är Märta Tikkanens berättelse om sin mormor Emma. I sann tidsanda så låter också Märta mannen ta så mycket plats.
Och visst var Unos liv och gärning spännande och värt att berätta. Han var en politiskt engagerad folkbildare och åkte runt i Sverige och jobbade för att starta folkhögskolor medan hans fru Emma fick bo hemma hos sin välbärgade far med alla sju barnen.
Och visst får Emma uppmärksamhet i boken, men långt ifrån samma målande beskrivningar som Uno föräras. Jag gissar att Märta inte hade tillräcklig kunskap om vem Emma egentligen var och därför blir hennes del i boken mer en lovprisning och ett förhärligande av hennes person utan några egentliga fakta.
Då kommer Emmas liv bättre till sin rätt i den lilla essä som Märta Tikkanen skrev till novellsamlingen min mormors historia. Där tillåts inte Uno ta plats och då är det lättare att se och beundra den gärning som Emma faktiskt gjorde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar