av Isaac Bashevis Singer, började illa men slutade bättre. Mitt första intryck var att en gammal gubbsjuk författare satt sig och skrivit om sin ungdoms virila dagar (trots den allvarliga tonen i miljöbeskrivningen).Jojo, Isaac kunde få kvinnor, det förstod vi. Men sedan släppte han faktiskt den vinklingen och fick romanen en annan känsla. Även om det inte är en självbiografi, så förstår vi att de självbiografiska inslagen är viktiga i berättelsen. Romanens berättarjag är vilse efter flytten från Polen till NewYork. Han hittar inte platser och han hittar inte sig själv. Ett starkt personporträtt, som ger en aning om de känslor som ryms inom den blivande nobelpristagaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar