Bokhandlaren i Kabul

av Åsne Seierstad. Fick en hög gamla böcker och jag fick för mig att jag inte hade läst Bokhandlaren i Kabul. Men det hade jag nog, för en bra bit in i berättelsen tycktes den väldigt välbekant.

Det var i alla fall värt att läsa om den för den är fortfarande aktuell med sin dokumentär av kvinnornas liv i Afganistan.

Siddhartha

En kort roman av nobelpristagaren Hermann Hesse. Det är en berättelse om en indisk bramanpojke som lämnar sin far för att leva asketiskt i skogen med samanerna. Hans vän Govinda gör honom sällskap.

Efter flera år lämnar de asketerna för att söka upp Buddha. Govinda stannar som Buddhas lärjunge men Siddhartha fortsätter i sitt sökande efter upplysning och fulländning. Han söker sig till staden där han lär sig om kärlekens konster av kurtisanen Kamala och han lär sig om pengar och affärer av köpmannen Kamaswani och blir till slut en förmögen man. Siddhartha fångas i begäret av pengar och makt men inser att kunskapen om "barnmännsikornas" liv inte heller ger mer än tomhet i hans inre.

Siddhartha lämnar ännu en gång allt bakom sig och vandrar iväg från staden. När han kommer till floden bestämmer han sig för att ta sitt meningslösa och tomma liv och sjunker ner i vattnet. Men där händer något, Siddhartha hör vattnet sjunga "oohm" för honom och i ljudet hör han livet eller livets mening. Han kommer upp till ytan och somnar invid floden. Hans vän Govinda kommer gående förbi och stannar utan att känna igen sin vän, och vakar över honom under hans långa, livgivande sömn. 

Pånyttfödd vid floden träffar Siddhartha sedan Vasudeva, en färjkarl vid floden, och får bo i dennes hydda. Vasudeva talar sällan men lär Siddhartha att lyssna på floden, floden kan ge alla svar.

Romanen är full av symbolik och kopplingar till indisk religion, men även utan kunskap om dessa är det en djupsinnig och tänkvärd berättelse där även 2000-talets läsare kan få stöd i sina livsval.

Kvinnan är första könet

En kärleksroman av Björn Ranelid med självbiografisk botten. Den unga pojkens första förälskelse, i en äldre kvinna, beskrivs i ett romantiskt skimmer. 

Ranelid väver ihop dåtidens erotiska möten med den livshistoria som den äldre kvinnan har att berätta när de möts igen i hennes sista dagar. Hon är svårt sjuk men vill berätta om de orättvisor hon utsatts för till någon som kan fömedla utan att fördöma. Och det kan Ranelid, han fördömer aldrig utan försvarar alltid de svaga.

Señor Peregrino

av Cecilia Samartin

Jamilet föds med ett stort eldsmärke över hela ryggen. Hon växer upp utstött i byn tillsammans med sin mor och mormor. Flyr ensam över gränsen från Mexiko till Los Angeles USA, där hon med falska papper får jobb som vårdare på ett mentalsjukhus. Hennes udda uppgift blir att passa upp den på gamla mannen Senor Peregrino, som är ensam patient på våning 5.

Deras relation utvecklas då han accepterar henne som sköterska/städerska i sitt rum. En dag får Señor Peregrino fatt i Jamilets falska papper. De träffar en överenskommelse, hon ska få dem tillbaka när hon har lyssnat färdigt på hans berättelse. 

Berättelsen Jamilet får höra handlar om den unge mannen som tvekar inför den utstakade vägen att bli präst och påbörjar pilgrimsvandringen för att reda upp vad som är hans kall. Under vandringen träffar han och blir till slut förälskad i den vackra flickan. Kärleken är stark och ömsesidig mellan de båda, men andra krafter och omständigheter gör att den lyckliga ankomsten till Santiago dela Compostela inte blir som han hade förväntat.

Boken är vackert skriven och de parallella historierna flyter lätt fram brevid varandra. Miljöerna blir levande och personerna känns äkta och trovärdiga.

Sommarsquash tokolosh

En riktigt bra debutroman av Rachel Zadok. Berättelsen handlar om Faith som växer upp på en enslig gård utanför Johannesburg. Den frånvarande fadern lämnar familjen och då bryter modern samman och det dröjer inte länge förrän Faith måste flytta och får bo hos en gammal vän till modern.

Hon tappar helt kontakten med modern och förtränger alla händelser som ledde fram till katastrofen. Men då modern dör 15 år senare kommer våldsamma minnen tillbaka.

Vad som egentligen hände på farmen uttalas aldrig direkt. Jag kan tycka att historien hade varit lika bra även om författaren hade valt en tydligare röd tråd.

No och jag

roman av Delphine de Vigan.

Överintellektuella tonåringar verkar ha varit en trend i fransk litteratur, i alla fall i de som översatts till svenska och i alla fall de som jag har råkat läsa.

I No och jag är det berättarjaget som är så intelligent och klipsk att hon är medveten om alla sina tillkortakommanden trots sin ringa ålder.

Brobyggarna

Guillous roman om 1900-talets ingengörshjältar.

Roligt att han gör ingenjörerna till hjältar. Med intelligens och för all del även typisk guillousk övermänsklig förmåga tar sig de norska bröderna Lauritsen fram genom livet.

Kan inte påstå att jag ser fram emot fortsättningen. Det känns som om jag vet vad som kommer hända...

Mordets praktik

Kerstin Ekman väver ihop en roman med utgångspunkt i Hjalmar Söderbergs doktor Glas. Med underliggande tankar om läkarens etik och moral berättar hon historien om Pontus Revinge, fattig läkarstudent i Stockholm vid 1900-talets början.

Revinge känner till Söderberg och möter honom vid ett tillfälle då romanen Doktor Glas håller på att skrivas. En kommentar i förbifarten om läkarnas möjlighet att ta livet av människor med sina mediciner fastnar i Revinges tankar. Senare söker han upp Söderberg för att i detalj berätta hur man faktiskt skulle kunna gå tillväga och han går från mötet med känslan av att faktiskt ha bidragit med en nyckelscen i Söderbergs nya roman.

Senare får han känslan att Söderberg har skrivit om honom själv och han blir mer och mer paranoid och stressad. Då har han redan använt sina kunskaper om kemiska ämnen för att skynda på sin arbetsgivares bortgång. Han gifter sig med änkan för att få komma nära dottern i huset som han är platoniskt förälskad i.

Ashimas bok

En roman av Caroline Giertz om gudinnan och den gudomliga kraften eller om männsikans inneboende godhet kontra ondska, hennes val och möjligheter. Oklart om författarinnan vill driva fram feministiska åsikter, förmedla kärleksbudskap eller bara berätta en historia.

Ashima är gudinnan Ashera som valde att lämna sin make Jahve.

Lyckan är en sällsam fågel

av Anna Gavalda.

Snuttifiering i romanform. Hur jobbigt som helst att läsa för den som gillar en röd tråd i en bok. Men när jag äntligen kom till slutet så hade jag ändå fått ta del av den där sällsamma lyckan på något vis.

Charles, en arkitekt som lyckats i karriären, men som har stagnerat i personliga relationer. Den enda han egentligen bryr sig om är styvdottern Matilde. När Charles en dag får veta att hans barndomsväns mor Anouk har dött, tappar han bort sig i minnen. Han minns en rosenskimrade lycklig tid och väljer att inte tänka på de mörka sidor som fanns där.

Till slut söker han upp sin barnsomsvän Alexis som han brutit med för många år sedan. Han värjer sig för att ta upp vänskapen, men träffar i stället Kate som han blir förälskad i. Kate, som har så många likheter med den Anouk Charles kände, får Charles att omvärdera sitt liv och vad som är viktigt.

Augustenbad - en sommar

är skriven av Anneli Jordahl.  För första gången har jag lånat en e-bok. Att läsa från skärmen är inte så svårt, men jag trivs bättre med en bok i handen.

I Augustenbad beskrivs livet på en kurort/brunn under andra halvan av artonhundratalet. Rika för sig och fattiga för sig. Doktorn är allvetande trots att vetenskapen egentligen inte vet något alls. På kurorten vistas många som lider av syfilis, den tidens stora epidemi. Men också andra som behöver rekreation eller vila upp sig.

Bokens huvudperson är Andreas, en alkoholiserad poet, som skickats på tre månaders vistelse på kurort av sin hustru och dennes familj. Andreas stretar emot och vill inte lyssna på doktorn. Han tar ändå sina kalla bad och håller sig väl nykter, utom midsommarnatten då han får tag på alkohol. I ruset förför han en ung, fattig glansstrykerska och förstör därmed hennes liv. Senare på natten träffar han den syfilissjuka Amanda och ingen av dem minns senare vad som egentligen hände. Sov de bara?

Andreas kommer själv från en fattig miljö och är född utom äktenskapet. Han lyckades få studera och hittade sedan en rik hustru. Han har mycket humor och integritet trots den underlägsna postion han har fått i sin nya familj. Den unga flickan förför han genom att blotta en del av sitt ursprung och föresväva henne en bättre framtid. Framtiden för henne blir dock en katastrof.

I relationen till den sjuka Amanda visar Andreas en annan sida. Han ser där en framtid fast den inte finns, Amanda är döende i sin sjukdom. En sjukdom hon fått av sin make genom giftermål. Bitterheten på män visar hon genom noveller med riktigt makabra hämndinslag.

Jordahl berättar om en epok med stor inlevelse och kunskap. Hon bor i Bie, där verklighetens Augustenbad faktiskt låg, och har forskat mycket kring kurorten. Av de många byggnader och inrättningar som fanns på kurorten finns inget kvar idag. Jag var i Bie i somras och där fanns bara en igenväxt liten paviljong och några husgrunder från baden kvar.

Hästpojken

Rupert Isaacson berättar om hur de kämpat för och med sin autistiske son Rowan.

Rupert upptäcker en dag att hans autistiske son Rowan verkar kunna kommunicera med grannens dominanta och istadiga häst. Han beslutar sig för att rida med pojken och märker en tydlig förbättring i Rowans språk och kommunikation så fort de sitter på hästryggen.

Föräldrarna som är vana resenärer i andra kulturer, har flera gånger fått bevittna healing både på människor och på djur. De bestämmer sig för att ta med Rowan till Mongoliet för att träffa schamanerna som återigen kan verka i landet. För att komma till schamanerna måste de rida genom vildmark på inhemska mongoliska hästar.

Resan botar inte Rowan, men under de många veckor de är ute på sitt äventyr, ser de många tecken på förbättrad koncentration och kommunikation.

Hyperaktiviteten och skräck-/vredesutbrotten som var en del av Rowans symptom berodde på överaktivitet i hjärnan. Rowans reaktioner på den stressen var att skrika och slå omkring sig. En del i läkeprocessen handlade om att bryta reaktionsmönstret, genom trygghet och rutiner kan barnet faktiskt lära sig att hantera känslorna och bryta sitt aggressiva och ibland självskadande beteende.

Isaacson hävdar inte att autismen kan botas med healing, men framhåller på ett mycket personligt och övertygande sätt att autism faktiskt inte behöver eller ens bör "botas". En person med autism som lär sig kommunicera har ett mycket rikt liv och har tillgång till "världar" som andra inte kan uppfatta. 

Maskarna på Carmine Street

av Håkan Nesser.

Svårt att fångas av berättelsen i inledningen. Vet inte vad som saknas i berättartekniken, men något är det som fattas. I mitten av boken har jag ändå uppbådat så mycket engagemang att jag gärna läser vidare. 

Författaren Erik Steinbeck och hans fru Winnie har flyttat New York för att komma vidare i livet efter att deras 4-åriga dotter blivit bortförd 1 1/2 år tidigare och polisen saknar spår efter flickan. Erik har accepterat och vill lämna allt bakom sig, men Winnie kan inte släppa hoppet om att deras dotter fortfarande är vid liv.

Slutscenen ska väl föreställa action, men faktum är att det saknas driv. Det saknas liv, det saknas känsla.

Ruth Maiers dagbok

- ett judiskt kvinnoöde

En sammanställning av dagböcker och brev som Ruth Maier skrev under sitt korta liv. De första anteckningarna är från tidiga tonåren och fortsätter i princip kontinuerligt under hennes liv. 

Ruth växte upp i Österrike i en välbärgad familj. De tidiga dagböckerna speglar hennes vardag, skola, vänskapsbank och konflikter med modern efter att pappan dött. Hon noterar nazismens judeförföljelser men man ser inte någon egentlig rädsla i orden, snarare en slags resignation. Man anar att den personliga förlusten av fadern är en mycket större påfrestning än omvärldens trakasserier.

Hon åkte som 18-åring ensam till Norge för att komma undan nazisternas förföljelser. Hennes mor och syster åkte till England. I Norge är ensamheten den stora svårigheten för Ruth. Om och om återkommer hon till hur ensam hon är och att hon saknar kärleken. Till slut möter hon Gunvor, som blir hennes vän och förmodligen också älskarinna även om hon inte skriver det rent ut i sin dagbok.

Jag läser dagboken med stor behållning. Det är intressant att följa den personliga utvecklingen från den lilla flickan till den unga kvinnan. Naturligtvis är det också ett intressant tidsdokument som speglar livet i nazismens skugga.

Sista brevet till Sverige

Sista delen i Mobergs utvandrarserie, och visst är det skönt när man ledsnar i takt med historien. 

Nu känns det inte alls tråkigt att lämna utvandrarna i väl bevarat minne. Historien drog ut väldigt och blev rätt seg att lyssna på till slut. Ändå som sagt, skönt att följa personerna till the bitter end. 

Nybyggarna

är den tredje delen i Utvandrar-serien av Vilhelm Moberg. Per Sjöstrands uppläsning blir bara bättre och bättre och när Nybyggarna nu är slut sitter redan första skivan av sista delen (Sista brevet till Sverige) i CD-spelaren.

I Nybyggarna börjar Karl-Oskar och Kristina nu sitt strävsamma liv att förbättra tillvaron för familjen. Karl-Oskar ser det som sitt eget verk när han blickar ut över sina uppodlade åkrar och när han ser sitt timrade hus. Kristina menar att det bara är Gud som kan skapa något. Hennes tillvaro i det nya landet skuggas av hemlängtan och saknad. 

Bäst behållning i denna del är den tragiska resa som lillebror Robert gör och som berättas av rösten genom suset i hans onda öra. Robert försökte hela tiden fly från husbondens överhet. Han ville inte låta sig styras av någon, inte ens sin bror och detta drev honom ut till guldsökarnas värld. Robert sökte frihet, men fann den inte ens i Amerika.

En kvinnas resa

skriven av Agneta Sjödin är en fiktiv roman om en kvinna som gör sin pilgrimsvandring mellan Saint Jean Pied de Port och Santiago de Compostela, 80 mil till fots.

Innehållet sägs vara självbiografiskt och färgat av författarinnans egna upplevelser. Tyvärr saknas den djupa känslan när bokens Maria försöker göra upp med sina förträngda känslor och upplevelser av våld och förtryck.
Känslorna kommer inte riktigt till ytan.

Lite naiv känns också den vänskapsskildring som beskrivs, när den blyga Maria träffar Francesco och Josian. På de 19 dagar det tar Maria att vandra till Santiago så är hon kanske tillsammans med killarna i 10 dagar och de blir sååå goda vänner - fast de knappt kan varandras språk.

Ja, ja kanske är det verkligen sådant som kan hända på en pilgrimsresa?

Det mest minnesvärda i boken är ändå att huvudpersonen Maria gör upp med sin mentor, Mästaren. Mästaren är inspirerad av Paulo Coelo och jag vet inte vilket som är bäst, att mästaren plattas till eller att Maria kommer till insikt att mentorn kanske inte är hennes viktigaste förebild och ledsagare i livet.

Gud räknar kvinnors tårar

självbiografi av Pia Degermark.

Detta är en sån där terapeutisk historia, där författarinnans trauma lyser igenom. Hon har inte förlåtit  och accepterat sitt öde ännu - med all rätt måste jag få tillägga.

Förutom att älta och lägga in retoriska frågor om varför, varför och varför så gör hon det andra klassiska misstaget i sin självbiografi - hon radar upp namn på sina bekanta (naturligtvis kända) och berättar om händelser utan att knyta ihop dem med berättelsen.

Pia har dansat med kungen och åkt skidor med Katarina Frisk och bott under samma tak som Jack Nicholson. Men detta tillför inte något i hennes tragiska berättelse. Hon lyckas trots allt beskriva den välbärgade miljön hon växte upp i och även förklara att hon redan från början tvivlade på att det var det "verkliga livet".

Genom sin roll som Elvira Madigan 1967 slungades hon från sin välbärgade men relativt trygga miljö rakt in i filmvärldens lyxiga och falska värld. Hon gifter sig med Pier och de lever ett relativt bekymmerslöst lyxliv kantat av resor och fester i flera år. Till slut väljer Pia att lämna äktenskap och barn och flyttar tillbaka till Sverige.

Trots sitt stora nätverk, sin familj och många vänner och bekanta står hon till slut helt ensam. Inte ens hennes egen mamma vill låta henne bo hos sig när myndigheterna hotar ta hennes barn ifrån henne.

Det är inte kontrasten mellan lyxliv och fängelsetid som gör boken intressant. Det är känslan att det skulle kunna drabba vem som helst som befinner sig på fel plats vid fel tillfälle. När du har tappat fotfästet och trillat igenom ditt skyddsnät så är det nästan omöjligt att ta sig upp på fötter igen. Man måste beundra Pia Degermark som lyckats ta sig ur den situation hon hamnade i.

Det fördolda

kriminalroman av Hjorth och Rosenfelt. Uppbyggt enligt klassiskt maner.

1. Försvunnen pojke visar sig vara mördad
2. Redan från början får man höra mördarens tankar som en skuggröst
3. När utredningsgruppen tror att man funnit mördaren, sker ytterligare ett mord
4. Bokens huvudperson förstår redan tidigt att det är någon annan som är mördaren utan att tala om vem
5. Utredningen finner ytterligare några personer som är inblandade och som inte har rent mjöl i påsen
6. Fler mord på inblandade
7. Polisorganisationens chefer verkar bry sig mer om sin karriär än om den verklige mördaren hittas
8. Journalistkåren får sig en känga
9. Många parallellhistiorier som kuggar i varandra och driver historien framåt med cliffhangers i slutet av varje kapitel
10. Mördaren visar sig vara två - ej av varandra oberoende personer

Huvudpersonen är kriminalpsykolog, en riktigt dryg och självgod typ, som hankar sig fram i livet efter en stor personlig förlust. Hans inhopp i utredningsgruppen påverkar naturligtvis gruppdynamiken och skapar spänningar mellan alla inblandade.

Lätt att streckläsa pga bokens uppbyggnad och boken är också välskriven. Ett gott betyg från mig, som trots allt inte är förtjust i kriminalromaner. De visar så sällan den där extra personliga präglen som ger känslan av att ha upplevt eller lärt något efter läsningen.

Jupiters öga

Jag fick ett pocketogram. Efter att ha klickat runt en lång stund bland pocketböcker som man kunde välja fastnade jag till slut för Jupiter öga av Oline Stig.

Författarens farföräldrar var medlemmar i norska nazistpartiet. Genom att skriva boken försöker hon förstå, inte försvara, varför vanliga norrmän som tog åt sig av Quislings tankar och idéer och registrerade sig som nazister under ockupationen.

Hon varvar sina egna tankar, med en fiktiv berättelse som hon tror skulle kunna ha varit hennes förföräldrars liv.

En riktigt intressant och läsvärd bok.

Alla var inte mördare

är en självbiografi av Michael Degen. I boken beskriver han hur han tillsammans med sin mor överlevde gömda i Berlin under de sista två krigsåren 1943-1945. Med hjälp från vänner och främlingar lyckas de undgå upptäckt. Med mycket tur undkom de med livet i behåll när Berlin bombades sönder, sittande kvar i lägenhetens mörklagda rum, medan alla andra sprang ner i skyddsrummen.

Michaels pappa sattes i koncentrationsläger i början av kriget och dog redan 1940 av skador han åsamkats i lägret. När Michael var 11 år såg hans mamma hur kvarterets invånare föstes ihop på lastbilar. Hon förstod vad som höll på att hända och tog resolut bort judestjärnorna från deras jackor, packade en väska och de promenerade sedan förbi soldaterna som inte brydde sig om dem.

Det är en rak och utlämnande barndomsskildring, fylld av rädslor och övergrepp. Det är också en berättelse om en pojkes uppväxt och man kan inte låta bli att tänka på hur krigsåren måste ha satt sina spår i den personlighet som växte upp. Boken berättar inte ur den synvinkeln men väcker med sin enkla form ändå frågorna hos mig som läsare.

Igelkottens elegans

av Muriel Barberry är en roman som handlar om hur en människa lever sig in i den roll som förväntas av henne i stället för att vara sig själv.

Renée är portvakterskan som inte vågar visa sitt konst- och litteraturintresse för de boende i huset. Hon gömmer sig i sin lägenhet och läser, lyssnar på musik och ser på film. När hon möter någon av de välbeställda personerna i huset så är hon mån om att leva upp till schablonbilden av en portvaktsfru, tyst, surmulen, obildad och butter.

Paloma, en tolvårig flicka, som bor i huset har också problem med att hitta sin plats i världen. Hon är ovanligt intelligent och har inget gemensamt med vare sig skolkamrater eller familjemedlemmarna.

När Kakuro flyttar in i huset genomskådar han de båda direkt och lirkar naturligtvis fram deras verkliga personligheter. Det sitter hårt inne, men när ingen annan är i närheten vågar de till slut vara sig själva i varandras sällskap.

Slutet är typiskt franskt, men ändå faktiskt oväntat. Självklart hade jag inte väntat mig en filmkyss "och så levde de lyckliga i alla sina dagar...", men detta slutet överraskade faktiskt.

Så läs boken och fundera lite på livets mening. ;) Det kan det vara värt.

Gilla läget

Barbara Ehrenrich gillar inte läget. 

Titeln på boken "Gilla läget" och undertitel "hur allt gick åt helvete med positivt tänkande"  gav mig intrycket att här skulle jag äntligen få läsa om någon som med humor och glimten i ögat gjorde upp med låt-gå-mentaliteten. 

Icke så - Ehrenrich gillade inte läget. Det är bara gnäll och gnäll från första till sista sidan. Med fototbloggarens rättighet (?) tog jag mig därför friheten att lägga på ett lager på inläggets fotoillustration. Så här tycker jag att boken borde sett ut för att inte lura folk att köpa gnäll-boken. 

Min egen småpessimistiska syn på världsläget kommer verkligen i skymundan, här är det en donna som verkligen inte bara målar f-n på väggen, hon gör det med en så gnällande ton att hon inte kommer att vinna någon över till sin sida. Troligare att hon till och med förlorar någon som egentligen håller med henne, bara för att de inte orkar lyssna.

Fortfarande Alice

av Lisa Genova är en roman som berör. Alice, professor i lingvistik vid Harvards universitet drabbas av tidig Alzheimer.

Sjukdomen kommer smygande och skylls först på mycket att göra och övergångsåldern då det är vanligt att minnet sviktar pga stress och hormonomställningar. Men plötsligt en dag tappar Alice bort sig och vet inte hur hon ska komma hem trots att hon bara är några kvarter hemifrån.

Som den otroligt intelligenta kvinna Alice är, inser hon vad diagnosen tidig Alzheimer innebär. Hennes hjärnkapacitet kommer gradvis att försämras så att hon till slut inte kan kommunicera eller ens klara av att gå på toaletten själv. Medan hon fortfarande är klar sparar hon en liten lista med frågor som hon besvarar varje dag. Den dagen hon inte längre kan svara på dessa frågor om var hon bor och vad hennes barn heter ska hon öppna ett dokument på sin dator där hon skrivit instruktioner för hur hon ska gå till väga för att ta sitt eget liv och slippa bli den börda för familjen som hon inser att hon kommer att bli.

Läsaren får följa den snabba försämringen av Alice sjukdomstillstånd. Ett ljus i tillvaron är den stödgrupp med andra drabbade som hon själv tar initiativ till, det är bara tillsammans med dem som hon känner sig fullt förstådd.

Insiktsfullt beskrivs också hur övriga familjemedlemmar drabbas och påverkas av Alice sjukdomsförlopp. Maken väljer att bryta löftet om ett sabbatsår och satsar på sin karriär. En dotter väljer att hålla avstånd. Den yngsta dottern, som Alice aldrig har förmått styra, är den som har lättast att acceptera vad som händer och som också utvecklar en ny och djupare relation till modern.

Till slut kommer dagen då Alice inte kan svara på frågorna på sin lista. Men då har sjukdomen gått så långt att hon inte längre förstår instruktionerna som hon skrivit till sig själv.

The housekeeper & the professor

av Yoko Ogawa. En underlig och annorlunda liten bok. Men bra!

På svenska "En gåtfull vänskap" och den handlar om vänskapen mellan en kvinna som försörjer sig som hushållerska och en professor som behöver daglig tillsyn pga att han förlorat sitt minne efter en bilolycka många år tidigare.

Professorns strategi för att kunna hantera varje ny dag är att fästa minneslappar på sin kavaj. På en av lapparna står det därför "mitt minne är endast 80 minuter långt" och varje dag måste hushållerskan peka på en annan lapp och tala om för professorn att hon är hans hushållerska.

Hon städar, tvättar och lagar mat åt den gamla mannen som fyller sina dagar med att fördjupa sig i matematiska problem. Han öppnar också ögonen för talens mystik för den förbluffade hushållerskan. Det är vänskapliga tal, perfekta tal, talserier och makalösa ekvationer.

Hennes son knyter också starka vänskapsband med professorn som visar sig ha mycket bestämda åsiker om att barn inte får lämnas ensamma.  Varje ny morgon när hon presenterar sig och berättar att hennes son är i skolan kräver han att pojken ska komma till dem efter skolan. Pojken och professorn visar sig båda ha lika stort intresse av baseball, men professorn vet ju inget om dagens stjärnor och ligor utan är fast i minnet av forna storspelare och, natruligtvis, talmystiken i deras resultat.

Kärlek och stålull

självbiografiskt av Lisbeth Pipping. Hon berättar rakt och enkelt om sin och systrarnas uppväxt med sin utvecklingsstörda mamma. Enligt socialens bedömning gjorde Lisbeths mamma så gott hon kunde och de tre flickorna satt snällt på sina stolar när de hämtade ut socialbidraget varje månad. Det socialarbetarna aldrig tog reda på var att pengarna oftast spelades bort på enarmade banditer samma dag de fick dem. Det fanns aldrig någon mat i hemmet och det blev aldrig städat eller tvättat. Socialen såg heller inte hur mycket stryk barnen fick, framför allt Lisbeth som försökte skydda sina systrar.

Lisbeth utsattes för allvarlig mobbing i skolan men lyckades ta sig igenom barndomen tack vare sina skyddsänglar. De där vuxna som såg henne och som försökte göra något. På somrarna skickades flickorna ut på landet - inte för att de var utsatta utan för att alla stadsbarn fick den möjligheten - och i sommarhemmet fick Lisbeth känna på hur det skulle gå till i en riktig familj. Där uppmanades barnen att komma till de vuxna om de var rädda eller ville ha hjälp, inte tvärt om som var Lisbeths vardag.  

Spinnsidan

av Marianne Cederwall är den tredje fristående boken som handlar om två damer eller ska man kalla dem häxor, Mirjam och Hervor.

Den ena damen får en syn i början av romanen som pekar på tre allvarliga händelser som ska inträffa under deras närmaste framtid. Naturligtvis slår hennes förutsägelser in, ett barn som behöver hjälp, en man som måste frigöra sig från en despotisk fru och så en broder som lämnas av sin undergivna fru.

Den andra damen kämpar med att hitta sina häxkrafter och koncentrerar sig på att försöka lära sig att se människors aura. Till slut kommer hon på knepet; att titta lite snett bredvid personen och fokusera på bakgrunden.

Det är inte något actiondrama, vilket tilltalar mig, trots att händelseförloppet slutar i ond bråd död. Stämningen i romanen är lättsam och berättelsen rör sig framåt i sakta mak. Spänningen är dock obefintlig även om det i vissa partier i boken nog är meningen av uppfattas som lite och spänningsframkallande.

Varför romanen kallas Spinnsidan förstår jag inte riktigt även om förklaringen står i ett stycke i boken. Spinnsidan är benämningen på den sida där kvinnorna satt i kyrkan förr i tiden. På något vis ska det väl spegla att händelserna utgår från och kvinnorna, men kopplingen är inte självklar för mig.

Jag skulle nog aldrig ha kommit på att läsa boken om jag inte hade fått den. Det var trevlig och lättsam läsning även om innehållet i alla fall snuddade vid lite allvarliga ämnen. Det kan mycket väl tänkas att jag tar mig an de två föregående böckerna under semestern.

Kärleken till Frank

av Nancy Horan är en underbar och känslosam dokumentärroman.

Historien bygger på de tidningsartiklar och skriverier som gjordes kring den skandal som orsakades av arkitekten Frank Lloyd Wrights förhållande med sin tidigare klient Mamah Borthwick Cheney i 1900-talets första decennium.

Med historiska fakta som bas bygger Horan upp en känslofylld och gripande roman om hur deras liv hade kunnat se ut. Två självständiga, intelligenta och kulturellt intresserade personligheter möts och dras till varandra. I den relation de skapar ges båda utrymme för personliga intressen och utveckling. 

Mamah lämnar sin man och sina barn som en konsekvens av sin kärlek till Frank. Hon följer med honom när han ska arbeta i Europa och de lever tillsammans i ett år. Men Frank får inte skilsmässa av sin fru och när han åker tillbaka till USA stannar Mamah kvar i Europa, där hon kommer i kontakt med den europeiska kvinnorörelsen och bl.a. möter hon Ellen Key vars idéer uttrycker precis de tankar som Mamah saknat i den amerikanska feministrörelsen. 

Men Frank åkte inte hem till sin familj, i stället byggde han sitt och Mamahs hus som han drömt och planerat sedan länge. Taliesin, som uppfördes 1911 på familjen Wrights ägor i Wisconsin, byggdes i harmoni med landskapet och den omgivande naturen vilket är kännetecknet för Wrights arkitektur.

Mamah och Frank levde sedan tillsammans, bevakade av skvallerpressen, i Taliesin fram till den stora tragedin 1914 då en anställd i hushållet mördade sju personer och tände eld på byggnaden.

De målade grottornas land

är den avslutande boken i Jean M Auels serie om stenåldersfolket. Det måste vara 20 år sedan de första böckerna kom och det var fascinerande läsning tyckte jag då. Lätt att leva sig in i miljöer och det liv som Auel beskrev så detaljerat efter noggrann research inom historieforskningen.

Efter att ha läst De målade grottornas land förstår jag varför det tog sådan tid för författaren att skriva den. Hon måste helt enkelt ha haft slut på inspiration. Återupprepningar och repetitioner, ingenting som kändes nytt eller ens kunde knyta ihop säcken. Ingenting var spännande och inget kändes lärorikt. 

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning

Haruki Murakami har skrivit en personlig bok om sin löpträning. Jag trodde att jag kanske skulle få lära känna personen som skrivit roman Kafka på stranden, som jag läste för ett tag sedan, men jag blev besviken.

Visst handlar hela boken om Murakami och hans löpning och varför han springer, men något djup eller analys av sin egen person bjuder han inte på. Jag är fortfarande lika ovetande om hur en författare tänker som skriver en så suggestiv och mystisk bok som Kafka på stranden.

Kanske trodde jag att boken skulle inspirera lite till jogging också, men inte ens det fick jag ut av boken. Det är bara maraton för hela slanten och så ett par ultralånglopp på 10 mil på köpet...
Imponerande dock att en person kan ha så stark fysik att tåla så mycket slitage på kroppen som det ändå måste vara att springa så otroligt mycket.

Bägaren och Svärdet

av Riane Eisler är en bok som gör upp med världsordningen.

Forskning visar att åtminstone det gamla Europa har sin ursprungliga historiska grund i ett partnerskapssamhälle. Arkeologiska fakta från bl a det antika Kreta tillsammans med analys av historiska myter och berättelser bekräftar att det tidiga samhällsbygget inte bara var fredligt utan också rikt och kulturellt högt stående. Det byggde på en moderskultur där kvinnan som moder hade naturlig auktoritet och blev åtlydd, men det var inte ett matriarkat i betydelsen att kvinnorna bestämde över männen. Samhället byggde helt enkelt på att män och kvinnor levde fredligt med delade roller och utan maktkamp. Makt i det forna partnerskapssamhället betydde inte att bestämma utan var i stället synonymt med ansvar.

Det fredliga och framgångsrika samhället bröts ner av ett eller flera krigiska folk som invaderade Europa österifrån ca 4000-3000 år fvt. Genom att kriga och mörda och endast låta orörda kvinnor leva och bli hustrur och slavar tog de enkelt över de försvarslösa fredliga samhällena. Partnerskapssamhället ersattes av ett hierarkiskt, våldsbaserat patriarkat där kvinnor systematiskt nervärderades och klassades som lägre stående.

Eisler sammanfattar i sin bok hur patriarkatet sedan under de följande årtusenden byggde in sin maktstruktur i samhället så att alla försök att bryta det hierarkiska mönstret slogs ner. Bibliska berättelser censurerades. Myter skrevs om och spreds för att göra patriarkatet till norm. De senaste århundradenas forskning har varit så indoktrinerad i det patriarkala, hierarkiska tankemönstret att de inte ens har kunnat se de bevis som faktiskt hela tiden har funnits framför deras ögon - att det en gång i tiden fanns en högt stående kultur som inte byggde på makt utan på partnerskap mellan könen. Hittade man bevis för kvinnliga verk eller prestationer så nonchalerades dessa eller förvreds och förlöjligades.

Svärdet är symbolen för den hierarkiska mansstyrda härskarmodellen medan bägaren symboliserar det vårdande, givande och jämställda partnerskapssamhället. Under historiens gång har bägarens inflytande periodvis ökat eftersom den större delen av befolkningen intuitivt känner att det är "det rätta" sättet att ordna samhället, men försöken att förändra maktstrukturen har alltid slagits ner med våld.

Den oro som finns i världen idag ser Eisler som ett tecken på härskarsamhällets försök att slå ner den position kvinnor har lyckats uppnå i många samhällen i världen. Det finns ändå hopp om att bägaren kanske kan vinna över svärdet den här gången eftersom världen är så transaparent idag och det inte är lika enkelt att trycka ner världens kvinnor som det var för bara 100 år sedan.

Slutsatsen som jag läser in i boken är kanske lite för enkel. Genom att byta ut härskarsamhället mot ett partnerskapssamhälle i fred och samförstånd så kan vi rädda både jorden och mänskligheten. Men tanken är god och jag önskar av hela mitt hjärta att vi ska lyckas.  

Invandrarna

Fortsättningen på Vilhelm Mobergs klassiker Utvandrarna. Karl-Oskar, Kristina och deras tre barn, brodern Robert, drängen Albert, gladan Ulrika och dottern Elin, den frireligiöse Danjel med två nu moderslösa barn och den äktenskapströtte Jonas-Petter vilka utvandrade från Juders socken i Småland har nu stigit i land i Amerika.

Att ta sig fram till den plats som ska bli deras nya hem visar sig vara lika lång och strapatsrik som resan över havet. Till sist är de framme i Minnesota. Där, har de hört, att landet är bördigt och arbetsvilliga jordbrukare kan skapa sig ett gott liv.

Men sommaren är redan i sitt slutskede och utan pengar ska Karl-Oskar och Kristina bygga en bostad och överleva den första vintern innan de kan börja bruka den bördiga jorden.

Per Sjöstrands uppläsning av CD-boken kändes bra. Efter att ha vant sig vid hans röst och uppläsningsteknik är den småländska dialekten härlig och livfull att lyssna på.

Mina drömmars stad

Per Anders Fogelströms klassiker om  Henning som kommer till Stockholm i mitten av 1800-talet. 

En fantastisk skildring av Stockholmsmiljön: natur, bostäder, gatumiljö och arbetsplatser. Med en stark känsla för de vanliga människorna, de fattiga, hur de slet och hur de flesta gav upp och lät förfallet dra dem ner. 

Men Henning som till slut möter Lotten och tillsammans kämpar de för att få det lite drägligare. Romantik mitt i fattigdomen. Moral mitt i förfall och slum. Trots att man är fattig behöver man inte vara smutsig.

En dag till skänks, m fl

är en trevlig kortroman av Anna Gavalda. Syskonen träffas för att pliktskyldigt gå på en kusins bröllop men de avviker och åker för att träffa sin bror. De fyra syskonen tillbringar helgen tillsammans i en känsla av sista natten med gänget.

Berättelsen skildrar syskonens rotlöshet och vilsenhet i livet. Gavalda är en mästarinna när det gäller att återge vanliga människor och deras unikhet i all vardaglighet.

I novellsamlingen Jag kulle vilja att någon väntade på mig någonstans finns flera riktigt bra berättelser som berör på djupet.

Utvandrarna

av Vilhelm Moberg, uppläst av Per Sjöstrand var den senaste av konsumerade klassiker. Det var lätt att leva sig in i Karl-Oskar och Kristinas vedermödor på väg till och över havet till det nya landet. 

Det är aldrig fel att läsa om de svenska klassikerna och historien om de människor som var de första att våga sig iväg till ett nytt land på 1800-talets mitt är fascinerande. Jag känner oron, känslorna och tankarna kring beslutet och uppbrottet och tycker det är intressant att relatera till och jämföra med dagen folkförlyttningar. Svenskarna flyttar ut av helt andra skäl idag än för 150 år sedan, men de som flyttar in har svåra beslut och uppbrott bakom sig.

Andningsgunga

av Herta Müller. Stark roman som handlar om hur rumäner sattes i arbetsläger i Sovjet efter andra världskriget. Mycket vackert språk och fantastiska människoskildringar.

Norrtullsligan

Är Elin Wägners första bok, utkom 1908. Fantastiskt att den står sig så väl än idag. Tiderna har kanske förändrats men inuti är vi människor fortfarande lika dana.

Norrtullsligan handlar om Elisabet som kommer till Stockholm för att arbeta som kontorist. Hon bor inackorderad med Eva, Baby och Emmy och de har så roligt ihop. Frustrationen över det underbetalda jobbet, flirtande chefer och svårigheterna att hitta den rätta tas om hand med ett gemensamt skratt på kvällarna. I alla fall tills den planerade strejken för högre lön avslöjas och Baby och Emmy mister sina jobb.

Brott och straff

22 skivor klassisk litteratur = 22 timmar rysk 1800-talsmisär och elände. Trånga kyffen till bostäder, trasiga kläder, depression och fattigdom men också högtflygande idéer och långa, utvecklande tankekedjor, vackra systrar och goda intentioner. Per Myrbergs uppläsning var fantastiskt bra.

Men tro inte att jag försakat någon tid, inte alls. Skivorna snurrar i CD-spelaren i bilen på väg till och från jobbet så den klassiska bildningen får jag helt gratis. :) Ingen tidsinvestering och ingen pengainvestering, biblioteket i Skara har mängder med inspelade klassiker till utlåning. Nu hinner man ju inte igenom 22 timmar på 4 veckors lånetid, så två omlån har krävts innan Raskolnikov hamnade i Sibirien för att sona sitt brott.

I still dream about you

skriven av Fannie Flagg (författaren till Stekta gröna tomater) är en lite annorlunda chick-lit. Annorlunda för att den handlar om gamla tanter och nästan lika mycket om döden som om livet.

Men boken har ändå det klassiska chick-lit-receptet. Huvudperson som misslyckas ända till vändningen, då allt löser sig. Kvinnor som söker efter yttre skönhet och efter den perfekta mannen. Den klassiska kombinationen av shabby och glamour. Och humor, faktiskt väldigt fascinerande hur det går att skämta om ett skelett på vinden men vara seriös om den kvinnliga, kortvuxna (alltså dvärg) chefen.

Vem hon fortfarande drömmer om? Oklart om det är ungdomskärleken eller om det är det är den kortvuxna kvinnliga chefen som plötsligt hade dött.

Jag lånade boken för att träna min engelska. Saknade det där svulstiga, storartade Amerika som man ofta finner i amerikanska romaner. Det var en ganska platt läsning, men kanske har jag missat nyanserna pga språket...

Hundraåringen

Jonas Jonassons roman Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, boken som alla har läst har till slut kommit även till mig. 

Beskriver den som en blandning av historielektion och buskis men (tack och lov) utan slag under bältet.

Rolig, ja. Spännande, nej. Annorlunda, nja på sätt och vis, jag menar det är ju sällan en vital åldring får spela en sådan huvudroll i en bok. Fascinerande hur författaren lyckas placera ut hundraåringens liv genom så många av seklets stora historiska händelser. Kul grepp och absolut läsvärd.

Kafka på stranden

av Haruki Murakami.

Annorlunda roman som är en slags fantasy-historia för vuxna. Kafka och Nakata rör sig parallellt i gränslandet mellan två världar. Deras öden hänger samman men riktigt hur och varför får man aldrig veta. 

Många lösa trådändar att fortsätta fundera kring.

Att historien utspelar sig i Japan är uttalat men ändå känns miljöer och dialoger ganska västerländska. Inte ens fantasy-känslan känns speciellt asiatisk. Kanske det är förklaringen till den känsla av besvikelse som blev kvar när boken var utläst.

Okända väsen

en historisk roman av Tracy Chevalier.

Hennes berättelse utspelar sig i 1800-talets sydengland när naturvetenskapen fått upp ögonen för fossiler och bygger på fakta om Mary Annings liv som fossiljägare i Lime Regis. Det är inte bara en berättelse om stenar och förstenade urtidsdjur utan också en intressant iakttagelse av könsroller och förminskandet av kvinnors upptäckter och kunskaper.

Läsvärd!

Den förtrollade staden

av Milton Hatoum är en svårläst kortroman som handlar om Armintos livslånga kärlek till den föräldralösa indianflickan Dinaura. Berättelsen tar sig fram från rikedom till fattigdom, från ungdom till ålderdom, från stolthet till desperation. Deras oskyldiga möten i barndomen leder fram till det verkliga mötet natten innan Dinaura försvinner. Hon finns inte någonstans och Arminto letar resten av sitt liv efter hennes spår.

Boken ingår i en serie om myter och Dinauras försvinnande ska tolkas med myten om Eldorado, den förtrollade staden på Amazonflodens botten. Myten om en parallellvärld under vatten fanns redan i den sydamerikanska mytologin.

Kvinnan som var en fyr

Viveka Lärn är i en berättarklass för sig. Här läser hon själv Kvinnan som var en fyr. Mästerligt, underhållande och inlevelsefullt.

Cecilia, medelålders kvinna som aldrig har älskat, hon har bara kunnat försätta sig i ett förälskat tillstånd vid alla hundratals romanser som hon har hunnit med. Nu möter hon den äldre Gabriel - som påstår att de hör ihop.

Berättelsen rör sig framåt i ett stillsamt tempo och Cecilias personlighet kan spåras tillbaka till uppväxten och föräldrarnas välmenande omsorger.

Jag blir sällan förvånad av bokslut. Även om jag inte kan lista ut exakt vad som kommer hända så brukar upplösningen ändå inte överraska. Den här romanen förstod jag hur den skulle sluta när den närmade sig slutet, men jag är ändå imponerad av Lärns skicklighet att knyta ihop alla trådar till slut.

Rekommenderas! Här kan man välja att låta sig underhållas eller själv leta efter djupet som finns under ytan.

Karlstad zoologiska

av Hanna Hellquist

Blir ödmjukt häpen över Hellquists självbiografiska roman Karlstad zoologiska. Den snälla, undflyende mamman, den djärve äventyrslystne pappan beskrivs i bokens korta, faktiskt självstående kapitel. Varje kapitel utgår från ett av alla djur som passerade revy under Hellquists uppväxt. 

Det som undergräver förtroendet för historien är alla de minnen från treårsåldern som Hanna tycks ha. För även om konstiga djur och ovanliga händelser sätter sina spår, så ät det inte troligt att de kan återberättas ur minnet så som görs i boken. Känslan är att Hanna var tre år under en period av tre-fyra år. 

Jag gillade boken, därför att den är så annorlunda. Trots sin enkelhet beskriver den ändå en komplicerad känslomässig uppväxt och även om den inte griper tag så berör boken i alla fall.

Drömmaren och sorgen

Jag har slarvat bort en låne-CD. Eller så har jag lämnat tillbaka den men det har inte registrerats.

Drömmaren och sorgen var i alla fall inte värd att behålla, det kan jag intyga. Eva-Marie Liffners bok är rörig och plottrig och jag får inte riktigt ihop de olika delarna. Bitvis i romanen fångas jag ändå av stämningen som är suggestiv och ödesmättad. Arkitekt Wahlman portätteras fängslande men Blanche och Lo är bara ytliga figurer som jag inte tycker får sin rätta plats i berättelsen.

Processen

av Franz Kafka

Intressant klassiker, som är läsvärd om inte annat för den annorlunda historien. Josef K blir anklagad, men får inte veta för vad. Hans i rutiner inrutade liv löses långsamt upp och han går sakta sitt öde till mötes.

Herr Arnes penningar

Selma Lagerlöf är en favoritförfattare, men kortromanen Herr Arnes penningar är inte favoritboken. 

Till råga på allt lyssnade jag på historien uppläst av Stig Torstensson, vilket inte lyfte berättelsen utan tvärtom. Tristare röst att läsa får man leta efter. Men man kan ju vända på det och tänka att det lät ju faktiskt ganska roligt med spända stämband och underliga betoningar.

Behållningen är nog de härliga namnen på huvudpersonerna; Torarinn och Elsalill. 

Den stygga flickans rackartyg

av Mario Vargas Llosa. En roman om omöjlig kärlek. Eller en roman om människors drivkrafter (alt avsaknad av drivkrafter). Eller som de som förstår sig på sådant säger, en förevändning för författaren att få uttrycka sina åsikter om Perus gerilla, hippies och andra sociala grupperingar.

Vargas Llosa är suverän på att skildra miljöer. Jag tycker också han har förmåga att tränga djupt in i människans innersta, även om denna boks huvudpersoner kanske var lite väl karaktäristiska. Den politiska delen av boken glömde jag lägga på minnet.