Främlingen

av Albert Camus

Värmen i Alger är tung och Meursault begraver sin mamma i första kapitlet. Hans känslor är instängda, eller obefintliga får vi senare en aning om.  Inget i livet spelar honom någon roll. Det har ingen betydelse.

Av en tillfällighet skjuter han en annan människa och blir åtalad för mord. Hans upplevelse av fängelsetiden är likgiltig. Det är som om ingenting rör honom.

Ett väldigt fängslande personporträtt där Meursault berättar själv om vad som händer. Han tar avstånd från världen på ett likgiltigt och ointresserat sätt. Hans berättelse skiljer sig markant från vad personerna runt omkring skulle säga. Också en Kafka-liknande stämning i en rättsprocess som ger rysningar. Meursault lägger ingen energi ens på att försvara eller ursäkta sig själv, dels för att han inte tycker att han har gjort något fel och dels för att han inte egentligen bryr sig. Han berättar endast "sakligt" vad som faktiskt har hänt.

Man anar en mycket störd person.
Men också ett mycket stört samhälle. Algeriet är en fransk koloni och araberna, landets ursprungliga invånare, är bara skuggpersoner i romanen.