
Stämningen i huvudstaden är spänd och kaotisk när bokens huvudperson Uggla får plats som hembidräde hos alltingsmannen Bui Arland. Storpolitiken vandrar förbi hennes ögon där hon serverar vid middagar och när hon passar på de ouppfostrade och oförskämda barnen.
Uggla är uppvuxen i nordlandet och där gråter man inte, där visas inga känslor alls, man biter ihop och gör det man ska. Och så säger man vad man tycker. I stan vill Uggla lära sig spela orgel och hon träffar många underliga typer hos sin lärare organisten.
För att få fullt utbyte av romanen behöver man läsa på om den isländska historien. Utan förståelsen för den politiska situationen på Island efter 2:a världskriget blir historien bara bisarr.