av Frederique Deghelt är en riktigt bra bok om en ung kvinna som bestämmer sig för att låta sin farmor flytta in i sin lägenhet i stället för att hon ska flytta till ålderdomshem. Hon har verkligen inte hjärta att låta farmoderns döttrar besluta över den gamlas huvud och hon åker och hämtar sin farmor på impuls. Hon lär känna både sig själv och farmor under den tid de bor tillsammans.
Det är ett intressant slut då det visar sig att historien är en roman frambruten ur sorg efter farmoderns bortgång.
av Marita Conlon-McKenna är kiosklitteratur på låg nivå. Som den trädgårdsnjutare jag är lurades jag av titeln. Men det här håller inte vad det lovar. Inte ens en snyftning trots att det är sorg och arbetslöshet och pengaproblem - allt bara löser sig. En stilstudie i berättande i avsaknad av gestaltning.
av Bengt Ohlsson är en intressant parafras på Doktor Glas, berättad ur pastor Gregorius synvinkel. Personporträttet är inte insmickrande, men fascinerade och djuplodande.