av Kerstin Ekman. Med stora förväntningar om att känna igen miljön så blev jag snabbt besviken. Många personer och det är svårt att få kontroll på historien. Vem är släkt med vem och vem känner vem och vem styr vad? Bokens höjdpunkt kom på slutet, när Tora vakar över sin mormor då hon ligger för döden. Vackert skildrat av både miljön och stämningen i stundens allvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar