Sommarsquash tokolosh

En riktigt bra debutroman av Rachel Zadok. Berättelsen handlar om Faith som växer upp på en enslig gård utanför Johannesburg. Den frånvarande fadern lämnar familjen och då bryter modern samman och det dröjer inte länge förrän Faith måste flytta och får bo hos en gammal vän till modern.

Hon tappar helt kontakten med modern och förtränger alla händelser som ledde fram till katastrofen. Men då modern dör 15 år senare kommer våldsamma minnen tillbaka.

Vad som egentligen hände på farmen uttalas aldrig direkt. Jag kan tycka att historien hade varit lika bra även om författaren hade valt en tydligare röd tråd.

No och jag

roman av Delphine de Vigan.

Överintellektuella tonåringar verkar ha varit en trend i fransk litteratur, i alla fall i de som översatts till svenska och i alla fall de som jag har råkat läsa.

I No och jag är det berättarjaget som är så intelligent och klipsk att hon är medveten om alla sina tillkortakommanden trots sin ringa ålder.

Brobyggarna

Guillous roman om 1900-talets ingengörshjältar.

Roligt att han gör ingenjörerna till hjältar. Med intelligens och för all del även typisk guillousk övermänsklig förmåga tar sig de norska bröderna Lauritsen fram genom livet.

Kan inte påstå att jag ser fram emot fortsättningen. Det känns som om jag vet vad som kommer hända...

Mordets praktik

Kerstin Ekman väver ihop en roman med utgångspunkt i Hjalmar Söderbergs doktor Glas. Med underliggande tankar om läkarens etik och moral berättar hon historien om Pontus Revinge, fattig läkarstudent i Stockholm vid 1900-talets början.

Revinge känner till Söderberg och möter honom vid ett tillfälle då romanen Doktor Glas håller på att skrivas. En kommentar i förbifarten om läkarnas möjlighet att ta livet av människor med sina mediciner fastnar i Revinges tankar. Senare söker han upp Söderberg för att i detalj berätta hur man faktiskt skulle kunna gå tillväga och han går från mötet med känslan av att faktiskt ha bidragit med en nyckelscen i Söderbergs nya roman.

Senare får han känslan att Söderberg har skrivit om honom själv och han blir mer och mer paranoid och stressad. Då har han redan använt sina kunskaper om kemiska ämnen för att skynda på sin arbetsgivares bortgång. Han gifter sig med änkan för att få komma nära dottern i huset som han är platoniskt förälskad i.

Ashimas bok

En roman av Caroline Giertz om gudinnan och den gudomliga kraften eller om männsikans inneboende godhet kontra ondska, hennes val och möjligheter. Oklart om författarinnan vill driva fram feministiska åsikter, förmedla kärleksbudskap eller bara berätta en historia.

Ashima är gudinnan Ashera som valde att lämna sin make Jahve.

Lyckan är en sällsam fågel

av Anna Gavalda.

Snuttifiering i romanform. Hur jobbigt som helst att läsa för den som gillar en röd tråd i en bok. Men när jag äntligen kom till slutet så hade jag ändå fått ta del av den där sällsamma lyckan på något vis.

Charles, en arkitekt som lyckats i karriären, men som har stagnerat i personliga relationer. Den enda han egentligen bryr sig om är styvdottern Matilde. När Charles en dag får veta att hans barndomsväns mor Anouk har dött, tappar han bort sig i minnen. Han minns en rosenskimrade lycklig tid och väljer att inte tänka på de mörka sidor som fanns där.

Till slut söker han upp sin barnsomsvän Alexis som han brutit med för många år sedan. Han värjer sig för att ta upp vänskapen, men träffar i stället Kate som han blir förälskad i. Kate, som har så många likheter med den Anouk Charles kände, får Charles att omvärdera sitt liv och vad som är viktigt.

Augustenbad - en sommar

är skriven av Anneli Jordahl.  För första gången har jag lånat en e-bok. Att läsa från skärmen är inte så svårt, men jag trivs bättre med en bok i handen.

I Augustenbad beskrivs livet på en kurort/brunn under andra halvan av artonhundratalet. Rika för sig och fattiga för sig. Doktorn är allvetande trots att vetenskapen egentligen inte vet något alls. På kurorten vistas många som lider av syfilis, den tidens stora epidemi. Men också andra som behöver rekreation eller vila upp sig.

Bokens huvudperson är Andreas, en alkoholiserad poet, som skickats på tre månaders vistelse på kurort av sin hustru och dennes familj. Andreas stretar emot och vill inte lyssna på doktorn. Han tar ändå sina kalla bad och håller sig väl nykter, utom midsommarnatten då han får tag på alkohol. I ruset förför han en ung, fattig glansstrykerska och förstör därmed hennes liv. Senare på natten träffar han den syfilissjuka Amanda och ingen av dem minns senare vad som egentligen hände. Sov de bara?

Andreas kommer själv från en fattig miljö och är född utom äktenskapet. Han lyckades få studera och hittade sedan en rik hustru. Han har mycket humor och integritet trots den underlägsna postion han har fått i sin nya familj. Den unga flickan förför han genom att blotta en del av sitt ursprung och föresväva henne en bättre framtid. Framtiden för henne blir dock en katastrof.

I relationen till den sjuka Amanda visar Andreas en annan sida. Han ser där en framtid fast den inte finns, Amanda är döende i sin sjukdom. En sjukdom hon fått av sin make genom giftermål. Bitterheten på män visar hon genom noveller med riktigt makabra hämndinslag.

Jordahl berättar om en epok med stor inlevelse och kunskap. Hon bor i Bie, där verklighetens Augustenbad faktiskt låg, och har forskat mycket kring kurorten. Av de många byggnader och inrättningar som fanns på kurorten finns inget kvar idag. Jag var i Bie i somras och där fanns bara en igenväxt liten paviljong och några husgrunder från baden kvar.

Hästpojken

Rupert Isaacson berättar om hur de kämpat för och med sin autistiske son Rowan.

Rupert upptäcker en dag att hans autistiske son Rowan verkar kunna kommunicera med grannens dominanta och istadiga häst. Han beslutar sig för att rida med pojken och märker en tydlig förbättring i Rowans språk och kommunikation så fort de sitter på hästryggen.

Föräldrarna som är vana resenärer i andra kulturer, har flera gånger fått bevittna healing både på människor och på djur. De bestämmer sig för att ta med Rowan till Mongoliet för att träffa schamanerna som återigen kan verka i landet. För att komma till schamanerna måste de rida genom vildmark på inhemska mongoliska hästar.

Resan botar inte Rowan, men under de många veckor de är ute på sitt äventyr, ser de många tecken på förbättrad koncentration och kommunikation.

Hyperaktiviteten och skräck-/vredesutbrotten som var en del av Rowans symptom berodde på överaktivitet i hjärnan. Rowans reaktioner på den stressen var att skrika och slå omkring sig. En del i läkeprocessen handlade om att bryta reaktionsmönstret, genom trygghet och rutiner kan barnet faktiskt lära sig att hantera känslorna och bryta sitt aggressiva och ibland självskadande beteende.

Isaacson hävdar inte att autismen kan botas med healing, men framhåller på ett mycket personligt och övertygande sätt att autism faktiskt inte behöver eller ens bör "botas". En person med autism som lär sig kommunicera har ett mycket rikt liv och har tillgång till "världar" som andra inte kan uppfatta. 

Maskarna på Carmine Street

av Håkan Nesser.

Svårt att fångas av berättelsen i inledningen. Vet inte vad som saknas i berättartekniken, men något är det som fattas. I mitten av boken har jag ändå uppbådat så mycket engagemang att jag gärna läser vidare. 

Författaren Erik Steinbeck och hans fru Winnie har flyttat New York för att komma vidare i livet efter att deras 4-åriga dotter blivit bortförd 1 1/2 år tidigare och polisen saknar spår efter flickan. Erik har accepterat och vill lämna allt bakom sig, men Winnie kan inte släppa hoppet om att deras dotter fortfarande är vid liv.

Slutscenen ska väl föreställa action, men faktum är att det saknas driv. Det saknas liv, det saknas känsla.

Ruth Maiers dagbok

- ett judiskt kvinnoöde

En sammanställning av dagböcker och brev som Ruth Maier skrev under sitt korta liv. De första anteckningarna är från tidiga tonåren och fortsätter i princip kontinuerligt under hennes liv. 

Ruth växte upp i Österrike i en välbärgad familj. De tidiga dagböckerna speglar hennes vardag, skola, vänskapsbank och konflikter med modern efter att pappan dött. Hon noterar nazismens judeförföljelser men man ser inte någon egentlig rädsla i orden, snarare en slags resignation. Man anar att den personliga förlusten av fadern är en mycket större påfrestning än omvärldens trakasserier.

Hon åkte som 18-åring ensam till Norge för att komma undan nazisternas förföljelser. Hennes mor och syster åkte till England. I Norge är ensamheten den stora svårigheten för Ruth. Om och om återkommer hon till hur ensam hon är och att hon saknar kärleken. Till slut möter hon Gunvor, som blir hennes vän och förmodligen också älskarinna även om hon inte skriver det rent ut i sin dagbok.

Jag läser dagboken med stor behållning. Det är intressant att följa den personliga utvecklingen från den lilla flickan till den unga kvinnan. Naturligtvis är det också ett intressant tidsdokument som speglar livet i nazismens skugga.

Sista brevet till Sverige

Sista delen i Mobergs utvandrarserie, och visst är det skönt när man ledsnar i takt med historien. 

Nu känns det inte alls tråkigt att lämna utvandrarna i väl bevarat minne. Historien drog ut väldigt och blev rätt seg att lyssna på till slut. Ändå som sagt, skönt att följa personerna till the bitter end. 

Nybyggarna

är den tredje delen i Utvandrar-serien av Vilhelm Moberg. Per Sjöstrands uppläsning blir bara bättre och bättre och när Nybyggarna nu är slut sitter redan första skivan av sista delen (Sista brevet till Sverige) i CD-spelaren.

I Nybyggarna börjar Karl-Oskar och Kristina nu sitt strävsamma liv att förbättra tillvaron för familjen. Karl-Oskar ser det som sitt eget verk när han blickar ut över sina uppodlade åkrar och när han ser sitt timrade hus. Kristina menar att det bara är Gud som kan skapa något. Hennes tillvaro i det nya landet skuggas av hemlängtan och saknad. 

Bäst behållning i denna del är den tragiska resa som lillebror Robert gör och som berättas av rösten genom suset i hans onda öra. Robert försökte hela tiden fly från husbondens överhet. Han ville inte låta sig styras av någon, inte ens sin bror och detta drev honom ut till guldsökarnas värld. Robert sökte frihet, men fann den inte ens i Amerika.

En kvinnas resa

skriven av Agneta Sjödin är en fiktiv roman om en kvinna som gör sin pilgrimsvandring mellan Saint Jean Pied de Port och Santiago de Compostela, 80 mil till fots.

Innehållet sägs vara självbiografiskt och färgat av författarinnans egna upplevelser. Tyvärr saknas den djupa känslan när bokens Maria försöker göra upp med sina förträngda känslor och upplevelser av våld och förtryck.
Känslorna kommer inte riktigt till ytan.

Lite naiv känns också den vänskapsskildring som beskrivs, när den blyga Maria träffar Francesco och Josian. På de 19 dagar det tar Maria att vandra till Santiago så är hon kanske tillsammans med killarna i 10 dagar och de blir sååå goda vänner - fast de knappt kan varandras språk.

Ja, ja kanske är det verkligen sådant som kan hända på en pilgrimsresa?

Det mest minnesvärda i boken är ändå att huvudpersonen Maria gör upp med sin mentor, Mästaren. Mästaren är inspirerad av Paulo Coelo och jag vet inte vilket som är bäst, att mästaren plattas till eller att Maria kommer till insikt att mentorn kanske inte är hennes viktigaste förebild och ledsagare i livet.

Gud räknar kvinnors tårar

självbiografi av Pia Degermark.

Detta är en sån där terapeutisk historia, där författarinnans trauma lyser igenom. Hon har inte förlåtit  och accepterat sitt öde ännu - med all rätt måste jag få tillägga.

Förutom att älta och lägga in retoriska frågor om varför, varför och varför så gör hon det andra klassiska misstaget i sin självbiografi - hon radar upp namn på sina bekanta (naturligtvis kända) och berättar om händelser utan att knyta ihop dem med berättelsen.

Pia har dansat med kungen och åkt skidor med Katarina Frisk och bott under samma tak som Jack Nicholson. Men detta tillför inte något i hennes tragiska berättelse. Hon lyckas trots allt beskriva den välbärgade miljön hon växte upp i och även förklara att hon redan från början tvivlade på att det var det "verkliga livet".

Genom sin roll som Elvira Madigan 1967 slungades hon från sin välbärgade men relativt trygga miljö rakt in i filmvärldens lyxiga och falska värld. Hon gifter sig med Pier och de lever ett relativt bekymmerslöst lyxliv kantat av resor och fester i flera år. Till slut väljer Pia att lämna äktenskap och barn och flyttar tillbaka till Sverige.

Trots sitt stora nätverk, sin familj och många vänner och bekanta står hon till slut helt ensam. Inte ens hennes egen mamma vill låta henne bo hos sig när myndigheterna hotar ta hennes barn ifrån henne.

Det är inte kontrasten mellan lyxliv och fängelsetid som gör boken intressant. Det är känslan att det skulle kunna drabba vem som helst som befinner sig på fel plats vid fel tillfälle. När du har tappat fotfästet och trillat igenom ditt skyddsnät så är det nästan omöjligt att ta sig upp på fötter igen. Man måste beundra Pia Degermark som lyckats ta sig ur den situation hon hamnade i.

Det fördolda

kriminalroman av Hjorth och Rosenfelt. Uppbyggt enligt klassiskt maner.

1. Försvunnen pojke visar sig vara mördad
2. Redan från början får man höra mördarens tankar som en skuggröst
3. När utredningsgruppen tror att man funnit mördaren, sker ytterligare ett mord
4. Bokens huvudperson förstår redan tidigt att det är någon annan som är mördaren utan att tala om vem
5. Utredningen finner ytterligare några personer som är inblandade och som inte har rent mjöl i påsen
6. Fler mord på inblandade
7. Polisorganisationens chefer verkar bry sig mer om sin karriär än om den verklige mördaren hittas
8. Journalistkåren får sig en känga
9. Många parallellhistiorier som kuggar i varandra och driver historien framåt med cliffhangers i slutet av varje kapitel
10. Mördaren visar sig vara två - ej av varandra oberoende personer

Huvudpersonen är kriminalpsykolog, en riktigt dryg och självgod typ, som hankar sig fram i livet efter en stor personlig förlust. Hans inhopp i utredningsgruppen påverkar naturligtvis gruppdynamiken och skapar spänningar mellan alla inblandade.

Lätt att streckläsa pga bokens uppbyggnad och boken är också välskriven. Ett gott betyg från mig, som trots allt inte är förtjust i kriminalromaner. De visar så sällan den där extra personliga präglen som ger känslan av att ha upplevt eller lärt något efter läsningen.

Jupiters öga

Jag fick ett pocketogram. Efter att ha klickat runt en lång stund bland pocketböcker som man kunde välja fastnade jag till slut för Jupiter öga av Oline Stig.

Författarens farföräldrar var medlemmar i norska nazistpartiet. Genom att skriva boken försöker hon förstå, inte försvara, varför vanliga norrmän som tog åt sig av Quislings tankar och idéer och registrerade sig som nazister under ockupationen.

Hon varvar sina egna tankar, med en fiktiv berättelse som hon tror skulle kunna ha varit hennes förföräldrars liv.

En riktigt intressant och läsvärd bok.

Alla var inte mördare

är en självbiografi av Michael Degen. I boken beskriver han hur han tillsammans med sin mor överlevde gömda i Berlin under de sista två krigsåren 1943-1945. Med hjälp från vänner och främlingar lyckas de undgå upptäckt. Med mycket tur undkom de med livet i behåll när Berlin bombades sönder, sittande kvar i lägenhetens mörklagda rum, medan alla andra sprang ner i skyddsrummen.

Michaels pappa sattes i koncentrationsläger i början av kriget och dog redan 1940 av skador han åsamkats i lägret. När Michael var 11 år såg hans mamma hur kvarterets invånare föstes ihop på lastbilar. Hon förstod vad som höll på att hända och tog resolut bort judestjärnorna från deras jackor, packade en väska och de promenerade sedan förbi soldaterna som inte brydde sig om dem.

Det är en rak och utlämnande barndomsskildring, fylld av rädslor och övergrepp. Det är också en berättelse om en pojkes uppväxt och man kan inte låta bli att tänka på hur krigsåren måste ha satt sina spår i den personlighet som växte upp. Boken berättar inte ur den synvinkeln men väcker med sin enkla form ändå frågorna hos mig som läsare.

Igelkottens elegans

av Muriel Barberry är en roman som handlar om hur en människa lever sig in i den roll som förväntas av henne i stället för att vara sig själv.

Renée är portvakterskan som inte vågar visa sitt konst- och litteraturintresse för de boende i huset. Hon gömmer sig i sin lägenhet och läser, lyssnar på musik och ser på film. När hon möter någon av de välbeställda personerna i huset så är hon mån om att leva upp till schablonbilden av en portvaktsfru, tyst, surmulen, obildad och butter.

Paloma, en tolvårig flicka, som bor i huset har också problem med att hitta sin plats i världen. Hon är ovanligt intelligent och har inget gemensamt med vare sig skolkamrater eller familjemedlemmarna.

När Kakuro flyttar in i huset genomskådar han de båda direkt och lirkar naturligtvis fram deras verkliga personligheter. Det sitter hårt inne, men när ingen annan är i närheten vågar de till slut vara sig själva i varandras sällskap.

Slutet är typiskt franskt, men ändå faktiskt oväntat. Självklart hade jag inte väntat mig en filmkyss "och så levde de lyckliga i alla sina dagar...", men detta slutet överraskade faktiskt.

Så läs boken och fundera lite på livets mening. ;) Det kan det vara värt.

Gilla läget

Barbara Ehrenrich gillar inte läget. 

Titeln på boken "Gilla läget" och undertitel "hur allt gick åt helvete med positivt tänkande"  gav mig intrycket att här skulle jag äntligen få läsa om någon som med humor och glimten i ögat gjorde upp med låt-gå-mentaliteten. 

Icke så - Ehrenrich gillade inte läget. Det är bara gnäll och gnäll från första till sista sidan. Med fototbloggarens rättighet (?) tog jag mig därför friheten att lägga på ett lager på inläggets fotoillustration. Så här tycker jag att boken borde sett ut för att inte lura folk att köpa gnäll-boken. 

Min egen småpessimistiska syn på världsläget kommer verkligen i skymundan, här är det en donna som verkligen inte bara målar f-n på väggen, hon gör det med en så gnällande ton att hon inte kommer att vinna någon över till sin sida. Troligare att hon till och med förlorar någon som egentligen håller med henne, bara för att de inte orkar lyssna.

Fortfarande Alice

av Lisa Genova är en roman som berör. Alice, professor i lingvistik vid Harvards universitet drabbas av tidig Alzheimer.

Sjukdomen kommer smygande och skylls först på mycket att göra och övergångsåldern då det är vanligt att minnet sviktar pga stress och hormonomställningar. Men plötsligt en dag tappar Alice bort sig och vet inte hur hon ska komma hem trots att hon bara är några kvarter hemifrån.

Som den otroligt intelligenta kvinna Alice är, inser hon vad diagnosen tidig Alzheimer innebär. Hennes hjärnkapacitet kommer gradvis att försämras så att hon till slut inte kan kommunicera eller ens klara av att gå på toaletten själv. Medan hon fortfarande är klar sparar hon en liten lista med frågor som hon besvarar varje dag. Den dagen hon inte längre kan svara på dessa frågor om var hon bor och vad hennes barn heter ska hon öppna ett dokument på sin dator där hon skrivit instruktioner för hur hon ska gå till väga för att ta sitt eget liv och slippa bli den börda för familjen som hon inser att hon kommer att bli.

Läsaren får följa den snabba försämringen av Alice sjukdomstillstånd. Ett ljus i tillvaron är den stödgrupp med andra drabbade som hon själv tar initiativ till, det är bara tillsammans med dem som hon känner sig fullt förstådd.

Insiktsfullt beskrivs också hur övriga familjemedlemmar drabbas och påverkas av Alice sjukdomsförlopp. Maken väljer att bryta löftet om ett sabbatsår och satsar på sin karriär. En dotter väljer att hålla avstånd. Den yngsta dottern, som Alice aldrig har förmått styra, är den som har lättast att acceptera vad som händer och som också utvecklar en ny och djupare relation till modern.

Till slut kommer dagen då Alice inte kan svara på frågorna på sin lista. Men då har sjukdomen gått så långt att hon inte längre förstår instruktionerna som hon skrivit till sig själv.