Gerda Antti om ålderdomshemmet. I jag-form berättar hon ur den bittra gamla damens synvinkel. Så dumma alla är och så dumt alla beter sig och nog var det bättre förr, visst var moralen större och hederligare, på den gamla goda tiden när kvinnorna som hon stod hemma vid spisen. Med ögonblick av klarsyn så dömer Nora sig själv, så dum hon var när hon försökte vara modern och frigjord.
Det är med ett leende i mungipan jag lyssnar till Gerda Antti när hon läser sin ljudbok. För den gamla damen Nora är ganska lustig i sin absoluta övertygelse om att hon vet sanningen, nu när hon sitter på hemmet och ser tillbaka på sitt liv (och andras liv).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar