Flickorna

av Lori Lansens

Två siamesiska flickor är hopväxta i huvudet. Rose vill bli författare och skriver om sitt liv. Även Ruby får vara med i romanen och börjar motvilligt skriva också hon.

Flickorna berättar ur varsitt perspektiv om allt de varit med om, från det de hört om sin födelse genom skola, arbete, resor, kärlek, sorg och sjukdom. Det är en roman om relationer och om vänskap. Att vara självständig trots att man är sammansvetsad med någon annan.

Nässlorna blomma

av Harry Martinsson är berättelsen om Martin, vars fader död och moder är i Kalifornien. Den självbiografiska romanen har ett poetiskt och målande språk. Trots Martins ensamhet och utsatthet så har romanen inte någon svart ton. Pojkens ensamhet är tydlig och hans rädsla i alla situationer framkommer, men det finns ingen bitterhet, bara konstaterande.

Visst hatar Martin sina tunga träskor. Visst önskar han sig bort (eller till ett riktigt hem). Vi får veta att han får stryk, men slagen ges inte det stora utrymmet i boken. Det som jag tror jag kommer minnas från denna klassiker är ändå de vackra känslorna som då och då tittar fram. Pojkens kärleksfulla storasyster (innan hon dog). Kärleken till föreståndarinnan Tyra (innan hon dog). Pojkens trots allt glada sinnesstämning innan han råkade slå kalven (så att den dog).

Kvinnor på gränsen till genombrott

av Ulrika Knutsson.

En  fantastiskt fin bok om kvinnorna som ingick i Fogelstagruppen. Vi får både lära känna personerna och tidsandan. Vilket fantastiskt arbete dessa kvinnor gjorde för att hjälpa till att bygga upp demokratin. Genom att utbilda kvinnor skulle rösträtten förvaltas.

Vilket arbete för kvinnors rättigheter. Och tänk att deras idéer om hållbarhet och miljö var så välgrundade och självklara att de håller än idag. 

Analfabeten

som kunde räkna av Jonas Jonasson.

En lättsam och lättläst uppföljare av Jonasson. Inte lika finurligt hopflätade historiska händelser som i hundraåringen, men det räcker för att bli en trevlig roman. Och jag gillar ju också när man får in matematik i romaner på ett naturligt sätt.