av Viveca Sten. Jag är inte något fans till svenska kriminalromaner. I somras gick en följetong i lokalblaskan som jag dock följde. Men jag blev inte frälst, inte den här gången heller.
Det var samma gamla skåpmat som det brukar vara i dessa serieproducerade alster, nutidens kiosklitteratur. Lättläst och lättsmält, inte ens upprörande trots att det handlade om ungdomar som knarkade och tappade fotfästet för ett tag.
En stunds avkoppling ger det att läsa den här sortens böcker och det unnar jag alla, mig själv också ibland. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar