av Zinat Pirzadeh är en mycket vacker bok om en flickas uppväxt i Iran.
Trots inbördeskrig, svårigheter, död och elände lyckas författaren återge alla händelser i en ljus och vänskaplig atmosfär. Det är mycket realistiskt skildrat ur barnets och senare tonåringens perspektiv. Flickan lever i relativ rikedom och har många ljusa minnen att berätta.
Den allvarliga delen av romanen är kvinnans roll, och genom hela historien planerar hon sin flykt för att få möjlighet att vara sig själv och inte behöva förtryckas och misshandlas av män.
Samma gamla ämne kan tyckas, när en utvandrad författarinna skriver en roman om kvinnoförtryck i den islamska kulturen, med självbiografiska undertoner. Men här ges en annan bild om en lycklig vardag och barndom. Mycket läsvärd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar