av Anne B Ragde. Tur att jag redan läst Berlinerpopplarna och de andra delarna i den trilogin, hade jag börjat med Nattönskningen skulle jag aldrig läst något mer av Ragde. Men eftersom jag redan är övertygad om att hon är en bra författare så lyssnade jag färdigt på Nattönskningen som jag lånat på bibblan.Kanske finns det en godtagbar ursäkt för en författare att försöka porträttera en nymfomanisk 40-årig kvinna i livskris som finner den "sanna" kärleken till slut, fast djupt ifrågasatt förstås. Jag förstår det bara inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar