Älskaren

av Marguerite Duras är en kort självbiografisk roman om en ung flickas relation till en äldre man i franska Indokina (nuvarande Vietnam). Den unga flickan blir älskarinna till en rik kines och det är både känslor och pengar som styr hennes handlande. Som europe står hon strax utanför det vanliga samhället. Att hennes familj hör till de fattiga européerna gör att hon också står utanför gemenskapen bland koloniatörerna. Hon bor på pension och kommer hem sent på kvällarna, ibland mitt i natten, men som den vita flicka hon är får hon inga reprimander från skolan. Kinesen hämtar henne utanför skolan i sin stora bil.

Ensamheten är slående och genomgående. Relationen till modern är sorglig. Modern ser med förakt på dotterns relation till kinesen men accepterar den då den ger pengar till familjen. De två bröderna är också ett sorgligt kapitel. Den äldre föraktfull och elak. Lillebrodern deprimerad och förtryckt.

Den bestående känslan blir någon slags uppgivenhet. Kanske behöver boken läsas en gång till för att verkligen tränga genom de olika lagren: passionen, rasproblematiken, kolonialismen, familjen, tonåringen, kulturen, kulturkrockarna.