Powerbook

Den tredje boken av Jeanette Winterson i höst. Passionen utspelade sig på 1700-talet, Fyrväktaren växlade mellan 18- och 1900-tal. Powerbook utspelar sig i nutid.

Romanen bygger på berättelser i cybervärlder. Huvudpersonen skapar berättelser utgångspunkt i den okända motpartens önskemål. Men berättelserna tar inte alltid den vändning som beställaren förväntade sig från början.

Uppbyggnaden av historien genom dessa underliga historier med underliga förvecklingar är inget som tilltalar mig. Det blir rörigt och svårt att följa och boken var ett riktigt sömnpiller. Nu blir det nog inget mer av Winterson på ett tag. Med passionen som riktmärke är det tråkigt att läsa den här boken, den är inte ens i närheten av att vara bra.

Sorgegondolen

En vacker liten bok med Tranströmers dikter. 

Att plocka fram och läsa en sida då och då. Förundras över orden och meningarnas varsamt uppbyggda innehåll.

Meditationsguiden

av Barbara Berger är en liten inspirationsskrift. Att meditera är inte att sitta i lotusställning och humma "aohm" - det är i grund och botten att avsätta tid och rum för att kunna koppla av.

Fyrväktaren

av Jeanette Winterson handlar om flickan Silver som får bo hos den blinda fyrväktaren när hennes mamma dör i en olycka. Han berättar historier och lär henne om människor och kanske om hennes ursprung.

Historierna om Babel Dark håller ihop romanen, prästen som levde ett dubbelliv och hur han försöker rättfärdiga det som andra föraktar utan att förstå.

Det är känslosamt, det är djupsinnigt, det är rörigt, det är ganska bra ändå.

Minnet av en smutsig ängel

av Henning Mankell är en historia byggt på den faktiska kunskapen om att en svensk kvinna drev en bordell i östafrika vid förra sekelskiftet. 

Det är en intressant historia som får lite extra krydda av tanken på att scenen är äkta även om Mankell har fantiserat fram handlingen. Själva berättandet är ganska slätstruket och självgående. Och till skillnad mot vad man kan förledas att tro är romanen mycket sedesamt berättad.

Inte den bästa roman jag läst, men jag kan rekommendera den för att den sticker ut ur det vanliga streamline-utbudet.

Passionen

av Jeanette Winterson handlar om Henri, Napoleons kycklingkock, och Villanelle, en ventiansk croupier. Ödet för dem tillsammans genom Napoleons krig, från vilket de deserterar. 

Henris hjärta är alldeles för stort och hans kärlek till Villanelle blir aldrig besvarad. Villanelles hjärta stals av en annan kvinna och trots att Henri hämtar tillbaka det kan hon aldrig lämna över det till någon annan.

Winterson har ett elegant språk och hon målar upp vackra, magiska personskildringar. Miljöerna får liv genom en blandning av realism och dolda, underjordiska myter och mysterier.

Kattbergen

är Sabrina Janesch debutroman. 

Journalisten Nele åker hem från sitt liv i Tyskland, till sin morfars begravning i den lilla polska byn vid gränsen mot Ukraina. I barndomsbyn ses hon alltid som tyskan och hon känner spänningar mellan människor som hon inte förstår. 

Sin morfar som hon alltid sett upp till har ett dolt förflutet som hon efter stor tvekan bestämmer sig för att försöka ta reda på. Resan går genom gränsbyar på polska landsbygden till ukrainska obygden. Det blir också en tidsresa där förståelsen för sin morfar och för hela bygden börjar ta form i andra världskrigets förflyttningar av folk. Polackerna drevs ut från sina hem i Ukraina och tog besittning över gårdar i Polen som tyskarna hade byggt och brukat.

Rädslan för tyskarna och de känslor de måste burit efter att ha blivit fördrivna från sina hem var djupt ristad i Neles släktingar. Gammal folktro följde med polackerna och Sabrina Janesch tecknar en mustig skildring full av vidskepelse och folktro, kanske går hon aningen för långt. 

På slutet har Janesch svårt att hålla ihop sin roman och upplösningen blir aningen forcerad och uttunnad. Jag tyckte ändå att det var en mycket bra bok som tar upp en tråd ur europas historia som sällan får uppmärksamhet.

Emma & Uno

är Märta Tikkanens berättelse om sin mormor Emma. I sann tidsanda så låter också Märta mannen ta så mycket plats.

Och visst var Unos liv och gärning spännande och värt att berätta. Han var en politiskt engagerad folkbildare och åkte runt i Sverige och jobbade för att starta folkhögskolor medan hans fru Emma fick bo hemma hos sin välbärgade far med alla sju barnen.

Och visst får Emma uppmärksamhet i boken, men långt ifrån samma målande beskrivningar som Uno föräras. Jag gissar att Märta inte hade tillräcklig kunskap om vem Emma egentligen var och därför blir hennes del i boken mer en lovprisning och ett förhärligande av hennes person utan några egentliga fakta.

Då kommer Emmas liv bättre till sin rätt i den lilla essä som Märta Tikkanen skrev till novellsamlingen min mormors historia. Där tillåts inte Uno ta plats och då är det lättare att se och beundra den gärning som Emma faktiskt gjorde.

Vad jag älskade

av Siri Hustvedt är en roman om att leva och på ett annat plan att överleva.

En konstkritiker fastnar för en tavla och blir vän med konstnären. De lever som grannar och upplever en lycklig tid under många år, men säg den lycka som varar. När katastrofen kommer förändras förutsättningarna och alla väljer de eller tvingas att hantera livet som det sedan gestaltar sig.

Mycket läsvärd tycker jag som gillar att läsa om relationer, reaktioner och realistiska miljöer och händelser.

  

Begravningsplatsen i Prag

av Umberto Eco kanske lite ytligt kan beskrivas som en historisk agentroman som utspelar sig i 1800-talets Paris.

Simonini är en antikhandlare, förfalskare och dubbelagent som dryper av hat och har fömodligen utvecklat schitzofreni. Han analyserar sin ohälsa ifrån dåtidens begynnande forskning om pskyket och han anar men ser aldrig abboten som tycks veta allt om honom och allt han har gjort.

Från barndomen har han matats med judehat och under sin karriär gör han allt för att föra i bevis att det finns en konspiration som judarna står bakom. Han gör gör förfalskningar och begår mord. 

Umberto Eco använder romanens form för att visa hur tankemönster kan skapas, hur sanningar kan skapas av skrupellösa ledare. Enligt uppgift är alla historiska personer och dokument i boken äkta, det är bara Simonini som är en fiktiv person som håller ihop skeendet.

En svår bok som är helt utan känslor och full med fakta och detaljer i varje mening. 

Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv

Herta Müller fick nobelpriset 2009. Jag antar att det inte var för den här romanens skull. Det är såna här romaner som gör att vi normala läsare får fördomar att nobelpristagare är tråkiga och dåliga.

Naturligtvis finns ett allvar i boken som man inte ska förakta. Skildringen av att leva i Ceauseucus Rumänien är ett historiskt dokument och vi får aldrig glömma vilka tragedier som utspelades där.

Men tråkig var den och jag hade helst inte velat läsa den själv...

I stundens hetta

av Viveca Sten. Jag är inte något fans till svenska kriminalromaner. I somras gick en följetong i lokalblaskan som jag dock följde. Men jag blev inte frälst, inte den här gången heller.

Det var samma gamla skåpmat som det brukar vara i dessa serieproducerade alster, nutidens kiosklitteratur. Lättläst och lättsmält, inte ens upprörande trots att det handlade om ungdomar som knarkade och tappade fotfästet för ett tag.

En stunds avkoppling ger det att läsa den här sortens böcker och det unnar jag alla, mig själv också ibland. :)

När horisonten flyttar sig

Bodil Jönsson har fått åldersnoja. ;) 

Kritiskt ger hon sig på åldersdiskrimineringen i vårt samhälle. Kanske med rätt, för de exempel hon tar upp är naturligtvis upprörande, som att rätten till att arbeta tas bort och att media konsekvent väljer ungdom före ålderdom.

Men jag undrar ändå om Bodil inte fått lite nojja, för om hon inte hade velat låta som en gaggig och avundsjuk gammal tant så skulle hon nog byggt upp boken lite mer opartiskt. Genom att hon nästan hela tiden utgår från sig själv och att dagens äldre är friskare än tidigare så glömmer hon faktiskt bort att alla inte kan eller vill leva om hon predikar.

Ta vara på de äldres vishet menar hon. Ja, många äldre är fortfarande friska i både kropp och hjärna. Det jag skulle velat att hon tagit med i boken är hur vi på ett respektfullt sätt ska förhålla oss till alla de gamla som inte längre är friska och kloka. De är många, de också.

Jag är Zlatan

Zlatans biografi nertecknad av David Lagercrantz. Oväntat läsvärd för en icke-fotbollsintresserad läsare. 

Det är verkligen Zlatans röst som hörs i boken och då menar jag inte hans slangord och Rosengårdsvenska även om det också finns där. Nej det som känns äkta är att jag verkligen känner att han berättar ur sitt perspektiv. I mycket skyller han kanske ifrån sig, men inte utan en mått av självkritik och distans.

 Det kommer fram en kille som verkligen har försökt analysera vad som egentligen har hänt och som alls inte har satt sig på några höga hästar efter sina framgångar. Nej om det är något som kommer fram är det en ödmjuk insikt att han haft både tur och envishet för att kunna nå sina framgångar. 

Den frusna trädgården

av Kristin Hannah är en ganska lättsmält historia om ett tragiskt familjeöde. Två systrar växer upp på en farm i USA med en omvårdande far men en inbunden och ständigt deprimerad mor.

Den äldsta systern stannar på farmen och jobbar i företaget, skaffar familj och håller uppe fasaden som den perfekta kvinnan. Medan den yngre systern flyr genom att arbeta som frilansfotograf i krigszoner över hela världen.

När fadern dör tappar modern fotfästet vilket blir början för döttrarna att få reda på vem deras mor egentligen är och vad det är för historia hon bär på. 

Genom att berätta sagor berättar modern till slut sin historia som bottnar i sin ungdoms tid i Ryssland under andra världskriget. 

Det hade räckt så. Tyvärr ville författaren krysta till historien och lade till en töntig återförening i sista kapitlet. Men annars var det en bra roman med realistiska skildringar av svåra tider och umbäranden utan att vara otäck.

Midaqq-gränden

av 1988 års nobelpristagare i litteratur Naguib Mahfouz är en samtidsroman från krigsåren på 40-talet. 2:a världskriget rasade i Europa men i Kairo gav kriget arbete och möjlighet till affärer och kunde för invånarnas del vara i evighet.

Författaren skildrar skickligt den fattiga Hamidas väg till prostitution. Hon är fostrad i den islamska kulturen men har så mycket aggressioner inom sig som hon som kvinna har svårt att leva ut.

Hamida är den person som ges mest utrymme, men flera andra människor porträtteras i romanen: Abbas barberaren, Zita krymplingsmakaren, Kirsha kafëägaren, Salim Ulwan direktören. Boken skildrar människornas dagliga liv och deras öden som alla är knutna till Gränden. I Gränden lever de traditionellt men de västerländska influenserna kryper allt närmare.

Fjäril i koppel

av Zinat Pirzadeh är en mycket vacker bok om en flickas uppväxt i Iran. 

Trots inbördeskrig, svårigheter, död och elände lyckas författaren återge alla händelser i en ljus och vänskaplig atmosfär. Det är mycket realistiskt skildrat ur barnets och senare tonåringens perspektiv. Flickan lever i relativ rikedom och har många ljusa minnen att berätta.

Den allvarliga delen av romanen är kvinnans roll, och genom hela historien planerar hon sin flykt för att få möjlighet att vara sig själv och inte behöva förtryckas och misshandlas av män.

Samma gamla ämne kan tyckas, när en utvandrad författarinna skriver en roman om kvinnoförtryck i den islamska kulturen, med självbiografiska undertoner. Men här ges en annan bild om en lycklig vardag och barndom. Mycket läsvärd!

 

Stål

   

En samtidsroman av Silvia Avallone berättar om livet i den italienska bruksorten, om livet och fattigdomen för stålverksarbetarna och deras familjer. 

I centrum står två trettonåriga flickor, deras vänskap och de möjligheter de har att utvecklas utifrån den miljö de lever i och de roller som de har tilldelats. 

Hjälp, vem är jag?

Caroline af Ugglas har skrivit en självbiografi tillsammans med en psykolog UKO Nilsson. Ett intressant och läsvänligt upplägg, där de helt enkelt har spelat in sina samtal för att återge i boken. 

 

Caroline har distans till sig själv och det finns en visdom hos henne som man väl får anta har vuxit fram ur alla hennes erfarenheter. Att hon inte skäms för det hon gjort är väl ett tecken på visheten eftersom det dels inte går att göra något ogjort, dels att hon faktiskt har tagit lärdom.

 

Ru

En underbar liten bok av Kim Thúy. Hon berättar om sitt liv i små korta texter, där känslan är att författaren utgår från bilder, händelser eller personer som betyder något. 

 

Genom att sammanfoga alla dessa texter levandegör hon både sin uppväxt, flykten från Vietnam och livet i Kanada efter flykten. Hon målar porträtt av sina anhöriga och hon framställer utan sentimentalitet sitt gamla och sitt nya land, historien och nutiden.

 

Skrämmande upplevelser, oglamorösa minnen, reflektioner och rena beskrivningar i en lättläst men alls inte lättsmält bok. Så enkel och vacker att den tål att läsas om och om igen för att kunna ta till sig alla delar och bottnar.

 

Rekommenderas varmt!