Prövad oskuld

Hittade en Agatha Christie i bokhyllan och jag kände en otämjbar lust att läsa en riktig pusseldeckare. Fast det var betjänten som gjorde det, så mindes jag inte att jag läst boken förut ens när jag kom till upplösningen.

Försökte lägga min nuvunna kunskap om skrivkonst som ett filter på läsningen och det fungerade riktigt bra. Berättelsen drivs framåt av dialogen. Mycket information bärs fram i replikerna, men det känns aldrig krystat. Personerna i historien är väl inte "naturliga", men inte så väldigt platta ändå. Intressant hur polis och "amatördeckarna" Calgary och Philip antar ett psykologiskt perspektiv och ofta återkommer till vad som ligger i generna och vad som är skapat av miljön. Men ännu viktigare, vad miljön inte kan radera bort från det genetiska arvet. 

Boken gavs ut 1957, men känns inte alls omodern att läsa. Eller så är det jag som är för gammal... ;)