mest gardell-krystningar - inte sååå himla kul faktiskt.

Dinosauriejägarna

Deborah Cadbury berättar om tiden då geologin hade sin höjdpunkt i början av den naturvetenskapliga eran. Om hur de rika gubbarna roffade åt sig av äran för naturvetenskapliga upptäckter i geologins barndom. Om hur Mary Anning och andra fossilletare försåg samlarna med mängder av ovärderliga fynd. Om intriger mellan dåtidens vetenskapsmän, framför allt mellan Gideon Mantell och Richard Owen.

Hon berättar också om konflikter mellan vetenskapen och prästerna inom kyrkan som inte ville se några andra forskningsbevis än de som styrkte bibelns berättelser om alltings ursprung.

Boken ger en intressant inblick i hur den fantastiska gissningsleken, som det var i början, drev nyfikenheten framåt och hur bevis senare kunde framläggas för hur utdöda varelser hade sett ut och levat och hur deras fossil kunde hittas på så många olika platser.

Arvet från Darwin

I Arvet från Darwing tar Birgitta Forsman Darwins evolutionsteori i försvar och visar hur den har påverkat och fortfarande påverkar både vetenskap och hur vi ser på mänsklig moral och etik.

Forsman menar att bibelns skapelseberättelse är en saga, liksom andra religioners tankar kring livets och människornas ursprung. Oavsett om man är religiös eller inte, finns det ingen anledning att ifrågasätta evolutionsteorin - den tar nämligen inte ställning till gott eller ont. Vi borde i stället inse att god etik och moral är något vi själva kan ställa upp och evolutionen kommer inte att sätta några käppar i hjulet eftersom det i allra högsta grad är troligt att omtanke och medkänsla är egenskaper som gynnar mänskligheten och därmed också gynnar utvecklingen.

Det är svårt att beskriva boken och säga vad den handlar om. Den har ingen riktigt röd tråd och känns därför lite ostrukturerad. Däremot väcker varje kapitel till eftertanke och det är nog en bok som tål att läsas om ibland, om inte annat så för allmänbildningens skull.

En kortfattad historik över nästan allting

Bill Bryson har skrivit en kortfattad historik över nästan allting. Från hur universum skapades till hur solsystemen och jorden har utvecklats och fortsätter att utvecklas.

Författarens utgångspunkt var inte bara att beskriva hur fysikens lagar fungerar utan att beskriva hur i hela fridens namn det går att veta. Han raljerar (med glimten i ögat och respekt över varje tids kunskapsbas) över vetenskapsmäns otroliga och felaktiga påståenden genom tiderna. Metodiskt och inspirerande går han igenom vår värld och försöker beskriva så att en vanlig person ska kunna förstå att det faktiskt går att t ex beräkna hur gammal vår jord är eller beskriva vad Einsteins relativitetsteori egentligen betyder.

Powerbook

Den tredje boken av Jeanette Winterson i höst. Passionen utspelade sig på 1700-talet, Fyrväktaren växlade mellan 18- och 1900-tal. Powerbook utspelar sig i nutid.

Romanen bygger på berättelser i cybervärlder. Huvudpersonen skapar berättelser utgångspunkt i den okända motpartens önskemål. Men berättelserna tar inte alltid den vändning som beställaren förväntade sig från början.

Uppbyggnaden av historien genom dessa underliga historier med underliga förvecklingar är inget som tilltalar mig. Det blir rörigt och svårt att följa och boken var ett riktigt sömnpiller. Nu blir det nog inget mer av Winterson på ett tag. Med passionen som riktmärke är det tråkigt att läsa den här boken, den är inte ens i närheten av att vara bra.

Sorgegondolen

En vacker liten bok med Tranströmers dikter. 

Att plocka fram och läsa en sida då och då. Förundras över orden och meningarnas varsamt uppbyggda innehåll.

Meditationsguiden

av Barbara Berger är en liten inspirationsskrift. Att meditera är inte att sitta i lotusställning och humma "aohm" - det är i grund och botten att avsätta tid och rum för att kunna koppla av.

Fyrväktaren

av Jeanette Winterson handlar om flickan Silver som får bo hos den blinda fyrväktaren när hennes mamma dör i en olycka. Han berättar historier och lär henne om människor och kanske om hennes ursprung.

Historierna om Babel Dark håller ihop romanen, prästen som levde ett dubbelliv och hur han försöker rättfärdiga det som andra föraktar utan att förstå.

Det är känslosamt, det är djupsinnigt, det är rörigt, det är ganska bra ändå.

Minnet av en smutsig ängel

av Henning Mankell är en historia byggt på den faktiska kunskapen om att en svensk kvinna drev en bordell i östafrika vid förra sekelskiftet. 

Det är en intressant historia som får lite extra krydda av tanken på att scenen är äkta även om Mankell har fantiserat fram handlingen. Själva berättandet är ganska slätstruket och självgående. Och till skillnad mot vad man kan förledas att tro är romanen mycket sedesamt berättad.

Inte den bästa roman jag läst, men jag kan rekommendera den för att den sticker ut ur det vanliga streamline-utbudet.

Passionen

av Jeanette Winterson handlar om Henri, Napoleons kycklingkock, och Villanelle, en ventiansk croupier. Ödet för dem tillsammans genom Napoleons krig, från vilket de deserterar. 

Henris hjärta är alldeles för stort och hans kärlek till Villanelle blir aldrig besvarad. Villanelles hjärta stals av en annan kvinna och trots att Henri hämtar tillbaka det kan hon aldrig lämna över det till någon annan.

Winterson har ett elegant språk och hon målar upp vackra, magiska personskildringar. Miljöerna får liv genom en blandning av realism och dolda, underjordiska myter och mysterier.

Kattbergen

är Sabrina Janesch debutroman. 

Journalisten Nele åker hem från sitt liv i Tyskland, till sin morfars begravning i den lilla polska byn vid gränsen mot Ukraina. I barndomsbyn ses hon alltid som tyskan och hon känner spänningar mellan människor som hon inte förstår. 

Sin morfar som hon alltid sett upp till har ett dolt förflutet som hon efter stor tvekan bestämmer sig för att försöka ta reda på. Resan går genom gränsbyar på polska landsbygden till ukrainska obygden. Det blir också en tidsresa där förståelsen för sin morfar och för hela bygden börjar ta form i andra världskrigets förflyttningar av folk. Polackerna drevs ut från sina hem i Ukraina och tog besittning över gårdar i Polen som tyskarna hade byggt och brukat.

Rädslan för tyskarna och de känslor de måste burit efter att ha blivit fördrivna från sina hem var djupt ristad i Neles släktingar. Gammal folktro följde med polackerna och Sabrina Janesch tecknar en mustig skildring full av vidskepelse och folktro, kanske går hon aningen för långt. 

På slutet har Janesch svårt att hålla ihop sin roman och upplösningen blir aningen forcerad och uttunnad. Jag tyckte ändå att det var en mycket bra bok som tar upp en tråd ur europas historia som sällan får uppmärksamhet.

Emma & Uno

är Märta Tikkanens berättelse om sin mormor Emma. I sann tidsanda så låter också Märta mannen ta så mycket plats.

Och visst var Unos liv och gärning spännande och värt att berätta. Han var en politiskt engagerad folkbildare och åkte runt i Sverige och jobbade för att starta folkhögskolor medan hans fru Emma fick bo hemma hos sin välbärgade far med alla sju barnen.

Och visst får Emma uppmärksamhet i boken, men långt ifrån samma målande beskrivningar som Uno föräras. Jag gissar att Märta inte hade tillräcklig kunskap om vem Emma egentligen var och därför blir hennes del i boken mer en lovprisning och ett förhärligande av hennes person utan några egentliga fakta.

Då kommer Emmas liv bättre till sin rätt i den lilla essä som Märta Tikkanen skrev till novellsamlingen min mormors historia. Där tillåts inte Uno ta plats och då är det lättare att se och beundra den gärning som Emma faktiskt gjorde.

Vad jag älskade

av Siri Hustvedt är en roman om att leva och på ett annat plan att överleva.

En konstkritiker fastnar för en tavla och blir vän med konstnären. De lever som grannar och upplever en lycklig tid under många år, men säg den lycka som varar. När katastrofen kommer förändras förutsättningarna och alla väljer de eller tvingas att hantera livet som det sedan gestaltar sig.

Mycket läsvärd tycker jag som gillar att läsa om relationer, reaktioner och realistiska miljöer och händelser.

  

Begravningsplatsen i Prag

av Umberto Eco kanske lite ytligt kan beskrivas som en historisk agentroman som utspelar sig i 1800-talets Paris.

Simonini är en antikhandlare, förfalskare och dubbelagent som dryper av hat och har fömodligen utvecklat schitzofreni. Han analyserar sin ohälsa ifrån dåtidens begynnande forskning om pskyket och han anar men ser aldrig abboten som tycks veta allt om honom och allt han har gjort.

Från barndomen har han matats med judehat och under sin karriär gör han allt för att föra i bevis att det finns en konspiration som judarna står bakom. Han gör gör förfalskningar och begår mord. 

Umberto Eco använder romanens form för att visa hur tankemönster kan skapas, hur sanningar kan skapas av skrupellösa ledare. Enligt uppgift är alla historiska personer och dokument i boken äkta, det är bara Simonini som är en fiktiv person som håller ihop skeendet.

En svår bok som är helt utan känslor och full med fakta och detaljer i varje mening. 

Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv

Herta Müller fick nobelpriset 2009. Jag antar att det inte var för den här romanens skull. Det är såna här romaner som gör att vi normala läsare får fördomar att nobelpristagare är tråkiga och dåliga.

Naturligtvis finns ett allvar i boken som man inte ska förakta. Skildringen av att leva i Ceauseucus Rumänien är ett historiskt dokument och vi får aldrig glömma vilka tragedier som utspelades där.

Men tråkig var den och jag hade helst inte velat läsa den själv...

I stundens hetta

av Viveca Sten. Jag är inte något fans till svenska kriminalromaner. I somras gick en följetong i lokalblaskan som jag dock följde. Men jag blev inte frälst, inte den här gången heller.

Det var samma gamla skåpmat som det brukar vara i dessa serieproducerade alster, nutidens kiosklitteratur. Lättläst och lättsmält, inte ens upprörande trots att det handlade om ungdomar som knarkade och tappade fotfästet för ett tag.

En stunds avkoppling ger det att läsa den här sortens böcker och det unnar jag alla, mig själv också ibland. :)

När horisonten flyttar sig

Bodil Jönsson har fått åldersnoja. ;) 

Kritiskt ger hon sig på åldersdiskrimineringen i vårt samhälle. Kanske med rätt, för de exempel hon tar upp är naturligtvis upprörande, som att rätten till att arbeta tas bort och att media konsekvent väljer ungdom före ålderdom.

Men jag undrar ändå om Bodil inte fått lite nojja, för om hon inte hade velat låta som en gaggig och avundsjuk gammal tant så skulle hon nog byggt upp boken lite mer opartiskt. Genom att hon nästan hela tiden utgår från sig själv och att dagens äldre är friskare än tidigare så glömmer hon faktiskt bort att alla inte kan eller vill leva om hon predikar.

Ta vara på de äldres vishet menar hon. Ja, många äldre är fortfarande friska i både kropp och hjärna. Det jag skulle velat att hon tagit med i boken är hur vi på ett respektfullt sätt ska förhålla oss till alla de gamla som inte längre är friska och kloka. De är många, de också.

Jag är Zlatan

Zlatans biografi nertecknad av David Lagercrantz. Oväntat läsvärd för en icke-fotbollsintresserad läsare. 

Det är verkligen Zlatans röst som hörs i boken och då menar jag inte hans slangord och Rosengårdsvenska även om det också finns där. Nej det som känns äkta är att jag verkligen känner att han berättar ur sitt perspektiv. I mycket skyller han kanske ifrån sig, men inte utan en mått av självkritik och distans.

 Det kommer fram en kille som verkligen har försökt analysera vad som egentligen har hänt och som alls inte har satt sig på några höga hästar efter sina framgångar. Nej om det är något som kommer fram är det en ödmjuk insikt att han haft både tur och envishet för att kunna nå sina framgångar.