är den avslutande boken i Jean M Auels serie om stenåldersfolket. Det måste vara 20 år sedan de första böckerna kom och det var fascinerande läsning tyckte jag då. Lätt att leva sig in i miljöer och det liv som Auel beskrev så detaljerat efter noggrann research inom historieforskningen.
Efter att ha läst De målade grottornas land förstår jag varför det tog sådan tid för författaren att skriva den. Hon måste helt enkelt ha haft slut på inspiration. Återupprepningar och repetitioner, ingenting som kändes nytt eller ens kunde knyta ihop säcken. Ingenting var spännande och inget kändes lärorikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar