L'Africain

av Le Clézio. Inte årets nobelpristagare men förra.

Först lyssnade jag på ljudboken sedan läste jag den på originalspråket. Ett sätt att friska upp minnet av skolfranskan.

Självbiografiskt om Le Clézios uppväxt i Afrika men framför allt ett porträtt av hans far, som efter att ha verkat som läkare i Afrika hela sitt yrkesverksamma liv hade blivit afrikan i själ och hjärta.

Relationen till fadern var komplicerad och Le Clézio funderar både över vad som fick fadern att bli den person han var och hur faderns disciplin och stränga uppfostran formade barnens uppväxt. Framför allt genomsyras bägge deras liv av Afrika.

Världen öppnas

Vi skulle läsa biografier i läsecirkeln och jag valde Simon De Beavoirs självbiografi, Världen öppnas. Tänkte att det skulle vara intressant att läsa om denna spännande kvinnas liv och öden. 

Läste och somnade, gäsp. Fy sjutton vad tråkigt, och jag måste erkänna att jag bara läste första halvan innan jag gav upp.

Vad den handlade om? Det fanns ingen handling, bara en massa namn, platser och nästan tonårsliknande dagbokspladder. Fy så trist.

Och solen har sin gång

är min senaste klassikerkonsumtion. Det blir inte varannan, men det blir någon emellanåt. Ernest Hemingways Och solen har sin gång lyssnade jag på i bilen. Utmärkt uppläsning av Stefan Sauk som ger huvudpersonerna karaktär. Jake Barnes , Robert Cohn och Mike har alla sin relation till den vackra lady Brett Ashley och som det ofta är i verkliga livet så händer det massor samtidigt som det inte händer någonting.

Tycka vad man vill om tjurfäktningar men Hemingways detaljerade och fascinerande beskrivning av Pamplonas fiesta på 40-talet är så häftig att man upptäcker en känsla av att det skulle varit häftigt att vara med och se. 

Både miljö- och personskildringen är fantastisk och jag tror att jag måste läsa om Den gamle och havet, för vad jag minns var den dööö-tråkig då det begav sig. Jag har en känsla av att jag skulle tycka annorlunda idag.

Bär ditt barn som den sista droppen vatten

blev min första roman av Björn Ranelid.

Åh, den var jobbig. Korta meningar, konstiga metaforer, utan röd tråd, men ändå läsvärd för sitt innehåll. Ranelids ställningstagande, se barnen och upptäck varje individs unika möjlighet.

Jag gick direkt på nästa bok, Tusen kvinnor och en sorg. Blev glatt överraskad över att den var lättare att läsa. Vet inte riktigt varför, fortfarande alldeles för mycket korta meningar och fristående uttryck och stycken som inte riktigt passar in. Men tråden, om än ganska vag och luddig fanns där. 

Mina vänner i bokcirkeln hade läst andra böcker av Ranelid under de senaste veckorna och det var kul att höra om dem. Det centrala i hans romaner är tydligt, han tar ställning för de svaga i samhället. Han målar gärna upp en utopisk miljö och relation som sedan går i kras. Trauman från barndomen kommer igen, anar författarens egna erfarenheter, miljön utspelar sig på Österlen eller i Stockholm och så verkar han lite fixerad av att ha med något om kungen i nästan varje bok.

Slumdog millionaire

av Vikas Swarup är en rolig och annorlunda uppbygd actionhistoria som också berättar om Indien och dem som lever i fattigdomen.

Ram har svarat rätt på alla frågor i det nya tv-programmet "Vem vill bli miljardär?" men innan programmet sänds blir Ram arresterad av polisen med motiveringen att en fattig pojke som aldrig gått i skolan måste ha fuskat för att kunna svara på alla frågorna.

En mystisk, kvinnlig advokat dyker upp vid förhören och när hon intervjuar Ram utifrån de frågor som ställdes under tävlingen beskriver han hela sitt liv för henne och förklarar på samma gång hur slumpen kunde göra att han faktiskt kunde svaren på nästan alla frågor.

Pilotens hustru

Pilotens hustru av Anita Shreve är en historia om kvinnan som upptäcker att hennes man har levt dubbelliv. 

Lite förutsägbart, men ändå en ganska bra bok som porträtterar huvudpersonen på ett trovärdigt sätt.

Chosen by a horse

Chosen by a horse, skriven av Susan Richards är en riktig tårdrypare.

Djurpolisen hade beslagtagit massor av hästar från en uppfödare och Susan lovade att ta hand om en av dem. Bland de utmärglade och vanvårdade hästarna visste hon inget annat sätt att välja än att gå efter namn och hon valde Current Squeeze. Flocken med hästar var vettskrämda och när de försökte skilja ut en av dem insåg Susan att det spelade ingen roll. Hon bad tjänstemännen sluta jaga runt hästarna och bara ge henne den första de fick tag i, eftersom hon inte stod ut med att se stressen och rädslan.

Ett magert sto med föl lät sig infångas och följde utan några protester upp i transporten. Susan hoppades att namnet inte skulle vara signifikativt för hästen, hon hette Lay me down.

Lay me down visade sig äga den vänligaste och mildaste själ och personlighet som Susan någonsin mött. I boken berättar hon om den tid hon fick tillsammans med Lay me down och drar paralleller till sitt eget förflutna.

Precis som hästen har hon genomgått trauman, med besvärlig uppväxt och urusla relationer som vuxen. Hon känner stor förundran över hur hästen som blivit så illa behandlad kan vara så öppenhjärtlig, tillitsfull och faktist kärleksfull - trots allt hon blivit utsatt för. Själv har Susan bara känt ilska och frustration över sin bakgrund och i motsats tll hästen vågar hon inte lita på någon.

När Susan lär känna Lay Me Down reflekterar hon över sitt liv och sina egna känslor och hon ger hästen äran att öppna Susans sinnen och förstå att livet levs här och nu, varken i det förflutna eller i framtiden.

En underbar, men sorglig, historia med en ärlig beskrivning av hur mycket en relation med ett djur kan betyda för en människa.

Albatross

Hans Gunnarsson har skrivit en, enligt mig, ovanligt bra, dvs bra, psykologisk thriller. I en lugn, händelsefattig miljö, med stilrent språk skapar han en prestigelös stämning. Det är ingen nagelbitare, inget blod, inga sexbrott, absolut inga superhjältekaraktärer, inga äckligt mänskliga snutar med fånigt utstuderade och bohemiska karaktärsdrag, inga vansinniga psykopater. Däremot finns finess och trovärdighet. Där finns det subtila, tankarna som du själv måste tänka och känna, den ytliga relationen sedd från djupet av människokännedom.

Kanske behövs det en runda på en 18 håls golfbana med långa promenadsträckor för att riktigt ta in den här historien.
Rekommenderas starkt till den som ledsnat på Läckbergska kriminalhistorier.

Babettes gästabud

av Karen Blixen, är en kort roman eller lång novell. En saga, kort sagt, om den lilla byn i nordnorge som lever efter den fromma frikyrkopredikantens levnadsregler. Prästens två döttrar lever spartanskt och är goda, vänliga och gudfruktiga och har gett Babette husrum och skydd efter hennes flykt från Frankrike fjorton år tidigare.

När Babette vinner tio tusen franc på lotteri, tror systrarna att Babette ska flytta tillbaka till Frankrike då hon insisterar på att få bjuda systrarna och resten av den trogna församlinge på en middag. Babette som har lagat torftiga maträtter åt systrarna i alla år, får till slut, ännu en gång utöva den konst hon verkligen kan, men som systrarna inte förstår. Inte ens när de får veta att hela lotterivinsten lades på en enda middag.

Dewey - bibliotekskatten

Vicki Byron, bibliotekarie på ett landsortsbibliotek i Spencer, Iowa, hittade en kattungen i bokinkastet och behöll den som bibliotekskatt. Katten som döptes till det stolta namnet 'Dewey Readmore Books' blev kvar på biblioteket i 19 år.

Känslan som Vicki Byron förmedlar, att kattens liv spinner in i människornas liv och både påverkar och påverkas av besökarna på biblioteket, berör mig djupt. Trots att författarens eget liv rymmer både tragedier och sjukdom som ensamma skulle kunna fylla flera romaner, väljer hon att fokusera på Dewey, som berört så många människor genom åren. Katten får spela huvudrollen och när man läser berättelsen förstår man att det inte bara var en vanlig katt.

Dewey må ha varit en ovanlig katt, men det är matte också. Hon erkänner hur stor plats ett husdjur har tagit i hennes liv och hon gör det med värme. Jag tror att många, liksom jag, kan känna igen sig i det förhållande till ett älskat djur som hon beskriver. Ett husdjur är så mycket mer än bara sällskap, det kan vara en vän, förtrogen, lekkamrat, familjemedlem, för att inte tala om glädjekälla.

Kärlek, vänskap, hat

En novellsamling av kritikerrosade Alice Munroe. Berättelser att känna och tänka till.

En novell då och då är en lagom dos. Ingen bok att streckläsa.

Himmelska förbindelser

Noveller om kärleksmöten. 

Till skillnad från hans kända romaner om damernas detektivbyrå, har Smith här faktiskt fått fram något som är lite djupare lite mer tänkvärt och ibland till och med lite spännande.

Det bästa med novellformen är att man inte behöver ha dåligt samvete för att man vill läsa färdigt innan man släcker lampan för natten.

Den oskyldige

Visst är han oskyldig, Matt. Huvudpersonen i Harlan Cobens thriller blir dömd för dråp när han försöker avstyra ett slagsmål. Har du väl suttit i amerikanskt fängelse anses du därefter aldrig som oskyldig. Någon utnyttjar Matts utsatthet och iscensätter en makalös komplott. 

Det liv som Matt lyckats bygga upp efter avtjänat straff, riskerar snabbt att raseras när han råkar finnas i närheten vid flera mystiska mord. Vad ska han göra när polisen kan visa att han varit i närheten och att han dessutom har motiv för att begå brotten?

I nära James Bond-stil kämpar han på, inte kan en amerikansk romanfigur bli liggande om han blir nedslagen och knivhuggen. 

Töntigt men ganska underhållande, är mitt betyg.

Där havet slutar

En riktig läsupplevelse. Jacquelyn Mitchards roman Där havet slutar, handlar om en familj där den yngsta  pojken försvinner/ blir kidnappad.

Familjen utsätts för stora påfrestningar och man får följa allas reaktioner, känslor och tankar. De olika familjemedlemmarna visar alla olika försvarsreaktioner för att kunna hantera förlusten och situationen som uppstår när mamman förlorar förmågan att knyta an till de två kvarvarande barnen.

Även släktingar och vänner berörs ju av situationen. Polisen som utreder försvinnandet, tar uppdraget personligt och släpper inte familjen och dess öde trots att åren går.

Efter nio år hittas pojken. Då uppstår helt andra problem att hantera. Kan de bli en familj igen? En hel familj.

Döden skall du tåla

Jag är inte så förtjust i Karin Fossums thrillerliknande romaner med öppna slut. Döden skall du tåla låg dock på köksbordet här hemma och jag tänkte att jag kan väl ge den en chans. Den var bra mycket bättre än förväntat.

Vi får följa både offer och förövare i en skicklig psykologisk skildring. Invånare i den lilla staden utsätts för makabra skämt, såsom falska dödsannonser och liktransporter till svårt sjuka. Damen som läste sin egen dödsannons i tidningen blev först väldigt chockad, men hon var en av få som kunde lägga händelsen bakom sig. Hon hade ramat in annonsen och varje morgon kunde hon sedan säga till sig själv, att nehej du, en dag till klarar jag mig.

Annars var det inte mycket humor i romanen. Tvärtom, mycket sorg, ilska, elände och slutligen en orgie i våld och blod som trots allt inte blev så väldigt snaskigt som jag hade ställt in mig på.

Stormblomma

Lika naiv som titeln är Tamara McKinleys roman om en familj i Australien. Dottern kommer hem efter avslutad utbildning och ska äntligen få reda på sanningen. Hon tror att hon är adopterad, men... 

...det är inte så illa, eller är det värre än så?  Slutet lyckligt i alla fall, som det måste vara om boken heter Stormblomma.

Det tänkande hjärtat

Yvonne Hirdman har lästa alla brev som Alva och Gunnar Myrdal skrev till varandra och presenterar en personlig bild av Alva. Hon drar slutsatser från de personliga ord makarna skrivit till varandra och hon jämför det privata livet med deras offentliga liv.

Man känner starkt med den unga Alvas kamp för kvinnors lika rättigheter. Hon kämpar för rättigheter och kvinnornas möjligheter att också få ge sitt bidrag till samhället utanför hemmets väggar. Men framför allt ger Hirdman bilden av Alva som den välutbildade kvinnan som med stor psykologisk kunskap ville barnens bästa.

Senare i livet, som riksdagsledamot och statsråd, var dessa frågor om familj och barn för små för Alva. Hon hade då lagt kvinnokampen bakom sig och arbetade med de stora och viktiga frågorna, dvs världsfreden.

Gräset sjunger

Afrikatemat fortsätter och Doris Lessing är en intressant jämförelse med Karen Blixen. Båda författare med starka band till Afrika.

Doris Lessing växte upp i Rhodesia och hennes debutroman Gräset sjunger utspelar sig där. Boken handlar om Mary, som lyckas slita sig från sin fattiga uppväxt på landsbygden och skapa sig ett trivsamt och socialt liv i staden. När hon till slut bryter upp för ett giftermål med Dick, en ensam farmare faller hennes liv samman och hon går långsamt sitt öde till mötes.

Romanen skildrar Marys psyiska förfall, men ger framför allt en bild av hur européerna förhöll sig till de infödda. Det outtalade, underförstådda att de vita var överlägsna och de infödda tjänare.

Redan från början vet läsaren att Moses, den svarta tjänaren, får skulden för mordet. För så var det, alla visste, att ett brott mot en vit alltid var begånget av en inföding.


I Alfred och Emily fantiserar Lessing om sina föräldrars liv. Hon beskriver dels de faktiska omständigheterna och det faktum att de inte blev framgångsrika farmare i Afrika som de hoppats. Sedan ger hon sig i kast med att skriva om hur deras liv hade kunnat gestalta sig om saker hade blivit annorlunda.

World without end

Mastodontboken är utläst. Inte nog med att det var flera tusen sidor, de var på engelska också. Det kändes att jag inte läst på engelska på ett tag, för det tog nära 500 sidor innan jag tyckte att jag fick flyt i läsandet - men sen fångades jag verkligen av boken.

Ett riktigt epos från medeltiden. Personer att älska och beundra, fiender att hata, intriger utan slut, sorg, katastrofer och elände, men också lycka och banala upplösningar av otroliga händelser.

Flykten över Himalaya

Maria Blumencrons dokumentär om sex barns flykt från Tibet, över Himalaya och fram till Dalai Lamas skolor i Indien. Författarens önskan att göra något för människorna i Tibet gav henne inspiration att göra en dokumentärfilm om flykten. 

Boken är inte någon litterär kvalitetsprodukt, men en fascinerande och berörande berättelse. 

Strapatserna vid flykten är mardrömslika. Men ännu mer berörande är ändå tankarna som väcks om vad dessa och alla andra barn i exil måste gå igenom. Hur goda föräldrarnas intentioner ändå är, så har barnen skickats iväg till ett främmande land, en okänd framtid.

Författaren antyder svårigheterna för dessa barn att anpassa sig i sin nya miljö. 

 

Ännu talar träden

Calixthe Beyala skriver om sitt ursprung i Kamerun. Genom Eden berättas om byn och dess människor under kolonialiseringen. 

Eden är hövdingens dotter, hon är stor, stark och ful och försöker därför fånga sin stora kärlek genom att arbeta hårt. Alla runt omkring hånar henne och skrattar åt hennes dumhet. Hon förför honom och blir gravid, men han gifter sig med hennes syster. Eden blir andra hustru till en välsedd man i byn, men han är inte snäll mot Eden som trotsar konventionerna och slår tillbaka. Hon måste lämna byn.

I sexton berättelser ger Eden en bild av sitt eget liv, såväl som byns förändring under kriget och under fransmännens styre. Hon visar på skillnaden mellan de vitas sätt att tänka och afrikanernas liv. Det är med fasa hon inser att de vita inte ens vet vilken färg deras andar har, byns gröna andar kan inte hjälpa dem när de inte får veta vilken färg motståndarnas andar har. 

Språket i boken är varierande, ofta fräckt och frimodigt, ibland poetiskt och målande. Stämningen är suggestiv, då trolldom, andar och naturkrafter är en naturlig del av den afrikanska byns vardagsliv.

---

Den afrikanska farmen

Vårens tema är Afrika. Då passar det bra att läsa Karen Blixen och hennes roman Den afrikanska farmen. 

Hon ger en mycket insiktsfull bild av livet på den afrikanska farmen och av mötet med de infödda. Romanen är full av respekt för den afrikanska kulturen och deras liv. Det är spännande att läsa om kontrasterna mellan västerländsk rättsuppfattning och den afrikanska synen på kompensation som inte alls fokuserar på det begånga "brottet" utan i stället riktar in sig på konsekvenserna. 

Romanen ger en bild av Blixens liv under 17 år i Afrika. Hon sköter helt självständigt arbetet på kaffeodlingen och beskriver den starka och handlingskraftiga kvinna hon var. 

Som författare är Blixen nog mest känd som sagoberättare och det lyser igenom. Emellanåt flikar hon in en kort berättelse, som visserligen är läsvärd, men helt utanför den svaga röda tråden som ändå löper genom boken. 

I novellsamlingen Karneval kommer sagoberättandet bättre till sin rätt. Korta, nästan lite skrattretande förutsägbara sagor där det klart framgår vad som är rätt och vad som är fel. 

Djur

heter den här romanen av Joyce Carol Oates. I det inledande kapitlet tjatas det om djur och någon gång i upplösningen så tas tråden upp igen, men jag tycker ändå att det är missvisande och tråkig titel.

Brandlarmen ljuder titt som tätt, ibland är det falsklarm och ibland hittar man brinnande skräp i något hörn eller i en papperskorg. 

Bränderna är hela tiden med i bakgrunden av historien som handlar om Gillians första år på college i början av 70-talet. Hon, liksom de flesta andra studenskorna, är förälskad i sin litteraturprofessor, Andrew, och hon ägnar allt mer tid åt hans seminarier.

Trots sin förälskelse avvisar Gillian reflexmässigt Andrew när han försöker kyssa henne. Ryktet säger att de brukar ta en av studenskorna under sina vingar, men ingen kan säga öppet om det är sant eller inte. Till slut faller hon ändå till föga och hamnar i klorna på Andrew och hans fru. 

I sin djupa förälskelse låter hon sig utnyttjas, hon vet ju att de älskar henne. När hon i hemlighet får vakta deras hus medan de åker på utlandssemester hittar hon bevis på övergrepp som skett i huset.

Pesten

skrevs av nobelpristagaren Albert Camus för över 50 år sedan.

En klassiker som alltid är aktuell för skildringingen av stadens förhållande till det öde som drabbar. Hur mod och ansvarstagande ställs mot feghet och resignation. Hur överlever de som lever isolerade i pestens stad?

I huvudet på en orolig komiker

För att vara orolig är Lasse Eriksson ganska rolig. Han har en hel del intressanta tankar, som gör det väl värt att läsa/lyssna på hans bok "I huvudet på en orolig komiker".

En del dråpliga situationer återges, som när han cyklar runt och repeterar högt för sig själv. Eller när filosoferar om vad som är normalt. 

En samling av hans kåserier och en del kommentarer till dessa. Direkt med författarens egen röst, det gillar jag.

Lifsens rot

klassiska svenska kvinnoförfattare finns ett helt bibliotek på CD. Lätt att låta gå i bilen och konsumera den ena efter den andra. Sara Lidman läser själv sin Lifsens rot på sjungande norrländska och om historien är ganska tung och mäktig så är Lidmans röst en underbar upplevelse.

Rönnogs förebild är Lidmans mamma, stark och självständig kvinna fången i en kuvad miljö. Kvinnans svårigheter att ta sig ur sin underlägsna roll i samhället och familjen. Historien lyfter också fram den kvinnliga sexualiteten och skammen och fördomarna runt den kvinna som inte viker ner blicken som sig bör.

Vreden finns där hela tiden, över /andra kvinnor, fadern, maken och svärföräldrarna, över männen. Varför är det alltid männen som ska gå på mejeristämma när skörden bärgats av kvinnorna? Varför passar mejerskorna upp på männen under mejeristämman, när gubbarna inte kan ett dugg om mejeriverksamheten men mejerskorna kan allt? Borde det inte vara mejerskorna som fattar besluten på stämman?