Det tog väldigt lång tid att komma in i boken. Miljön i Stockholms innerstad bland välbärgade, välutbildade och väluppfostrade människor är inte speciellt lockande för mig. Den perfekta fasaden försöker målas realistisk genom att ge personerna några mer eller mindre sympatiska personliga skavanker.
Men till slut fångades jag ändå av känslan. Gemytligt trots att författaren försökt väva in svåra och traumatiska händelser, både personliga och i omvärlden. Miljöskildringarna av Stockholm är fina, men kanske i lite för långa passager. Dialogerna är ofta skickligt återgivna och rör sig naturligt mellan ämnen, så där som man i verkliga livet ibland undrar - hur kom vi att prata om det här? Tidslinjen med avstamp i millennieskiftet är tydlig och nutidshistorians viktigaste händelser vävs in på ett avvägt sätt i berättelsen.
Personskildringarna är också skickliga och man förstår att författaren är en människokännare som förstår sig på både personligheter och relationer. Ändå tycker jag det är synd att hon lägger de psykologiska förklaringarna "i munnen" på sina rollfigurer. De blir som besatta av en övernaturligt stor självkännedom. Men så är det kanske i de fina kretsarna i storstaden, att alla förstår och vet varför de känner och reagerar på händelser bara de får tänka ett par timmar eller dagar och gråta en skvätt. Vad vet jag om det? Det övertygar dock inte utan jag förblir skeptisk till den återgivna förmågan till självinsikt hos romanfigurerna.
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar